Regeringens förslag att förbjuda betalning på kredit som förstahandsval slår mot det fria företagandet, menar betaljätten Klarna. Nu slår de tillbaka mot regeringens restriktioner, rapporterar Breakit.

Klarna menar att förslaget om att begränsa utformningen av betalalternativ i samband med betalningar på nätet kommer inte bara slå mot Klarna, utan en hel rad andra fintechbolag. Bolaget är kritiskt till förbudet då man menar att det sätt som de idag presenterar betalningsalternativ i sin tjänst inte görs med uppsikten att locka in kunder i kreditupplägg.

"Det regeringen föreslår är inte bara ett omfattande ingrepp i svenska företags frihet och möjlighet att innovera och utveckla digitala tjänster för konsumenterna, utan också ett försök att tala om för medborgarna vad som är bra för dem", skriver bolagets kommunikationschef Aoife Houlihan på Klarnas hemsida.

Klarna planerar att skicka in ett remissvar.

Mot bakgrund av Swedbankkrisen är det värt att påminna sig om värdet av en stark företagskultur, skriver DI:s ledare Torun Nilsson.

Hon hänvisar till bland annat till framgångsexempel som Ikea, H&M och Scania.

För Ikea har grundaren Ingvar Kamprads eviga predikan om sparsamhet, funktion och långsiktighet genomsyrat hela organisationen.
För H&M har det handlat om prioriteringen av kombinationen mode och lågt pris och för Scania fokuset på skräddarsydda lastbilar till kräsna yrkeschaufförer.

Men bankvärlden är ett kapitel för sig, menar Nilsson. Ända sedan kredit- och valutarestriktioner avvecklades på 1980-talet har företagskulturen riktat in sig på vinstmaximering. En kultur som passar ovanligt dåligt för Swedbank i och med att det är småfolkets bank och dem tjänar man sällan stora pengar på.

När många bolag, inte minst banker, behöver, byta eller justera sina strategier måste diskussionen breddas till att även gälla ledarskap och företagskulturer.

”Bara utifrån sådana diskussioner går det att hitta nya Ikea, H&M eller Scania och rädda fler av de gamla fina företagen kvar. Och undvika bankskandaler”, skriver Nilsson.

Vet du med dig att du har mycket restskatt att betala? Gör det senast på tisdag den 12 februari. Då slipper du betala extra ränta på skatteskulden. Nytt för i år är att Skatteverket tar Swish, skriver TT.

Kvarskatt på belopp över 30 000 kronor innebär en extrakostnad redan från och med tisdag, om du inte betalar in skatten då. Räntan är 1,25 procent.

För den som exempelvis har sålt en bostad eller aktier med vinst kan kvarskatt på sådana nivåer bli aktuell.

Ränteprutaren Fredrik Trawéns boränta ligger långt under bankernas officiella nivåer och nu tipsar han om hur du också kan förhandla med banken, skriver DI. Ett hett råd är att byta bank.

– Bankerna lever ofta högt på bilden av att ett bankbyte är en komplicerad process. Inget kunde vara mer fel, säger han.

Fredrik Trawéns boränta på villan i skånska Bjärred ligger nu på drygt 1 procent bundet på tre år.

– Vid varje tillfälle har jag haft kontakt med alla fyra storbankerna och kanske två nischbanker. Och sedan fördjupat diskussionen med två, tre stycken av dem. Det är ett värde hos bankerna att binda upp kunderna, så att de kan räkna med att de stannar kvar, säger Fredrik Trawén.

Fredrik Trawén hoppas att fler börjar agera på samma sätt.

– Ju fler som vaknar och förhandlar ned sina räntor, desto större tryck kommer det att vara för banken att i förlängningen ge också mig en bra ränta, säger han till DI.

Nedanför har fPlus samlat tips också från andra sajter.

När jag gick i skolan för sisådär 25 år sedan fick jag lära mig att Sverige var en blandekonomi – ett slags mellanting av plan- och marknadsekonomi. Det här var under 1990-talet och egentligen hade nog min samhällskunskapsbok passerat bäst-före-datumet. Beskrivningen som gavs stämde bättre in med hur det hade sett ut under föregående decennier.

På den tiden var staten inne och styrde i ekonomin på ett betydligt mer aktivt sätt än idag. Det fanns en stark tilltro till keynesiansk stabiliseringspolitik och, får man nog konstatera, en övertro på politikers förmåga att styra över konjunkturen.

Vi hade också mängder av regleringar. Kredit- och valutaregleringar till exempel. Det sistnämnda innebar att det inte gick att föra ut kontanter hur som helst ur landet. Som en del säkert kommer ihåg var valutasmuggling i ett knäckebrödspaket ett centralt tema i 80-talsklassikern Sällskapsresan. Vid den tiden funkade en sådan intrig, men dagens yngre generation har säkert svårt att se det brottsliga i att ta med sig sina egna pengar på flygresan. Dessutom hade vi en massa produktmarknader som inte var fria: telemarknaden, TV, posten, energimarknaden och så vidare.

Att Sverige hade långt till det marknadsekonomiska idealet kan också uttryckas i siffror. Den kanadensiska tankesmedjan, Fraser Institute, mäter varje år graden av ekonomisk frihet bland världens länder. Bedömningen sammanfattas, från låg till hög, på en tiogradig skala. 1975 fick Sverige värdet 5,3 medan USA fick 7,9.

Som bekant var dock den låga graden av marknadsekonomi inte hållbar i längden. Perioden 1970-1995 var fylld med svårigheter som i stor utsträckning hade sin rot i den förda politiken. Resultatet blev att BNP-tillväxten gick ned och att vi blev omkörda av en rad länder. Mellan 1970 och 1994 backade vi från att ha varit OECD:s fjärde rikaste land till en trettonde plats.

1990-talskrisen som blev kulmen på alla dessa problem innebar tre år av krympande BNP och över en halv miljon förlorade jobb. Å andra sidan gjorde krisen att det reformarbete som hade inletts redan i slutet av 1980-talet fortsatte och ganska snabbt började svensk ekonomi att ändra skepnad. Mycket av det gamla regleringstänket försvann. Riksbanken fick ett inflationsmål och blev mer självständig. Skattesystemet förändrades så att drivkrafterna till arbete stärktes. Lönebildningen började fungera bättre. Förvånansvärt fort förvandlades Sverige till ett land som återigen börjande inse vikten av såväl inhemsk som internationell konkurrens. Vi rörde oss snabbt uppåt på Frasers frihetsskala. Man kan säga att vi delvis återgick till de rättesnören som hade gjort Sverige så framgångsrikt under de föregående hundra åren, 1870–1970.

Jag påstår inte att vi idag är lika marknadsliberala som USA, men väl att vi ligger väsentligt närmare dem. 2016 fick vi 7,4 på frihetsindexet vilket bara är 0,6 enheter under USA. Denna omvandling av svensk ekonomi, som många gånger genomfördes i samförstånd över blockgränsen, är viktig att påminna oss själva om för att undvika att se alltför nostalgiskt på vår nära dåtid och undvika att göra om samma misstag igen. Blandekonomin som den såg ut under 1970- och 80-talen fungerade inte och bör därför inte heller upphöjas till ideal.

Denna lärdom gäller för övrigt inte bara Sverige. Häromdagen läste jag en rapport från den amerikanska presidentens ekonomiska råd, CEA, som var inne på samma spår. Rapporten var egentligen en uppgörelse med socialismen, eller i alla fall en redogörelse för dess kostnader. Som rapportförfattarna noterade framhålls ibland Sverige och våra nordiska grannar fortfarande som föredömen av amerikanska vänsterdebattörer. Frågan är bara vilket Sverige dessa debattörer har i åtanke. Är det dåtidens hårt reglerade blandekonomi eller nutidens relativt väl fungerande marknadsekonomi? Enligt rapportförfattarna tycks det ofta röra sig om den gamla modellen. Om så verkligen är fallet finns det anledning för fler amerikaner att uppdatera sin Sverigebild. Det var nämligen väldigt längesen vi drog slutsatsen att den typen av blandekonomi blev alltför kostsam. Sisådär 25 år sedan.

För övrigt…

CEA uppskattar att om USA skulle införa en politik likt den som bedrevs i Norden under 70-talet skulle BNP minska med åtminstone 19 procent långsiktigt. Räknar man om det enligt dagens växelkurs motsvarar det cirka 34 000 miljarder kronor. Det skulle krävas ganska många knäckebrödspaket för att föra ut så mycket rikedom ur landet…

I januari ökade försäljningen av byggvaror hela 11,5 procent efter tvärniten i julhandeln, skriver Dagens Handel.

– En glädjande start på året", säger Monica Björk, vd i branschorganet Byggmaterialhandlarna.

Frågan är dock hur länge utvecklingen håller i sig.

Före detta bostadsminister, Stefan Attefall (KD), numera rådgivare åt norska fastighetsjätten Veidekke, varnade nyligen för en ”halvering av bostadsbyggandet”, på debattplats i Dagens Nyheter.

Ökade kreditrestriktioner lyftes då fram som bidragande orsak till allt lägre bostadspriser.

I en replik från Hyresgästföreningen argumenterades det dock för att ”en ohämmad kreditgivning hade höjt bopriserna ännu mer”.

Bankernas kreditvillkor för utlåning till företag och hushåll var i stort sett oförändrade under fjärde kvartalet, medan de lättade för bostadsköp, skriver Dagens Industri.

Tidningen refererar till ECB:s Bank lending survey som publicerades på tisdagen.

Inom alla segment uppgavs konkurrenstryck och bankernas riskuppfattning som skäl till minskade kreditkrav.

Bankernas risktolerans och kostnader för finansiering och restriktioner i balansräkningarna hade en neutral effekt.

Lånetillväxten fortsatte att få stöd av en bred efterfrågan inom alla kategorier.