Klimatpolitiken bör bidra till ökad export av svenska varor, skriver Louise Meijer, miljö- och klimatpolitisk talesperson för M på SvD Debatt.

Louise Meijer hänvisar bland annat till forskning av Astrid Kander, professor vid Lunds universitet, som kommer fram till att svenska varor med ett lägre klimatavtryck ersätter varor tillverkade i andra länder med ett större klimatavtryck och minskar därmed de totala utsläppen.

Detta beror i huvudsak på att Sverige exporterar varor som tillverkas med fossilfri el. I motsats till den nationella debatten om koldioxidutsläpp är det järn- och stålindustrins export som sparar in mest koldioxidutsläpp globalt.

”Sverige exporterar alltså utsläppsminskningar. En viktig del av svensk klimatpolitik är därför att behålla hög tillväxt och konkurrenskraft i svensk industri så att vi kan exportera ännu mer klimatsmarta produkter”, skriver Louise Meijer i SvD.

Kritiken har varit stenhård mot den nya skatten på plastbärkassar. Den ökar utsläppen och är bara ett sätt att få in pengar till statskassan, menar kritiker. För plastpåsetillverkaren Bengt Lundin är det ett slag mot hela verksamheten som arbetat aktivt för en cirkulär ekonomi. ”Vi borde inte straffas för det”, säger Lars Lundin, tidigare vd och numera seniorrådgivare på Bengt Lundin i Arvika.

AstraZenecas ordförande Leif Johansson reagerar starkt på att den akuta elkrisen leder till att stora industriprojekt stoppas. ”Om vi verkligen börjar begränsa svensk industriell utveckling beroende på att vi inte har effekt i Sverige då har vi gjort något som är riktigt allvarligt”, säger han.

Golvföretaget Tarkett står inför att antingen återvinna 150 miljoner kvadratmeter golv eller att elda upp det. Nu efterlyser de vägledning. ”Vem tar på sig rollen att hitta rätt avvägning mellan klimatnytta och kemiska risker”, frågar sig Dag Duberg, nordisk hållbarhetschef på Tarkett.

Symbolpolitik utan någon som helst miljönytta. Kritiken mot den så kallade vitvaruskatten har varit massiv. Nu visar dessutom uppgifter att Skatteverket inte kan kontrollera de som fuskar med skatten.

Det finns knappast någon som tror att ett par kronors skatt på plastkassarna i mataffären är det som ska rädda oss från världens undergång. Men den typen av generande signalpolitik är allt för vanlig bland våra politiker. Det skriver Tove Lifvendahl i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet.

Vad värre är, är de som väljer att skrämma barnen till tron att det är kört för planeten och att vi går mot undergången: ”Det finns ett gott antal moralpoliser i olika åldrar som ser till att ”skamma” dem som inte passerar godkänt i renlevnad. Klimatfrågan tycks ha potential att genom somligas försorg bli lika fundamentalistisk som hederskulturen.”

”Att göra skolbarn medvetna om resursåtgång och kretsloppsprocesser genom att i ett par veckor låta dem föra bok över mjölkkartonger eller petflaskor som lämnas till återvinning är att lära dem att iaktta verkligheten och ge dem valet att bli handlande, reflekterande subjekt. Men att tala om klimatet eller miljöfrågor på sådana sätt att skolbarn går hem nedslagna eller uppbragda över att människan är en så förfärlig varelse, är enligt min mening tjänstefel liksom moraliskt förkastligt.”

Under det tredje kvartalet 2019 togs beslut om vindkraftsinvesteringar med en sammanlagd effekt på 686 MW, vilket är en ökning 572 MW jämfört med föregående kvartal.

Det visar statistik från Svensk Vindenergi.

Investeringstakten i vindkraft har det senaste året varit rekordhög med totalt 2700 MW och branschens prognos är att vindkraftsproduktionen kommer att fördubblas från dagens knappt 20 TWh till ca 40 TWh år 2022.

– Sverige har en unik chans att axla ledarrollen i kampen mot klimatförändringarna genom vindkraftsutbyggnaden som bidrar till omfattande koldioxidbesparingar. Men det krävs att politikerna skickar rätt signaler till de som vill investera i förnybar elproduktion, säger Charlotte Unger Larson, vd på Svensk Vindenergi i en kommentar.

Svensk Vindenergi vill bland annat att elcertifikat systemet ska avvecklas för att undvika att stödsystemet kollapsar till följd av ett överutbud på elcertifikat.

Fondförvaltaren Charlotta Faxén, analyschefen Esbjörn Lundevall och sparekonomen Maria Landeborn listar för Svenska Dagbladets räkning 18 klimatsmarta bolag som de anser har framtiden för sig och som är värda att investera i.

Ett av bolagen är en före detta miljöbov som ställt om och där 70–80 procent av vinsten nu kommer från deras förnybara produkter.

Här är ett axplock av de bolag som experterna anser det är värt att investa i:

Förnybart bränsle – Neste
Fastigheter – Castellum & Fabege
Förnybar energi – Scatec solar, Vestas & Ørsted
Återvinning – Tomra

Det har onekligen blivit allt viktigare som företag att redovisa en hållbar affärsstrategi, men det kan vara svårt att veta om de faktiskt genomför planen. Ett forskningslag vid Handelshögskolan i Stockholm har granskat vad de 95 största börsbolagen sagt att de ska göra för klimatet – och vad de gjort. DN rapporterar.

I den nya studien har man jämfört bolagens uttalade hållbarhetsplan med vad de senare redovisar att de gjort. Därefter har bolagen poängsatts utifrån vilka framsteg man åstadkommit. Framförallt är det företag som arbetar med råvaror som jobbar mycket med miljöfrågor.

De som rankas sämst är framförallt spelbolag, investmentbolag och bolag som är nya på börsen. Det kan bero på både att de nyare bolagen inte ännu fått ordning på sin rapportering, men även att företag som tillverkar något har en mer uppenbar påverkan på miljön.

I en krönika i Dagens Nyheter resonerar Lena Andersson kring hur svårt det är att hamna rätt i klimatfrågan.

Hon jämför den med hur vi lyckats lösa tidigare miljöproblem. Skillnaden, menar hon, är att de tidigare miljöfrågorna varit mer konkreta. Klimatet ”har något allomfattande och abstrakt över sig”.

Däri ligger också svårigheten i att ta tag i problemet och föra en sansad debatt. Istället är det lätt att konstatera att det nuvarande ekonomiska systemet är ohållbart och omöjligt.

Men vad ska det ersättas med?

Konsekvensen blir att den unga generation, som nu är hänsynslös i sin kritik mot de tidigare generationer, har fritt spelrum eftersom kritiken blir allomfattande och abstrakt.

De unga ifrågasätter i princip allt som tidigare generationer åstadkommit.

”Någon insikt om de delikata avvägningar mellan legitima intressen som har gjorts och måste göras märks inte, och ingen påminner om det. I allt gällare tonläge manas vi att ”göra något”. Men vad, förutom att bli asketer? Sänka den globala temperaturen genom att eliminera utsläppen. Men hur? Vad ska kriminaliseras? Vilka företag ska slå igen, hur ska massarbetslösheten hanteras?”, frågar sig Lena Andersson.

Risken är, menar Lena Andersson, att vi i vår strävan efter ett ”nytt” ekonomiskt system där naturen och miljön omfattas av icke förhandlingsbara rättigheter också förhandlar bort vår egen frihet och demokrati.