EU har nu sin lägsta arbetslöshet på över 10, samtidigt har Sverige halkat ner på plats 19 bland EU:s länder när det gäller arbetslöshet. Det är långt ifrån regeringens målsättning om att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. ”Det var oklokt från början att sätta det där målet”, säger professor Harry Flam till Arbetsmarknadsnytt.

Harry Flam, professor i internationell ekonomi och ordförande för Finanspolitiska rådet, är inte förvånad över att regeringen inte lyckats nå målsättningen.

– Målet är orealistiskt. Regeringen borde ha satt andra mål än detta, säger Harry Flam, till Arbetsmarknadsnytt.

Redan när målet sattes upp var många kritiska till det. Stefan Fölster, nationalekonom och chef för Reforminstitutet, är en av kritikerna. Han menar att att regeringen efter att målet sattes har genomfört flera åtgärder som har gjort det ännu svårare att uppnå det än det var från början. Ett exempel är höjningen av arbetsgivaravgiften för unga.

Harry Flam förespråkar att Sverige istället borde ha inhemska mål, och att dessa ska vara olika för svenskfödda och utlandsfödda eftersom de två grupperna har olika förutsättningar.

Stefan Fölster tycker att Sverige borde ha ett sysselsättningsmål.

– Det hade varit mer naturligt, inte minst för en socialdemokratisk regering, säger han, till Arbetsmarknadsnytt.

Den rödgröna regeringens försök till att minska arbetslösheten med hjälp av extratjänster har istället lett till att arbetslösa fått betalt utan att faktiskt utföra arbete, skriver Carina Centrén, regionchef i Malmö på Svenskt Näringsliv, och Edward Hamilton, arbetsmarknadsexpert på Svenskt Näringsliv, i en debattartikel i Expressen.

”Man förstår att erbjudandet var lockande. En arbetsgivare sparar in på försörjningsstöd, samtidigt som staten betalar hela lönen”, skriver Centrén och Hamilton om extratjänsterna. Men lösningen har fått konsekvenser.

I Malmö rekryterade kommunen över 200 arbetslösa med hjälp av extratjänsterna utan att personerna faktiskt fick arbete. Hundratals personer satt hemma utan aktivitet men med full avtalsenlig lön betald av skattepengar.

Åtgärden med extratjänsterna kostar skattebetalaren ca 5 miljarder kronor om år, och åtgärderna ger inte önskat resultat.

”Enligt en färsk rapport från Sveriges Kommuner och Landsting visar det sig att endast fem procent går vidare till ett riktigt jobb efter att tjänsten är avslutad”, skriver debattörerna.

Samtidigt som kompetenskrisen drabbar näringslivet hårt går många människor går utan jobb. Därför krävs nu en omläggning från ineffektiva åtgärder till riktiga jobb, menar Centrén och Hamilton.

De föreslår bland annat att staten måste avveckla åtgärder som inte leder till jobb, öppna upp för bemanningsföretag att erbjuda tjänster till långtidsarbetslösa och frigöra näringslivets utvecklingskraft genom strategiska skattelättnader.

”Nu krävs en omläggning från ineffektiva åtgärder till insatser som faktiskt leder till resultat. Med rätt förutsättningar kan företagen bidra till en sådan utveckling, avslutar Centrén och Hamilton.

De av regeringen Löfven införda extratjänsterna är i själva verket bara låtsasjobb, skriver ledarskribenten Per Gudmundson i Svenska Dagbladet.

”Låtsasjobb kan låta som ett starkt ord, men det är faktiskt en viktig del av idén. Extratjänster ska, enligt avtalet med fackförbundet Kommunal, inte tillämpas för arbetsuppgifter som är budgeterade i den ordinarie verksamheten. Tanken är att beredskapsjobben inte ska konkurrera ut de riktiga jobben”, skriver han.

Extratjänsterna, som infördes av regeringen Löfven, är helt och hållet subventionerade av staten. Dessutom kompenseras arbetsgivaren med ett handledarstöd samt en särskild bonus till de kommuner som anlitar särskilt många extratjänster. Den i december genomklubbade budgeten fick Arbetsförmedlingen att dra in extratjänsterna från årsskiftet.

Per Gudmundson tar upp Malmö som exempel. Där har kommunen rekryterat 283 långtidsarbetslösa till extratjänster. Det gick så fort att själva jobben ännu inte fanns.

”Den korrekta benämningen vore merarbete. För det är just vad det gäller. Ordinarie anställda i det offentliga får avsätta tid och kraft för att handleda långtidsarbetslösa i utförandet av uppgifter som bedömts sakna värde. Resultatet blir alltså mindre välfärd. Och skattebetalarna får arbeta mer för att kunna finansiera det”, skriver Per Gudmundsson i SvD.

De svenska bankerna har misslyckats med att fånga upp nyanlända – både som arbetskraft och som kunder, skriver SBAB i ett pressmeddelande.

Den statliga banken har låtit göra en webbundersökning med 750 personer, som antingen är persisk- eller arabisktalande. Resultatet visar att majoriteten är intresserade av att arbeta på bank, men bara 5 procent har sökt jobb i branschen.

Nästan 40 procent vet inte vad det innebär eller hur man får jobb i branschen. Dessutom uppger nästan var femte att de inte tror att de har kvalifikationerna, trots tidigare erfarenhet av branschen.

– Det är tydligt att bankbranschen på många sätt har misslyckats med att ta tillvara på väldigt mycket kompetens. Som ett sätt att börja komma till rätta med detta problem har vi inlett en diskussion med de andra bankerna kring hur vi kan samarbeta, säger Malin Pellborn, hållbarhetschef SBAB, i pressmeddelandet.

Det är Danske bank, Ica banken, Skandia, Nordea, Swedbank, SEB, Länsförsäkringar, Handelsbanken och Arbetsförmedlingen som haft ett inledande möte med en grupp nyanlända.

Undersökningen visar också att nyanlända utnyttjar banktjänster som kunder i mindre utsträckning än den övriga befolkningen. Betydligt färre har ett sparkonto och ännu färre pensionssparar.

Gulan Avci, riksdagsledamot för Liberalerna och vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet, skriver på SvD debatt att en satsning på nystartsjobb för nyanlända kvinnor skulle leda till fler riktiga anställningar och bättre integration.

”Vi avsätter en halv miljard extra för att möjliggöra för 5 000 nystartsjobb för nyanlända kvinnor. Nystartsjobb innebär att arbetsgivaren får ekonomisk ersättning för att anställa någon som står långt bort från arbetsmarknaden.”, skriver hon i debattartikeln.

Enligt Gulan Avci är den stora skillnaden mellan Socialdemokraternas integrationssatsning på extratjänster och nystartsjobben att extratjänsterna subventioneras till 100 procent av staten, vilket inte skapar några riktiga jobb. Ytterst få som har fått en extratjänst har sedan gått vidare till ett riktigt jobb, vilket Gulan Avci menar har lett till stora kostnader för staten.

”Nystartsjobben är till skillnad från extratjänsterna ett sätt för staten att underlätta för företag att våga anställa någon som står långt från arbetsmarknaden.”, fortsätter Gulan Avci.

”Den visar att alla utrikes födda har en förvärvsfrekvens på 60 procent, mot 84 procent bland inrikes födda. Går man tillbaka till 1998 låg andelen förvärvsarbetande flyktingar på nära 75 procent. Här har något hänt”.

Lotta Engzell-Larsson på DI:s ledarsida skriver om en färsk rapport från SCB som handlar om hur de flyktingar som kom till Sverige 1997-2001 har klarat att försörja sig.

Hon menar att utvecklingen, med en högre arbetslöshet hos utrikesfödda måste vändas och nästa regering måste göra det till en huvudprioritering.

Vägen in i samhället, fortsätter Engzell-Larsson, är arbete - även om det är jobb med låga löner.

Att grupper diskrimineras på arbetsmarknaden är ett allvarligt samhällsproblem som inte kan accepteras. Det säger Sven-Erik Österberg, landshövding i Stockholm, angående en ny rapport som visar att det råder olika förutsättningar på arbetsmarknaden för afrosvenskar och den övriga befolkningen i Sverige.

Mattias Gardell, vetenskaplig ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet, säger att studiens resultat visar att det finns anledning att se över diskrimineringslagen.

– Undersökningen visar att antisvart rasism och diskriminering strukturerar villkoren på svensk arbetsmarknad. Forskningen behöver nu undersöka hur och varför det ser ut som det gör, säger han i ett pressmeddelande.

Det råder stora skillnader mellan afrosvenskar och den övriga befolkningen i Sverige när det gäller såväl bruttolön och karriärmöjligheter som arbetslöshet. Det framgår av en färsk rapport från Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet som tagits fram på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm.

Rapporten visar bland annat att afrosvenskar är överrepresenterade i lågstatusyrken och har lägre lön jämfört med den övriga befolkningen i Sverige.

Dessutom är det nära tio gånger så vanligt att en person ur den övriga befolkningen når en chefsposition än att en afrosvensk gör det.

Privata arbetsgivare är bättre än offentliga på att anställa personer med olika intellektuella funktionsnedsättningar, uppger SVT Örebro.

Men ett lärlingsprojekt i Örebro län vill få de offentliga verksamheterna att skärpa sig. Projektet går ut på att utbilda vuxna med lindrig utvecklingsstörning och ge dem en titel. De som går lärlingsutbildningen blir kallade serviceassistenter inom respektive yrke.

Jessica Arvidsson, doktor i handikappvetenskap, uppger att den privata sektorn är bättre på att anställa människor med funktionshinder.

– Huvuddelen av de som har arbete jobbar inom små privata företag. Ska man vara drastisk så kan man säga att offentlig sektor är ganska usel på att anställa den här målgruppen, säger Jessica Arvidsson till SVT Örebro.

Även om det politiska läget är låst kvarstår faktumet att Sverige står inför en rad utmaningar som måste bemötas, betonar Sony Kapoor, makroekonom och vd för tankesmedjan Re-Define, i ett debattinlägg på Di.

”För att komma tillrätta med problemen krävs det bästa av vad både högern och vänstern har att erbjuda”, skriver han.

Tidigare har han även arbetat som rådgivare till regeringar i Norge, Tyskland och Indien. Nu pekar han ut fem problemområden som måste adresseras: Den dysfunktionella bostadsmarknaden, de fallande skolresultaten, integrationen av nyanlända, sjukvårdssystemet och sist men inte minst skattebördan.

Att ge SD – som saknar realistiska lösningar på dessa utmaningar – inflytande skulle bara skapa fler problem, menar han.

”Integrationen av nyanlända måste förbättras genom sänkt skatt på arbete, mer investeringar i utbildning och praktik, näringslivsnära lärlingsutbildningar och hårdare diskrimineringslagstiftning på arbetsmarknaden”, skriver han på Di.