Årets tre vinnare av Riksbankens pris till Nobels minne får utmärkelsen för deras ”experimentella ansats mot att minska den globala fattigdomen”.

Esther Duflo och Abhijit Banerjee är ett gift par som bland annat tillsammans med den tredje pristagaren Michael Kremer studerat så kallad mikroekonomi i utvecklingsländer, till exempel hur hushåll beter sig och effekten av utbildning. Metoden har ofta varit fältexperiment där målet har varit att fastslå kausala samband inom ekonomin.

– Vad som fungerar, vad som inte fungerar och varför, säger Duflo i Vetenskapsakademins intervju direkt efter tillkännagivandet.

Robert Boije, chefsekonom på SBAB, varnar på DI debatt för riskerna med ett för vidlyftigt statligt lånande för att klara framtida investeringar. Visserligen är statsskulden låg, men framöver ser inte det offentlig-finansiella läget bra ut, menar han.

”Det handlar bland annat om en kraftigt ökad efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster i kombination med en ur statsfinansiell synpunkt ogynnsam demografisk utveckling och relativt näringslivet svag produktivitetstillväxt i offentlig sektor”, skriver han.

Han anser också att det är fel att skilja mellan löpande offentlig konsumtion och offentliga investeringar. Röster har höjts för att till exempel lånefinansiera statliga klimatinvesteringar som höghastighetståg, vilket han anser är fel väg att gå.

”En låg statsskuld och låga räntor är inga skäl för att släppa på den finanspolitiska disciplin som tjänat Sverige väl ända sedan den statsfinansiella krisen i mitten av 1990-talet”, skriver han.

Politikerna borde vara tydligare med varifrån pengarna som går till olika satsningar i budgeten egentligen kommer. Det säger Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, till SVT Nyheter.

Han är kritisk till att politikerna talar om ”reformutrymme” och menar att detta kan få människor att tro att pengarna har uppstått utan att någon betalat. Men i stället skapas reformutrymmet på grund av att årliga bidrag till kommuner och hushåll inte skrivs upp i samma takt som ekonomin i övrigt växer, enligt Calmfors.

– Med jämna mellanrum kan man återställa olika bidrag i förhållande till lönerna men då är man tillbaka till ruta ett, och så kallar man det för en satsning, och kan inkassera politiska poäng på det, säger han.

Det är radikala förslag som den franska nationalekonomen Thomas Piketty lägger fram i sin nya bok ”Kapital och ideologi”.

– Tiden har kommit för att lämna den här fasen där egendom är helig, att gå vidare från kapitalismen, säger han till franska L’Obs.

Piketty föreslår bland annat inkomstskatter och arvsskatter på upp till 90 procent och en förmögenhetsskatt som progressivt blir mer aggressiv ju mer någon äger. Kapitalet ska delas ut till medborgarna. Under parollen ”arv till alla” ska varje fransman få en klumpsumma på motsvarande runt 1,3 miljoner kronor när de fyller 25.

I bolagssektorn föreslår han bland annat att de anställda ska ha hälften av styrelseplatserna och att ingen enskild ägare ska kunna kontrollera mer än 10 procent av rösterna oavsett hur mycket av ett bolag de äger.

Grundtanken är att att rikedom ska vara tillfällig och att kapitalets makt ska brytas.

Den franska nationalekonomen Thomas Piketty kommer ut med en ny bok i dag. Hur många som faktiskt läste de över 900 sidorna i föregångaren ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” från pärm till pärm är oklart men att boken har haft inflytande är otvetydigt, skriver Bloomberg.

Ekonomisk ojämlikhet är nu en del av samtalet, men förändringar i politiken har lyst med sin frånvaro. Det vill Piketty råda bot på med nya ”Kapital och ideologi” som riktar kikarsiktet mot de politiska ideologier som ligger bakom ojämlikheten.

Piketty säger till franska L’Obs att han har blivit en bättre författare sedan sist. Koncis verkar han dock inte ha blivit – den nya boken är på 1 232 sidor.

Sveriges höga skattesatser och offentliga utgifter är oroväckande. Det anser Terry Miller, tidigare ambassadör i FN och expert på internationell handel. ”Ni har relativt låg tillväxt så det hade jag varit orolig över. Jag kopplar det till den höga skattenivån”, säger han i en exklusiv intervju med fPlus.

Magdalena Andersson argumenterar för höjda kapitalskatter på helt fel grunder, menar flera tunga ekonomer. Och skadliga skatter får konsekvenser, påminner ekonomen Jacob Lundberg och ger två skräckexempel för att förklara vad han menar.

Nyligen rapporterade fPlus att Transportstyrelsen sviker löftet om att undanta husbilsbranschen från höjda skatter i form av förändringar i bonus-malus-systemet. Något som husbilsjätten Kabes vd Alf Ekström varnade leder till varsel och mångmiljonförluster för staten.

Nu ansluter sig även branschorganisationen Visita till kritikerna.

– Företag behöver långsiktiga spelregler och klara besked. Att Transportstyrelsen först ger ett besked för att en månad senare ge det rakt motsatta inger inget förtroende är ytterligare ett exempel på när politiker och myndigheter visar låg respekt för företagens verklighet, säger Jonas Siljhammar, vd Visita i en skriftlig kommentar.

– Tanken med bonus-malus är i grunden bra men att chockhöja skatten med 100 procent mot husbilar som är ett fritidsfordon som i genomsnitt kör väsentligt mycket kortare än till exempel lastbilar slår helt fel. Det måste alla inse och jag utgår från att systemet förbättras för att bättre beskatta faktiska utsläpp, inte fordonstyper, avslutar han.

Att det är svårt att flytta är inte svårt att konstatera, skriver krönikören Mattias Svensson i Arbetsmarknadsnytt. Han menar att konsekvenserna av en trög bostadsmarknad spiller över på arbetsmarknaden.

Mattias Svensson uppger att det står en miljon människor i kö till hyreslägenheter i storstäderna. Det för med sig att färre kan söka de jobb som finns i attraktiva områden, eftersom de inte kan flytta inom räckhåll för dem. Han menar att trögheten beror på att reglerade hyresmarknader missgynnar folk som vill flytta till städer för studier och jobb. Mattias Svensson skriver:

”Även eget ägande av bostad skapar tröghet. Felet är inte primärt ägandet i sig. Att kunna äga sin bostad är på många sätt en trygghet för den enskilde, men via det politiska ramverket har det också blivit ett sätt att berika sig på andras bekostnad. De som äger bostad i ett välbärgat område ser gärna till att det inte byggs fler bostäder, då ökar deras fastighetsvärden och nominella löner. Men det innebär också att färre kan flytta dit jobben finns.”

Mattias Svensson sammanfattar sin krönika i Arbetsmarknadsnytt med att rörlighet på arbetsmarknaden kräver rörlighet på bostadsmarknaden.

Elkonsumenterna är de stora förlorarna på elcertifikatsystemet, visar en ny forskningsrapport. Enligt DI handlar det om fördyringar på över 100 miljarder kronor.

– Vår analys visar att stödsystemet för att subventionera förnybar el som Sverige infört är kraftigt olönsamt för samhällsekonomin, säger Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.

Enligt rapporten är elkunderna de största förlorarna genom att de tvingas betala högre elpriser genom elcertifikatavgifter via elräkningen. Elcertifikatsystemet har misslyckats, menar forskarna.

– Vår studie visar att det finns mycket svagt eller inga stöd för att subventionerna gynnat den tekniska utvecklingen, skapat fler arbetstillfällen eller givit en säkrare eltillförsel, säger Bengt Kriström.

Stödet som kostar elkunderna miljardbelopp varje år har ingen positiv klimatpåverkan trots att det bidragit till en investeringsboom i bland annat vindkraft och biobränsleeldad kraftvärme.

– Anledningen är att EU:s handel med utsläppsrätter styr de klimatskadliga utsläppen och lägger ett tak. Vår slutsats är att samhällsekonomin skulle ha vunnit uppemot 9 miljarder kronor om elcertifikaten aldrig införts, säger Bengt Kriström till DI.

Tankesmedjan Timbro anser att uppgifterna är uppseendeväckande.

– Förutom att vara ineffektivt och slå hårt mot elkonsumenterna så kan det inte uteslutas att elcertifikatsystemet bidragit till att slå ut annan fossilfri elproduktion, nämligen en rad kärnkraftsreaktorer, vilket skadar elförsörjningen. Den här subventionen är bara en gratislunch för en del kapitalägare och borde avskaffas, säger chefsekonomen Jacob Lundberg till DI.