Allt fler miljöaktivistiska tjänstemän har lett till en myndighetskultur med liten eller ingen förståelse för grundläggande spelregler i en rättsstatlig marknadsekonomi, skriver Claes Sjölin, jurist, i en debattext i Realtid.

Långa handläggningstider och komplicerade tillståndsprocesser är bara en del av vad som gör Sverige till en allt mindre attraktiv marknad för utländska företag, menar debattören. Processen kring Preem i Lysekil är ett exempel på Sveriges varför det krävs betydande lagändringar, så att alla har en effektiv möjlighet att överklaga myndighetsbeslut till domstol så fort staten kränker en konventionsrättighet och att man i den domstolen tillförsäkras en rättvis rättegång.

”Hela rättsordningen bygger på förtroendet för den offentliga förvaltningen. Det är det enda vi har. Det kan rakt inte betraktas som en harmlös socialism att under lång tid urholka Europakonventionenens äganderättsskydd. De regler vi vuxit upp med och som fortfarande lärs ut på högskolor och universitet måste få gälla”, skriver Claes Sjölin.

Labours Jeremy Corbyn och hans anhängare skyller på brexit för sitt katastrofval. Men det är inte hela sanningen.

Det skriver Martin Liby Troein i en ledare i DN.

Valet handlade om brexit, men också om att ”antisemitismens gift spridits i Labour” och att Labour ersatt en ”sansad socialdemokratisk politik med 70-talssocialism”.

I hela Storbritannien finns väljare som hatar både brexit och Boris Johnson – och hade valet bara handlat om brexit hade de gärna röstat på Torypartiets motståndare.

”Den enda lärdom som bör dras av Jeremy Corbyn är han inte ska kopieras. Socialismen har inte blivit mer tilltalande med åren”, avslutar han.

När det varken finns kapitalistiska drivkrafter eller statssocialistiskt tvång, så återstår bara social kontroll. Trots goda förutsättningar blev kibbutzen till slut en avskräckande erfarenhet, skriver krönikören Johan Norberg.

De fuskade och ljög oftare, hade lägre förtroende för medmänniskor, led av ångest och depression i högre grad och var mer dystra än sina grannar på andra sidan muren. Idag är 85 procent av de forna östtyskarna positiva till kommunismens fall. Känslan är sorg över ett system som tog drömmar och så många år av deras liv, skriver Johan Norberg.

Unherd-skribenten James Bloodworth skriver om hur resan till Kuba befriade honom från tron på kommunismen. Intresset för ideologin fick skribenten som ung att resa till landet i vilket han spenderade en månad och umgicks med lokalbefolkningen och levde vardagsliv.

Det var en ”ögonöppnare” att se fattigdomen som dominerade det dagliga livet på Kuba, skriver Bloodworth som också lyfter det torftiga intellektuella landskapet. Den begränsade rörligheten, också inom landet, för medborgarna liksom de politiska fångarna var avskräckande för den unga resenären.

Skribenten pekar på hur dubbelmoral ofta kännetecknar ledande förespråkare av kommunismen och exemplifierar med författaren Gabriel Garcia Marquez som på bekvämt avstånd kunde förklara att han själv aldrig skulle kunna stå ut med att leva i ett kommunistiskt samhälle, samtidigt som han var vän med Fidel Castro och stöttade regimen.

Fenomenet ”kommunist de luxe” används för att beskriva västerländska akademiker som relativiserar kubanernas lidande och ser det som ett pris som måste betalas för socialismens framgångar.

Alva och Gunnar Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan” från år 1934 var skriven i en tid präglad av nationalsocialism i Tyskland och kommunism i Ryssland. Trots det utpekades liberalismen som den främsta fienden.

Över 80 år senare tycks förmynderi, alarmism och en antiliberal trend vara på modet igen, skriver debattören Mattias Svensson på DN:s ledarsida. Inte minst genom vänsterns drömmar om en grön planekonomi som tar avstamp i klimatfrågans värsta scenarion.

Det argumenterar Mattias Svensson för genom att lyfta tre punkter:

För det första var makarna Myrdal paternalister, något som bland annat kunde illustreras genom legaliseringen av abort. ”Men inte för att låta kvinnan bestämma själv. Besluten om abort skulle läggas under samhällelig kontroll”.

För det andra genomsyrades makarna Myrdals synsätt av en alarmistisk prägel på befolkningsfrågan. Genom att utgå från värsta tänkbara scenario ställde de sig frågan om svenska folket överhuvudtaget skulle överleva.

Slutligen gjorde makarna Myrdal förutsägelser snarare än att argumentera för egna uppfattningar, skriver Svensson. ”De kunde därmed ogenerat exploatera och underblåsa fördomar och främlingshat när det gynnade deras politiska agenda, samtidigt som de svor sig fria från att själva omfatta dem”.

På kort tid har Republikanerna blivit Trumps parti. Samtidigt slits Demokraterna isär av interna falangstrider. Har de amerikanska partierna spelat ut sin roll, undrar fPlus USA-krönikör Jakob Stenberg.

Hur kan det komma sig att ett hushåll med två genomsnittliga arbetarlöner betalar över 50 procent i skatt per år på sitt arbete? I en ny bok visar nationalekonomen Anders Bergeskog hur socialdemokratin byggde upp sin egen politiskt styrda välfärdsstat genom ett allt högre skatteuttag på medborgarnas arbete.

Det är få som hunnit både bli och vara minister före 30-årsdagen. Aida Hadzialic är unik i Sverige i detta avseende. Men den politiska karriären för det socialdemokratiska stjärnskottet fick ett abrupt slut när gymnasieministern fastnade i en poliskontroll med alkohol i kroppen i augusti 2016. Fast frågan är om slut egentligen är rätt ord. Hadzialic beskriver i en längre intervju med fPlus att hon inte lämnat ”rörelsen” och pekar själv ut vad hon helst skulle vilja ägna sig åt vid en comeback.

Hadzialic tror på en ”europeisk renässans”, trots det pressade läget för EU och Europa just nu men menar att socialdemokratin behöver fundera över ”vilken ställning man ska ha i ett Europa som har blivit mer välmående”.

Den förre ministern delar också med sig av frågorna hon får i sin nuvarande roll som konsult från företag och organisationer som tar hjälp för att göra sin omvärldsanalys.

Demokraternas kandidater verkar positionera sig allt mer åt vänster inför presidentvalet 2020. Men vågar de helt vända ryggen till marknadsekonomin?