Bevaka
Johan Norberg

Svenskarnas löner

Därför har svenskarna aldrig varit rikare

Svenskarna har sedan slutet av 1990-talet bara blivit rikare och rikare. Det visar nättidningen T:s stora genomgång av svenskarnas löner.

– Svenskarna har aldrig varit rikare än nu. Vi har fått en bättre privatekonomi och ett högre välstånd. Förändringen är kraftig och den har skett i högre takt än de flesta andra länder i Europa, säger Andreas Bergh, nationalekonom vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning, till T:.

Särskilt under perioden 1995-2007 hade Sverige en god ekonomisk tillväxt. Men även sedan dess har Sverige klarat sig relativt väl. Inkomsterna har ökat stadigt och svenskarna har blivit rikare och rikare. De nominella löneökningarna har varit lägre sedan 1995 men i gengäld har inflationen varit mycket lägre, vilket har lett till rejält ökad köpkraft.

Orsaken, enligt de experter som T: har talat med, är ett antal reformer som genomfördes på 90-talet:

  1. En effektivisering av den offentliga sektorn. Den hade växt varje år fram till mitten på 1980-talet men nu konkurrensutsattes den och valfrihet infördes i vissa delar.
  2. Ett antal privatiseringar och avregleringar genomfördes också som banade väg för it-företagens tillväxt och stärkte svensk konkurrenskraft.
  3. Det gamla pensionssystemet som hotade att bli väldigt dyrt fasades ut och ersattes av ett nytt system som bättre följer den ekonomiska utvecklingen.
  4. 1990 genomfördes en stor skattereform som sänkte de högsta marginalskatterna från 70–80 procent till 50 procent.
  5. 1997 kom också Industriavtalet mellan fack och arbetsgivare som skulle få stor betydelse för att hålla nere löneökningarna genom att låta den konkurrensutsatta delen av ekonomin bestämma taket för andra sektorers löneökningar, genom det så kallade märket.

Enigt Andreas Bergh har reformer som jobbskatteavdrag och sänkt värnskatt mindre betydelse.

Johan Norberg säger att det som bidragit mest till den gynnsamma utvecklingen för svenskarnas plånbok är globalisering och frihandel.

– Frihandel, öppenhet och globalisering är det som har gjort Sverige rikt. De flesta andra länder har satsat på att skydda sina industrier vilket har varit hämmande, säger han till T:.

9 jan
I flödet

Norberg: Oxfam vilseleder om välståndet

”Rikaste blir rikare och fattigaste blir fattigare”, larmade Sveriges Radio häromdagen. Det bekräftar en känsla många har, att världen blir en mer ojämlik och orättvis plats. Den här gången baserades rubriken på en rapport från hjälporganisationen Oxfam, som noterade att vi får allt fler och rikare miljardärer, medan tillgångarna för den fattigaste hälften av världens befolkning minskade förra året med hela 11 procent.

Det finns två regler att hålla sig till när någon rapporterar att de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Den första är att kolla källan. Den andra är att om den kollen visar att uppgifterna kommer från Oxfam så kan man kasta den i papperskorgen. Få organisationer har en så konsekvent ovana att vilseleda om världens välstånd.

Faktum är att fattigdomen minskar dramatiskt oavsett vilket fattigdomsmått man använder. Enligt FN:s och Världsbankens mått på extrem fattigdom har den minskat från 18,1 till 8,6 procent mellan 2008 och 2018. Det är det största ekonomiska lyftet i historien.    

Så hur kan Oxfam få det till att de fattiga blir fattigare? Till att börja med bortser de från inkomster och konsumtion, och räknar bara finansiella tillgångar, vilket de fattiga sällan har – ofta har de inte ens ett bankkonto. Och även om vissa har det blir det inte mycket kvar sammanlagt när man drar av alla skulder de har från denna summa.

Det gör att Oxfam varje år kan chocka journalister genom att säga att en enda miljardär äger mer än två miljarder människor tillsammans. Problemet med resonemanget är bara att även min dotter – som äger ungefär 500 kronor – äger mer än två miljarder människor tillsammans, eftersom dessa två miljarder inte har några finansiella nettotillgångar alls.

Det är rörande att Oxfam oroar sig så för den gruppen

Och som om det inte skulle räcka låter Oxfam dessutom bli att justera dessa siffror för lokal köpkraft – vad det kan köpa för varor och tjänster i den lokala ekonomin. Det kan låta tekniskt, men det är en justering som är viktig för att se vilken levnadsstandard människor faktiskt har, och inte bara hur deras valuta går på världsmarknaderna. Genom att strunta i det slår växelkursförändringar igenom med full kraft.

Enda skälet till att den fattigaste hälften av världens befolkning enligt Oxfam blev 11 procent fattigare förra året är att dollarkursen steg snabbt, och samma summa i lokal valuta köper betydligt mindre dollar i dag än för ett år sedan. Det förändrar inte hur mycket lokala varor och tjänster man kan köpa, men blir ett stort problem för den som ska semestra i de kaliforniska vindistrikten eller investera på New York-börsen. Det är rörande att Oxfam oroar sig så för den gruppen.

Om man i stället tittar på faktisk levnadsstandard, så är forskarna eniga om att motsatt samband gäller: för första gången sedan den industriella revolutionen minskar den internationella ojämlikheten just nu, i den globala kapitalismens epok.

Två svenska ekonomer, Olle Hammar och Daniel Waldenström, undersökte nyligen den globala ojämlikheten i löneersättning 1970-2018, och deras slutsats är att ginikoefficienten – det vanligaste sättet att mäta ojämlikhet – var hög och stabil fram till millennieskiftet, men sedan hände något historiskt:   

”Minskningen ägde rum under 2000- och 2010-talen, då den globala ginikoefficienten minskade med 15 punkter (från 65 till 50) och inkomstandelen för den fattigaste hälften av världens befolkning mer än fördubblades (från 9 till 19 procent).” 

De rika blir rikare OCH de fattiga blir rikare – men de fattiga blir det snabbare än de rika. Oxfam på huvudet.

Räkna bara inte med att det någonsin kommer tillfredsställa dem som hatar rikedom mer än de hatar fattigdom.

31 jan 2019