Då var det dags igen för börsen att skaka till. Sedan toppen i slutet av april har börsen backat nästan 10 procent. Fallet ska samtidigt ses i perspektivet att kurserna står ungefär lika mycket högre jämfört med vid årsskiftet. Dessutom har en stor del av årets utdelningar kommit in på aktieägarnas konton.
Nedgångar runt 10 procent är dessutom inte särskilt ovanliga. Fall i den storleksordningen har historiskt nästan alltid inträffat minst en gång per år. Ändå sprider sig oron snabbt bland både små och stora placerare när börsen faller. Ofta känner vi oss helt oförberedda på en nedgång eftersom läget bara någon dag tidigare känts helt stabilt.
Huvudförklaringen den här gången är Donald Trumps upptrappade handelskrig. Nu handlar det heller inte bara om i första hand Kina där det i någon mån är motiverat med tuffa tag för att stävja kinesernas i vissa lägen osunda konkurrensmetoder. I stället går den amerikanska presidenten ut i ett flerfrontskrig med såväl Mexico som Europa inblandat.
Risken har därmed ökat att handelskriget kommer att få tydligt negativa effekter på den ekonomiska tillväxten vilket kommer att spilla över på företagsvinsterna och därför är det heller inte särskilt underligt att börsen. Enbart en ökad osäkerhet leder dessutom till att investerare höjer sina riskpremier. Vi som agerar på börsen vill helt enkelt ha mer betalt för att ta den risk som det innebär att äga aktier.
Svaret även här är att det förmodligen är bättre att försöka rida ut stormen på aktiemarknaden än att jaga något lönsamt alternativ
Oron förstärks dessutom av en klassisk signal som ofta förebådat en recession. Det handlar om en så kallat inverterad räntekurva i USA, det vill säga att de långa räntorna är lägre än korträntorna. Även i Europa har en del räntor rört sig till nästan osannolikt låga nivåer, vilket tydligt signalerar att allt inte står rätt till i ekonomin. Den tyska tioåriga statsobligationsränta har fallit till en ny bottennivå där räntan är negativ. I Sverige har också ”tioåringen” fallit rejält senaste tiden.
Historiskt finns det en hel del exempel på att räntemarknaden varit bättre än aktiemarknaden på att förutse sämre tider. En given tolkning av de extremlåga statsobligationsräntorna är alltså att en tydlig konjunkturavmattning är på väg.
En given följdfråga är om det därför är dags att sälja sina aktier. Mitt svar är att det bästa för de flesta är att stanna kvar på börsen, möjligen med den reservationen att det ofta är klokt att sälja av lite grann för att den vägen få fram likvida medel och skapa en ökad handlingsfrihet inför de köptillfällen som uppstår förre eller senare. Den som säljer allt hamnar tyvärr lätt i en situation där börsen hinner stiga en hel del innan pengarna på nytt är investerade i marknaden.
En annan fråga som brukar dyka upp är vilka ”skyddade hamnar” som kan finnas, det vill säga placeringsalternativ som kan komma att klara sig bra i ett läge där det mesta faller. Svaret även här är att det förmodligen är bättre att försöka rida ut stormen på aktiemarknaden än att jaga något lönsamt alternativ som kanske inte ens existerar.
Sedan finns det alltid aktier som går mot strömmen, men även att hitta dessa innebär en stor utmaning. Klassiska alternativ är konjunkturokänsliga dagligvaror eller läkemedel, det vill säga produkter som alltid efterfrågas oavsett konjunktur.
Spelbranschen kan också vara ett alternativ men vid sidan om eventuella etiska betänkligheter präglas branschen just nu av en intensiv konkurrens som pressar aktiekurserna.
Mitt ganska tråkiga men på lång sikt bästa tips är därför att anamma de klassiska råden att ha en spridning mellan olika bolag och branscher i portföljen, hålla koll på riskerna samt veta vad det är du investerar i. Warren Buffetts klassiska råd att vara girig när andra är rädda och rädd när andra är giriga är inte heller så dumt.
