Bevaka
Steve Bannon

CARLO ALLEGRI / TT NYHETSBYRÅN
USA:s mellanårsval

Analytiker: Vem vill slänga ut presidenten när ekonomin går bra?

fPlus har pratat med Niklas Rossbach, som är säkerhetspolitisk analytiker vid FOI, om mellanårsvalets betydelse i USA och hur de svensk-amerikanska relationerna påverkats av Trumps tid vid makten.

Vilken betydelse har mellanårsvalet i USA?

–Mellanårsvalet kommer vara avgörande för Trump liksom för alla presidenter, de kan försvagas eller förstärkas. Vad som blir viktigt att följa är vilka republikaner som blir valda till kongressen tack vare Trump och vilka som är mer traditionellt orienterade och öppna och positiva när det kommer till handel och omvärlden.

Hur har amerikansk utrikespolitik förändrats under Trump?  

–Amerikansk utrikespolitik inklusive säkerhets- och försvarspolitik har blivit allt mer oförutsägbar, ibland alarmerande för allierade. Framförallt i det att USA inte längre är berett att ta ansvar för världsordningen på samma sätt som tidigare.  

Har det påverkat de svensk-amerikanska relationerna på någon nivå och i så fall hur?  

–Den största förändringen är den som inte blev av, det vill säga handelsavtalet TTIP. Att en viktig förändring man hoppades skulle bli av har lagts på is. Den stora risken för Sverige är att vi har knutit upp oss tydligare på USA än till Nato, och det var något vi gjorde innan vi förstod att Trump skulle bli president. Sverige trodde att det skulle bli enklare och tryggare att satsa på en bilateral relation med USA, men det visade sig tvärtom vara riskfyllt. Dessutom har Sverige – Sverigebilden –  blivit ett politiskt slagträ, eller nidbilden av Sverige, för de som delar Trumps uppfattningar.  

I din rapport lyfter du att Trump står för en äldre tids utrikespolitisk tradition. Vem skulle du säga att Trump brås på mest i historien?  

–Trump verkar betrakta USA som många i USA såg på landet  före andra världskriget, visserligen som en  stormakt, men där engagemanget för omvärlden var lågt. Det var egentligen först efter Pearl Harbour som man blev mer engagerad i världen bortom USA.

–Man ska dock veta att det finns stora likheter mellan Obama och Trump. De har båda varit återhämtningsinriktade och det fanns hos Obama liksom det finns hos Trump en ovilja att påbörja nya stora militära operationer. Skillnaden är att Obama fortfarande var villig att ta ansvar och upprätthålla en regelbaserad ordning i världen medan Trump närmast ser sig som en verkställande direktör som har med andra vd:ar att göra trots att hans uppdrag är mer komplext än så.  

Vilken ideologi eller riktning skulle du säga genomsyrar Trumps presidentskap?

–Det finns ingen röd ideologisk tråd, så han kan verkligen vara flexibel. Trump styrs främst av sitt ego, men är samtidigt skicklig att hänga på det som ger uppmärksamhet. Ta exemplet med Steve Bannon. Bannon kunde inte bestämma Trumps agenda, men Trump kunda använda Bannons högerextrema plattform för att få stöd.

–I tv-serien ”The Apprentice” där Trump byggde mycket av sitt varumärke hade han många följare som var utrikesfödda. Sedan brände han broarna till den gruppen. Tv-programmet som kretsade kring vinnare och förlorare-tänket sammanfattar mycket av presidentens fokus och illustrerar nyckfullheten i hans karaktär.

–Trump har en förmåga att kunna läsa av rummet och veta vad som funkar hos allmänheten. Det är ett resultat av vad han yrkesarbetat med förut. Man ska veta också att när Trump kommunicerar så vänder han sig minst lika mycket till sina väljare som till omvärlden. En del underskattar honom i det avseendet men andra är samtidigt beredda att överskatta honom och påstå att han är vår tids Reagan. Det beror på att Trump tar upp saker som är reella problem i USA: konkurrensen från Kina och en ojämlik handelssituation, att européer inte är beredda att spendera två procent av bnp på Nato för att nämna några saker. Det senare är dock ett önskemål som även många tidigare presidenter haft.  

En del menar att Trump så småningom kommer att kunna ses som en parentes i USA:s politiska historia. När vet man hur stor Trump-effekten egentligen blivit?  

–Det finns två vägar framåt: det ena är att man återgår till vad vi kallar för en normal president som är intresserad av samarbeten. Det andra alternativet är att Trump faktiskt är inledning på något värre och blir en ”trendsetter” för nya auktoritärt inriktade presidenter. Andra efterträdare kan tänka i banorna att den här populistiska vägen verkade funka.

–Amerikaner är generellt sådana att de gärna vill pröva något nytt i politiken. Därför är det svårt att säga hur det blir framöver. På samma sätt som det var svårt att förutse Trump.

Trump har ju närmast blivit omyndigförklarad av psykologkåren. Samtidigt som det framstår som att det nästan inte finns något som är för litet att rapportera om Trump. Kan alla starka reaktioner på Trumps person i sin tur påverka möjligheten att se klart kring det som händer sakpolitiskt i USA?

–Delvis gillar Trump att ha det så här, med all fokus på hans person och vad han säger så skapas ett utrymme för honom där han själv kan följa upp de saker han är intresserad av. Även om pratet i sig också är ett görande som påverkar.

– Samtidigt finns det flera presidenter i historien som varit mycket kritiserade. Reagan kallades dum eller gammal och ibland både och. Nixon blev också demoniserad som farlig eller en vettvilling, men när han faktiskt var tvungen att avgå så förvånade han många med att göra just det. Även Franklin D. Rooosvelt var hatad och avskydd på många håll.

Finns det någon gräns när kritiken mot Trump kan äventyra presidentposten?

–Om han skulle uppfattats ha gjort något olagligt så skulle det kunna påverka förtroendet i grunden.  Med Nixon var det i praktiken en förtroendeomröstning och han avgick innan han skulle ställas inför riksrätt. Det är därför Trump har varit så intresserad av frågan om han skulle kunna benåda sig själv.

–De som genomför processen i senaten är politiker och de tittar på det politiska läget. När Nixons förtroende försvagades så började ekonomin gå extremt dåligt, för Clinton var det tvärtom när han var inblandad i Lewinskyskandalen gick ekonomin bra. Men när ekonomin går jättebra, vem vill slänga ut presidenten då? Ekonomin har varit Trumps stora fördel hittills, börsen går bättre än på länge - hittills. I den enkla väljarens värld är det också så: ekonomin går bra - varför skulle Trump sluta? Men den dagen ekonomin börjar gå dåligt och man samtidigt har en president som ställer till det på olika sätt, då kan det vara ett annat läge.

6 nov 2018