Bevaka
Valet 2018

TT
Valet 2018

Axén Olin: ”Sorg över att politiken inte lyckats bättre”

Kristina Axén Olin (M) är tillbaka i politiken efter ett uppehåll på tio år. Som socialborgarråd i Stockholm var hon kollega med Ulf Kristersson. ”En perfekt skola för en blivande statsminister”, som hon beskriver det.
Nu tar Axén Olin plats i riksdagen, som ledamot i justitieutskottet och suppleant i socialutskottet. I en längre intervju med fPlus beklagar hon vad som varit ”en otroligt konstig valrörelse” och berättar om hur politiken kan göra mer än vad man tror men också om besvikelsen som finns över allt som stått stilla under de år som gått.
Hur är det att återvända till politiken?  
 –Jag är ju ny här i riksdagen, tidigare var jag i stadshuset. Det är jätteroligt. Även om det nu är lite av ett anti-klimax och man är frustrerad över att man vill åstadkomma så mycket. Och så hamnar vi i ett läge där vi inte kan göra mer än att vänta. Det är en speciell situation som varken jag eller Sverige varit med om tidigare. 
Vad ägnar man sig åt i riksdagen en tid som denna när det fortfarande arbetas med själva regeringsbildningen? 
 –Det är väldigt mycket möten ändå. Läget internt är ju så att vi har mycket möten kring förhandlingarna som pågår, sedan pågår det utbildningar för oss nya riksdagsledamöter. Och vi har utskottsarbete även om man inte tar fram några politiska ärenden. EU-ärenden rullar ju bara vidare, där tas ingen hänsyn till att vi inte har någon regering.  
Och hur går pratet vid kaffemaskinerna?
 –Ja, men vi hoppas ju fortfarande att det ska gå att få till en alliansregering, så är det ju.  
Finns det något från de tio år som du varit utanför politiken som du tar med dig? 
 –Dels är det självklart bra att vara ute ur politiken ett antal år, det skulle man önska att fler var överhuvudtaget. En bättre växling mellan näringsliv, arbetsliv och politik ger erfarenheter, nätverk och annat som är ovärderligt. Min drivkraft att vara politiker finns i mötet med medborgarna. Men frustrerande nog inser jag nu att det är förvånansvärt många frågor som är minst lika aktuella idag som då. Det är som om tiden har stått still.
Vilka frågor tänker du på?
 –Det rör tiggeriet, otryggheten, socialbidragsberoendet och integrationen. Svårigheter som finns för familjer med barn som har funktionsnedsättning är samma nu som då. Missbruket, hemlösheten, inget av detta har utvecklats åt rätt håll i Sverige. Vi har hemlösa pensionärer i Sverige!
 –De saker jag vill engagera mig i nu är samma saker som fick mig att engagera mig tidigare, men skillnaden är att det är värre nu.
Varför har det blivit värre och på vilket sätt?
 –Jag tycker inte att man politiskt tagit tag i problem som finns. Ta till exempel narkotikamissbruket bland unga. Det har varit helt tyst i tio år och ingen har gjort något åt det. Det är fortfarande helt synligt varenda dag i form av försäljning på plattan. Och vi ser ju också hur hasch och marijuana ökar hos unga, det finns en väldigt drogliberal inställning.  
Vad var det du saknade med den politiska gärningen, vad väckte intresset igen? 
 –Framförallt otryggheten och att människor idag saknar framtidstro och hopp. Att arbeta för ett tryggare samhälle med ljusare framtidstro, det är vad som är min drivkraft att gå in i politiken igen.
Är det något du tycker att du har missat i de politiska skeendena de åren du varit borta? Vad tyckte du om DÖ?
 –Nja, jag vet inte om jag tycker att jag missat så mycket. Men DÖ det var ett misstag, det får inte ske igen. Det klart att det funnits skeenden där jag har känt frustration över hur saker och ting gått till. Och att komma tillbaka och det har inte bara varit tio år ifrån politiken men 20 år sedan jag var socialborgarråd och de sociala problemen är värre, då kan jag känna sorg över att politiken inte lyckats bättre. Det här gäller samtliga partier. Man har inte klarat av att hjälpa de som framförallt är i behov att få samhällets stöd. Därmed inte sagt att det skulle varit bättre om jag skulle varit med den här tiden.
Hur långt når politiken när det gäller att lösa samhällsproblemen som du pratar om, kan den lösa allt?
 –Nej, politiken kan såklart inte fixa allting, men jag tror att den kan göra mer än man tror. Genom att bara ha politiker på synliga nivåer runt om i samhället som för samtal med medborgare kan man komma en bit. Ta till exempel flyktingvågen 2015. Vi hade en akut situation där människor ställde upp för andra på många olika sätt. Men från politikens håll hade vi behövt en ledare som dagligen pratade om detta med befolkningen. Det hade vi inte. Och i liknande situationer har samma ledare lyst med sin frånvaro. Som politiker kan man utnyttja positionen som representant för befolkningen.
Borde statsminister Stefan Löfven hanterat situationen annorlunda?
 –Ja, men det gäller inte bara honom. Det handlar om politiker på alla nivåer. Från nationell till kommunal nivå. Kommunalråd kan använda sitt representantskap mer. Jag har själv en idé om att bli Stockholmarnas kanal in i riksdagen genom att finnas tillgänglig någonstans frekvent för att man ska kunna komma och ställa frågor. Om man kommer från en liten ort så kommer det där mer självklart. Det är vanligt att man tappar kontakten med medborgarna i större städer.
Drivet, och att göra gott, är det som gör att du återvänt till politiken. Kan du specifiera vad är det för slags gott och vilka är det du vill nå? 
 –Alla! Det finns otroligt mycket att göra och jag tar inte sikte på någon särskild grupp. Men däremot lite extra fokus på människor i behov av ett starkt samhälle och i behov av välfärden. Där är det självklart att samhället borde fungera. I ett välfärdssamhälle som har världens högsta skattryck är det en skandal att den inte fungerar bättre. 
Kan man vända på det, skulle ett lägre skattetryck kunna få välfärden att fungera bättre? 
 –Ja, det är inte pengarna som är problemet. Sverige toppar ligan i det att vi lägger mest pengar på fler av de välfärdsområdena och ändå är vi inte världsledande när det gäller tjänsterna. Möjligen är det så att pengarna aldrig hamnar längre ner i kedjorna utan stannar ovanför de som är behov av hjälpen. 
”Personen bakom politikern” pratas det allt mer om. Hur intresserade är väljare av detta tror du?
 –Jag tror att politiker som brinner har större möjligheter att lyckas. Om man håller ett tal som man inte bryr sig om så blir det inte bra. Politikerrollen är komplicerad och komplex, man vill att de (vi) ska vara engagerade. Men det finns också yttre faktorer i det här så det är inte helt enkelt. Rollen är idag utsatt för hot och annat som begränsar. 
Hur är det att jobba ihop med Ulf Kristersson, nu när han som förut var din medarbetare är din chef? 
 –Det är bra. Han är ju en fantastisk person och även det faktum att vi har varit socialborgarråd ihop gör att vi har mycket att prata om. Det är tycker jag en perfekt skola för en blivande statsminister.
Bland dina tidigare politiska uppdrag var du också andra vice partiordförande. Skulle du kunna tänka dig att axla ett större och även det yttersta ansvaret på sikt?  
 –Jag tänker aldrig sådana tankar och är så nöjd med att vara riksdagsledamot. Bara häromdagen såg jag när partiledarna kom med nedtonade rutorna i Säpobilen och tyckte nästan synd om dem. Det är ett högt pris som vissa betalar, att man får avstå från det som är min inspiration. Jag kan överleva svettiga tunnelbanevagnar för att det också ger så mycket energi med alla människor man får möta.
 ”Det är som att hålla på med elitidrott utan att ha ett lag” har du tidigare beskrivit det kollegiala samspelet i politiken. Utifrån uppfattar man nog annars politiken som olika lag som tävlar mot varandra. Hur går det till att hålla enad front när det finns så mycket intern konkurrens?
 –Det handlar om att man måste släppa på den personliga prestigen och dela med sig hela tiden. Se till att alla får samma information och att man fattar beslut gemensamt. Just nu är det ganska sammansvetsat, på grund av att det är ett problem med att ingen styr Sverige. Det gäller både oss inom Moderaterna och andra partier. Det är något positivt som jag hoppas kommer fortsätta även längre fram. För oavsett politiskt parti har vi en gemensam drivkraft i att vi tror på Sverige och vill förbättra världen för människor. Vi vinner på att samarbeta mer än att måla upp skillnaderna. Besluten skulle må bättre av att lägga den delen åt sidan. 
Och om man får fortsätta med sportmetaforerna. Vilken slags idrottare kommer närmast i att beskriva dig.  Är det en spjutkastare, långdistanslöpare eller gymnast vi kommer se i riksdagen?
 – (Skratt) Ja, jag är ju ryttare. När man håller på med ridsport handlar det om att behärska samspelet både med hästen och andra. Annars går det faktisk ganska illa. Man måste kunna fokusera och ha tålamod. 
Var på den moderata blåskalan finns du: ljus, mellan eller mörkblå? Liberal-konservativ?
 –Jag gillar inte skalorna. Utan tror snarare att alla människor är en blandning av allt möjligt. Du hittar inte två människor som stämmer in på de här beskrivningarna. Jag är jätteliberal i vissa frågor, tolerant i andra och stockkonservativ på flera sätt. Etiketter på folk, det har jag svårt med. 
Men partitillhörigheten är en etikett också. Varför är det hos just Moderaterna du hör hemma?
 –Moderaterna är det enda partiet som tror på människan och hennes kraft och förmåga. Därför är jag moderat.
Du har sagt att du saknat de ideologiska debatterna. Hur ser det ut nu med idédebatten i politiken?
 –Jag tycker att det har varit en otroligt konstig valrörelse, den var verkligen inte bra. Det handlade inte alls om sakfrågor eller var Sverige ska vara 2030 och det beklagar jag. Jag tror att vi hade haft ett annat valresultat om vi hade pratat mer om det. Själva spelet, det engagerar inte människor i en större utsträckning. Vi hade behövt prata om välfärden, sjukvården, sociala frågor, trygghet och pensionärerna.
 –Det var inte heller någon som målade upp visioner för Sverige. Tyvärr ser vi att Stockholm och Sverige halkar efter. Vi har den sämsta BNP-utvecklingen i EU och toppar brottsstatistiken på olika sätt. Många kurvor går helt enkelt åt fel håll. Avsaknad av visioner är skadligt och inget bra för befolkningen. Många upplever hopplöshet och färre tror på framtiden.
 –Problemet idag är också hur man ska kommunicera med medborgarna. Det är en lärdom av denna valrörelse, utan att vi är färdiga med eftervalsanalysen. Idag har vi flera miljoner människor som har helt andra informationskällor än de traditionella kanalerna. När Löfven skulle tala om vad som hände under flyktingkrisen var det också ett problem, även om han varit mer synlig är frågan var skulle han varit det? Att få en kanal direkt ut till hela den gemensamma basen med dagens svenska befolkning är svårt, det känns som att vi missar ett antal miljoner svenskar hela tiden.

12 okt