Beowulf Minings vd Kurt Budge har väntat i 14 år på att få besked om företagets gruvsatsning kan bli av samtidigt som regeringen signalerar att den vill se fler utländska gruvinvesteringar. "Hur kan man göra det när inga bearbetningstillstånd ges och vi gång på gång ser att det är politiken och inte lagen som styr".

Kurt Budge är minst sagt frustrerad. Om inte rent ut sagt förbannad. Det är fjorton år sedan gruvföretaget Beowulf Mining postade sin första ansökan om att starta en gruva i Kallak-området i Jokkmokks kommun. Ett område som varit känt för sina järnmalmsfyndigheter sedan 1940-talet och som år 2013 klassades som ett riksintresse för värdefulla ämnen och mineraler.

Företaget har till och med lyckats ta sig in i Wikipedias historiebeskrivning över Kallakområdet. Man kan läsa att ”sedan 2010 har företaget Beowulf Mining utfört provborrningar och provbrytningar i området. Bolaget har ansökt om en bearbetningskoncession, men ärendet är ännu inte avgjort av regeringen”.

Det är snudd på tragikomiskt men Kurt Budge skrattar inte. Han tog över som vd för Beowulf i oktober 2014 och det är han som får betala för de här åren.

Han berättar om ett Kafka-liknande bemötande av de olika tillståndsmyndigheterna där företaget hela tiden ställts inför nya krav och villkor att leva upp till.

”De är hycklare”

Särskilt besviken är han på den svenska regeringen och på näringsminister Ibrahim Baylan som inte kan komma fram till ett beslut. Han är helt oförstående till varför regeringen inte tackar ja till ett projekt som skulle innebära miljarder i investeringar och hundratals jobb till norra Sverige.

– Vi har investerat 80 miljoner kronor i projektet och använt tusentals timmar för att leva upp till myndigheternas regler och krav. Vi har gjort vårt yttersta för att ha en konstruktiv dialog, men vi har i princip ignorerats av regeringen. Jag tror också att regeringen missbedömer vårt tålamod, så till vida att man tror att vi kan vänta hur länge som helst på ett besked, men så är det inte.

– Det här skickar ju även tydliga signaler till andra gruv- och mineralföretag som är intresserade av att investera i Sverige och den signalen lyder – kom inte hit för ni får inte tillstånd, fortsätter han.

Han tycker även att den svenska regeringen och näringsministern är hycklare. Både den nuvarande näringsministern, Ibrahim Baylan, som den tidigare Mikael Damberg, har framhävt att Sverige är en rättsstat och att tillståndsprocesserna präglas av lagenlighet, öppenhet och förutsägbarhet. Inget kunde vara mer fel, menar Kurt Budge.

– Jag kan ge dig ett exempel. För bara några veckor sedan var Ibrahim Baylan på plats vid en stor gruvkonferens i Kanada där han uppmuntrade investerare att komma till Sverige. Hur kan han göra det, när lagar inte följs, inga bearbetningstillstånd ges och när vi som vill investera gång på gång får bevis på att det är politiken som avgör, inte lagenlighet. Det är hyckleri.

Den situation som Beowulf Mining och många andra gruv- och mineralföretag befinner sig i illustreras av att Sverige nu snabbt tappar internationellt anseende. Mellan 2016 och 2018 föll Sverige från plats 8 till 21 i kanadensiska tankesmedjan Fraser Institutes årliga ranking som mäter hur pass investeringsvänliga gruvnationer är.

Ytterligare ett exempel som visar på svårigheterna är att inte en enda så kallad ”green-field” gruva (en gruva på ett område där det inte finns någon befintlig gruva) öppnats i Sverige de senaste 12 åren.

– I praktiken är det nästan omöjligt för ett gruvföretag att komma vidare nuförtiden. Först måste det ges tillstånd för bearbetningskoncession vilket bara ger företag rätten att exploatera mineral. Därefter krävs ett miljötillstånd, bekräftar Maria Sunér Fleming, vd för branschorganisationen Svemin till fPlus.

En gruvnation i fritt fall

Det är den känslan som Kurt Budge har – att Sverige är en gruvnation i fritt fall. Han berättar att läget var annorlunda 2015, då Länsstyrelsen i Norrbotten bedömde att en gruva i Kallakområdet skulle innebär ett ekonomiskt uppsving för regionen. Det efter att först ha rekommenderat ett nej.

Och vid den tidpunkten rekommenderade även den tunga gruv- och mineralmyndigheten Bergsstaten regeringen att ge Beowulf Mining tillstånd. Kurt Budge var hoppfull.

Men i slutet av 2017 bytte Länsstyrelsen i Norrbotten fot igen. Efter samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet rekommenderade Länsstyrelsen regeringen att den samiska rennäringen skulle ges företräde eftersom den näringen blivit klassat som ett riksintresse i början av år 2017.

Ridån går ned för Beowulf på grund av ett riksintresse som gjorde entré 11 år efter att företaget fyllde i sin första ansökan för en bearbetningskoncession år 2006.

– Det går knappt att uttrycka hur besvikna vi blev. Efter 11 års arbete, tunga investeringar och potentiella arbetstillfällen ansåg Länsstyrelsen i Norrbotten nu att riksintresset renskötsel, som inte existerade förrän 2017, var av större betydelse än det nationella intresset för gruvdrift.

– Detta är bara ett exempel på hur myndigheterna, och särskilt länsstyrelsen, inför nya krav för oss att leva upp till och att man inte ser helheten utan vänder blindögat till Jokkmokks behov av investeringar och jobb, fortsätter Kurt Budge.

Staten backar från ansvar

Simon Haikola är biträdande universitetslektor på Linköpings Universitet och forskar om hur miljöpolitik kan ge upphov till samhälleliga kontroverser. Han menar att staten inte tar tillräckligt stort ansvar i gruvfrågan. Istället lämnar man över ansvaret på myndigheter som inte har en tillräckligt klar lagstiftning att luta sig mot.

–Det handlar om att de beskrivningar som finns i miljöbalken kring tillåtelse och tillstånd för att bedriva gruvdrift är för vagt hållna. Konsekvensen blir att myndigheter som Bergstaten - SGU, Länsstyrelser och domstolar har svårt att avgöra dessa frågor. Och när två intressen står emot varandra, ofta rennäringen och mineralintressen, så finns det inte något givet svar på vilket som ska väga tyngst. Det blir svårt för myndigheterna att avgöra och öppnar upp för olika tolkningar. Här anser jag att myndigheterna måste ha större resurser.

Behöver staten ta ett större ansvar i dessa frågor anser du?

–Det har varit signifikant för svensk politik de senaste decennierna skulle jag vilja säga, att man vill dra sig tillbaka och avsäga sig ansvar. Och tittar man på den mineralpolitik vi fört de senaste decennierna så har den klart sagt att vi vill ha fler gruvor, men vi har inte sett så mycket handling som backat upp den retoriken.

”Vi behöver jobb och investeringar”

Samtidigt skriker norra Sverige efter investeringar och arbetstillfällen. Hösten 2019 skrev flera norrländska kommunalråd från kommuner i vilka olika gruvföretag vill utveckla verksamhet ett öppet brev till den socialdemokratiska regeringen. Brevet publicerades i tidningen Dagens Industri och man kritiserade hårt de långdragna och omöjliga tillståndsprocesserna och krävde handling. "Den maktlöshet vi känner när regeringen inte tar jobbfrågan på allvar och vi samtidigt minskar befolkningen är stor", skriver kommunalråden.

När fPlus ber näringsminister Ibrahim Baylan om en kommentar avböjer han.