Bevaka
Stefan Fölster

Digitaliseringens genomslag

Ekonomen: Trump-fenomen syns i Sverige

Sverige behöver hitta nya sätt att ta tillvara på innovatörers unika förmågor och utnyttja potentialen som finns i ”den fjärde industriella revolutionens teknologier”. Det menar ekonomen Stefan Fölster som i en intervju spår att vi med digitaliseringens hjälp kan vara på väg att hitta ett eget lärlingssystem och slår fast att vi varit för snabba med att döma ut inhemska fabrikers betydelse.

Också det politiska systemet får en genomlysning, Riksdagen borde ges större makt framöver, menar Fölster, för att bättre kunna hantera de förväntande stökiga parlamentariska lägen Sverige har att vänta framöver.

Med bara någon vecka kvar till valet släppte Löfven-regeringen en notis om att en särskild kommitté ska se över policyutvecklingen som är kopplad till den fjärde industriella revolutionens teknologier (AI, robotisering, Internet of Things med mera). Har dessa framtidsfrågor hamnat i skymundan i stort eller får de den uppmärksamhet de förtjänar? 

– Nej det tycker jag inte, men samtidigt pratade Löfvenregeringen ändå mer om digitalisering jämfört med den tidigare regering, men det mesta har hamnat i fluffiga utredningar. Det beror på att ansvaret för frågorna är så utspritt bland olika myndigheter och medansvariga lokala organ. Man behöver koncentrera ansvaret om man ska lyckas bättre framöver. 

Utvecklingen inom automatisering, digitalisering och AI innebär en betydande omstöpning av samhälle och arbetsmarknad. Hur går det med den omtalade jobbväxlingen där en stor andel gamla jobb försvinner och nya sorters jobb växer fram? 

– I de länder som har kompenserat med jobbskapande reformer, har nettot blivit ganska bra. Sverige, Tyskland och Nederländerna liksom Kanada tillhör dessa. I länder som inte kompenserat på för detta däremot, där har det gått dåligt. Italien är ett extremfall och delar av USA. I dessa områden har Trump fått sitt största väljarstöd och det har fått politiska återverkningar. Lite av samma fenomen ser man nu även i Sverige i områden där det automatiserats mest och man inte kompenserat för detta. På dessa orter är också proteströstandet högst.

Vilka områden eller orter handlar det om? 

– Det är framförallt mindre orter i glesbygd. Något som kallas det svenska rostbältet som sträcker sig från Gävle till Göteborg, i orter som Ljusdal, Fagersta och Ludvika.

– Sverige har reformerat mycket under 90-talet liksom under alliansens första mandatperiod, vilket gör att vi som helhet har en ganska hög sysselsättningsnivå. Den reforminriktningen måste fortsätta annars tar automatiseringens kraft över. Man måste fortsätta att stegvis sänka skatt på arbete, som Sverige gjort tidigare och som man i Tyskland lyckats med under en socialdemokratisk regering.

Vad består de här jobbskapande reformerna av?

– Olika regleringar har gjort det lättare att anställa, nu måste man gå vidare och till exempel justera LAS (lagen om anställningsskydd) och genomföra det som varit på tapeten länge med optionsbeskattning. Det som också utgör vår allra största akilleshäl är utbildningssystemet. Kvaliteten i dessa behöver förbättras och vi behöver mer av lärlingstänkande och fokus på vidareutbildning under livets gång.

– Nu finns det en möjlighet att tillsammans med utbildningssamordnare bygga upp digitala moduler som är relativt billiga och som kan användas i skolor och på arbetsplatser. Detta skulle kunna bli Sveriges motsvarighet till Tysklands lärlingssystem.

Hur kommer det sig att det skiljer sig så åt mellan olika delar i landet, när det gäller den ”kompensatoriska” aspekten?

– På lokal nivå kan förbättringar av företagsklimatet spela en stor roll när det kommer till att skapa nya arbetstillfällen, men från statligt håll är det mycket av den ökande regelbördan som särskilt rör miljö- och arbetsmarknadsområdet. Och det är sådant som inte i första hand slår mot IT-konsulten i Kista men påverkar industriföretagen ute i landet. Det handlar till exempel om väldigt långa handläggningstider för miljötillstånd för industrianläggningar. Tyskarna, om vi ska ta dem som exempel igen, har också mycket krav på sina företag men lägger mer fokus på den sammanlagda konkurrensförmågan.

Är det en förutsättning att ligga i framkant i det senaste teknikskiftet för att det ska gå bra för ett land på det stora hela? När man tittar på Tyskland så har digitaliseringen inte slagit igenom på en bredare front.  

– Om man bara tittar på snittet så ligger vi som land ganska bra till. Men egentligen går vi i spagat, vi har några områden där Sverige börjar bli likna Silicon Valley, som Stockholm och Linköping men samtidigt har vi offentliga välfärdsorganisationer som ligger långt efter det som är möjligt. Det är tydligt att sjukvården ligger långt efter ”best practice” i andra länder. Sjukvården skulle förmodligen kunna dubbla sin kapacitet on man använde best practice.

– Vad gäller Tyskland så gör de större ansträngningar nu men de har få digitala startups som är framgångsrika. I Sverige har vi fler enhörningar per invånare än något annat europeiskt land. Fler talanger söker sig till industrin i Tyskland är kanske förklaringen. Men det gör det än mer anmärkningsvärt att det gått så bra i Tyskland. 

Och vad gäller den mer traditionella industrin i Sverige, hur ser potentialen ut för nyetablering av mer traditionella fabriker i Sverige?

– Om man går tillbaka 10-20 år i tiden så dömde de flesta förståsigpåare ut detta helt men sedan visade det ju sig att Tyskland, Schweiz och Österrike lyckats med just detta. Det är inte huvudvägen för ökad sysselsättning men jag tror ändå vi i Sverige har ryckt undan mattan för en del industriverksamheter alldeles för snabbt och helt i onödan.

Vad mer kan man från politikens håll kan göra för att stimulera innovation och utveckling för näringslivet i stort? 

– Utöver det generella behovet av lägre marginalskatter och fler förenklingar för startup- och småföretag så skulle jag vilja se ett mer innovativt grepp. Här i Sverige så går nästan alla resurser idag inom innovationspolitiken till universitet och högskolor och i någon mån till samarbeten med företag. Fristående innovatörer får dock väldigt lite uppmuntran. I USA har man insett detta och kraftigt byggt ut den politik som utgår från den fristående uppfinnaren. Detta görs bland annat genom rena innovationstävlingar, där man tar sikte på ett tekniksprång och utlyser priser för att uppfinnare ska nå lösningar på problem man brottas med.

Är det en trendspaning, att innovatören kan komma att konkurrera med entreprenören i näringslivets kretslopp?

– Det är helt olika saker, innovation och entreprenörskap, och båda behövs. Faktum är att många innovatörer är inte jättebra entreprenörer. Ta Håkan Lans-typen till exempel, som kan komma fram med banbrytande saker, det finns jättemycket att lära av dessa personer. 

Och hur är det med själva politiken som sådan, finns det något behov av innovation i det systemet?

– När det gäller framtidsreformer så kommer det vara stökigt under en tid tror jag, inte minst utifrån den parlamentariska situationen. Därför är det angeläget att fler saker flyttas från dagspolitiken, de statliga bolagen borde förvaltas i ett offentligt ägarbolag typ som Riksbanken. Samtidigt borde Riksdagen ha mer makt över budgeten än regeringen för att underlätta saker och ting då det ser ut att kunna bli allt svårare framöver att bilda regering i Sverige.

21 sep 2018
Stefan Fölster anser att integrationen behöver en god stadsplanering.     Foto: Montage
Integrationens utmaningar

En välplanerad stad främjar integrationen

En bra stadsplanering leder till en ökad integration och stora samhällsbesparingar. Det menar Stefan Fölster, nationalekonom och chef för Reforminstitutet, som i fjol fick i uppdrag av Byggvesta, Hyresgästföreningen och Riksbyggen att ta reda på hur man skapar inkluderande platser. Resultatet av hans utredning presenterades senare i boken ”Den inkluderande staden”.

– Jag blev ombedd att skriva en rapportbok av olika parter på bostadsmarknaden och tackade ja till det eftersom jag redan hade skrivit om ämnet i min bok ”The public wealth of cities”, säger Stefan Fölster.

Stefan Fölster berättar att det finns tydliga bevis för att det går sämre i livet för barn som växer upp i socialt utsatta bostadsområden. Bokens fokus ligger på Järva – ett förortsområde som ligger i kommunerna Solna, Sundbyberg, Stockholm, Sollentuna och Järfälla. Men bokens förslag på stadsplanering kan tillämpas på de flesta förorter i de flesta kommuner.

– Forskning visar att om man förbättrar stadsplaneringen i dessa områden kan man tjäna 80 miljarder kronor i samhällsvinster. Det tjänas in tack vare uteblivna kostnader så som mindre framtida bidragstagande och mindre kriminalitet och skadegörelse.

– Det handlar om att tänka långsiktigt. Unga som växer upp i utsatta områden riskerar att hamna i kriminalitet, arbetslöshet och bidragstagande i större uträckning än andra.

Bostadsområdet Westend i München ger Stefan Fölster som ett återkommande exempel. Enligt honom har staden lyckats ”renovera bort” en del av problemen.

– Westend var ett utsatt område, men man lyckades få bort koncentrationen av ungdomar ute på gatorna. Att många ungdomar befinner sig på ett och samma ställe är ofta det som leder till problem som kriminalitet. Därför ska man se till att sprida ut barnfamiljerna.

– I Westend skapades utvecklingsbolag som bland annat bygger arbetslokaler åt lokala företagare. Utöver det har man satsat på skolan och polisen. Nu har staden den lägsta brottsligheten sedan 1980-talet. År 2017 löstes 66 procent av alla brott och hundra procent av alla mord. Ju färre brott som begås desto mer resurser per brott.

– Skolan lyckades också förbättra elevernas mattekunskap. En tysk pojke med invandrarbakgrund får i snitt bättre matteresultat än en genomsnittlig svensk pojke.

Stefan Fölster säger att liknande åtgärder behövs i Sverige. För att motverka segregation krävs ett helhetsgrepp.

– Kommunpolitiker borde starta utvecklingsbolag och tillsammans med staten inrätta en social investeringsfond där fastighetsägare får ersättning om de uppnår resultat som förbättrar lokalsamhället. Fastighetsägare kan till exempel anlita ungdomar för att renovera i det egna kvarteret, men få ersättning av fonden enbart om ungdomsbrottsligheten verkligen minskar.

– Billigare och dyrare lägenhetstyper bör även blandas.

Stefan Fölster säger att både kommunerna och staten har ansvar för att se till att det blir en bra stadsplanering och en bra uppväxt för barnen.

– Kommuner får inte tillåta att det går dåligt för en skola år efter år. I Storbritannien har staten gripit in och tagit över huvudmannaskapet för problemskolor i några kommuner och bytt ut hela förvaltningar och rektorer och förbättrat studieresultaten. Här i Sverige gör man inte det.

Vad är det som hindrar politiker och andra aktörer från att genomföra dina förslag?

– Dels tror jag att många inte har fått klart för sig hur det går för de barn som växer upp i dessa områden. Dels kan en medveten spridning av nyanlända i stadsplaneringen ge upphov till protester bland de som redan bor på platserna som ska tas i anspråk.

– I fallet med Järvaområdet är det dessutom fem kommuner som måste samarbeta, vilket kan vara svårt.

– Tyvärr får inte heller frågor som dessa plats i den bredare integrationsdebatten. Det är inte lika många som vill diskutera hur själva integrationen ska gå till.

1 aug 2018