Bevaka
Johan Norberg, Från min horisont

I flödet

Norberg: Oxfam vilseleder om välståndet

”Rikaste blir rikare och fattigaste blir fattigare”, larmade Sveriges Radio häromdagen. Det bekräftar en känsla många har, att världen blir en mer ojämlik och orättvis plats. Den här gången baserades rubriken på en rapport från hjälporganisationen Oxfam, som noterade att vi får allt fler och rikare miljardärer, medan tillgångarna för den fattigaste hälften av världens befolkning minskade förra året med hela 11 procent.

Det finns två regler att hålla sig till när någon rapporterar att de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Den första är att kolla källan. Den andra är att om den kollen visar att uppgifterna kommer från Oxfam så kan man kasta den i papperskorgen. Få organisationer har en så konsekvent ovana att vilseleda om världens välstånd.

Faktum är att fattigdomen minskar dramatiskt oavsett vilket fattigdomsmått man använder. Enligt FN:s och Världsbankens mått på extrem fattigdom har den minskat från 18,1 till 8,6 procent mellan 2008 och 2018. Det är det största ekonomiska lyftet i historien.    

Så hur kan Oxfam få det till att de fattiga blir fattigare? Till att börja med bortser de från inkomster och konsumtion, och räknar bara finansiella tillgångar, vilket de fattiga sällan har – ofta har de inte ens ett bankkonto. Och även om vissa har det blir det inte mycket kvar sammanlagt när man drar av alla skulder de har från denna summa.

Det gör att Oxfam varje år kan chocka journalister genom att säga att en enda miljardär äger mer än två miljarder människor tillsammans. Problemet med resonemanget är bara att även min dotter – som äger ungefär 500 kronor – äger mer än två miljarder människor tillsammans, eftersom dessa två miljarder inte har några finansiella nettotillgångar alls.

Det är rörande att Oxfam oroar sig så för den gruppen

Och som om det inte skulle räcka låter Oxfam dessutom bli att justera dessa siffror för lokal köpkraft – vad det kan köpa för varor och tjänster i den lokala ekonomin. Det kan låta tekniskt, men det är en justering som är viktig för att se vilken levnadsstandard människor faktiskt har, och inte bara hur deras valuta går på världsmarknaderna. Genom att strunta i det slår växelkursförändringar igenom med full kraft.

Enda skälet till att den fattigaste hälften av världens befolkning enligt Oxfam blev 11 procent fattigare förra året är att dollarkursen steg snabbt, och samma summa i lokal valuta köper betydligt mindre dollar i dag än för ett år sedan. Det förändrar inte hur mycket lokala varor och tjänster man kan köpa, men blir ett stort problem för den som ska semestra i de kaliforniska vindistrikten eller investera på New York-börsen. Det är rörande att Oxfam oroar sig så för den gruppen.

Om man i stället tittar på faktisk levnadsstandard, så är forskarna eniga om att motsatt samband gäller: för första gången sedan den industriella revolutionen minskar den internationella ojämlikheten just nu, i den globala kapitalismens epok.

Två svenska ekonomer, Olle Hammar och Daniel Waldenström, undersökte nyligen den globala ojämlikheten i löneersättning 1970-2018, och deras slutsats är att ginikoefficienten – det vanligaste sättet att mäta ojämlikhet – var hög och stabil fram till millennieskiftet, men sedan hände något historiskt:   

”Minskningen ägde rum under 2000- och 2010-talen, då den globala ginikoefficienten minskade med 15 punkter (från 65 till 50) och inkomstandelen för den fattigaste hälften av världens befolkning mer än fördubblades (från 9 till 19 procent).” 

De rika blir rikare OCH de fattiga blir rikare – men de fattiga blir det snabbare än de rika. Oxfam på huvudet.

Räkna bara inte med att det någonsin kommer tillfredsställa dem som hatar rikedom mer än de hatar fattigdom.

31 jan 2019
Johan Norberg, Från min horisont

Marknader är inget som eliter tvingar på oss

De senaste åren har marknadsekonomin allt mer presenterats som någon slags eliternas konspiration mot folket.

Både Donald Trump och europeiska vänsterpopulister hävdar att frihandel är något som vi har blivit påtvingade av en liten elit som inte har vårt bästa för ögonen – EU, WTO, Kina eller Davos. Folket vill i alla fall inte ha det, så nu är det dags att begränsa marknadens frihet.

Medan jag läste senaste nytt om de globala handelskrigen återkallade en vän mig till verkligheten. Det var ett meddelande från fritids, som hade problem med barnens medhavda snacks. Problemet var att barnen hade börjat byta frukter och andra matvaror med varandra. Allra värst var riskakorna, för barnen använde dem för att byta till sig andra livsmedel och till och med hjälp och tjänster.

Fritids behövde helt enkelt föräldrarnas hjälp att stävja barnens vildvuxna kapitalism. Marknader uppstår nämligen över allt där det finns människor, därför att det är vår metod att byta till oss det som vi föredrar framför det vi redan har.

Världshandelsorganisationen fanns inte på fritids och barnen hade inte ens någon riksbank, men ändå började de idka byteshandel och utvecklade till och med ett betalningsmedel – riskakor. Dessutom ett som uppfyller lärobokens definition på pengar, att vara standardiserat och att lagra värde (i alla fall bättre än färsk frukt).

Marknader är inte något som eliter, utlänningar eller kapitalister tvingar på oss och det är inte någon märklig institution som har konstruerats i nationalekonomernas elfenbenstorn och sedan hissats ned till mänskligheten. Marknader är något människor gör så fort inte stater eller rövare (eller fritids) hindrar dem från det.

Vi kan se att frihandel uppstår spontant hos våra barn, och vi kan också se det i mänsklighetens barndom.

I Olorgesailie i södra Kenya har arkeologer grävt upp verktyg som är mer än 300 000 år gamla, ungefär jämngamla med människosläktet. Intressant nog är de tillverkade av obsidian, vulkaniskt glas som lätt kan brytas för att skapa sylvassa verktyg och vapen. Det intressanta är att obsidian bara finns på några få platser, och ingen är i närheten av Olorgesailie. Forskarna menar att materialet kom från en källa 88 kilometer bort och att invånarna var en del av ett handelsnätverk där de bytte varor och resurser mot obsidian.

Byteshandel är med andra ord lika gammalt som människan, och på många sätt har det bidragit till att skapa människan. Ett skäl till att förmågan att kommunicera och tänka abstrakt utvecklades så snabbt i vår art, är att vi har tjänat så mycket på att samarbeta med andra och dra nytta av varandras idéer och arbetskraft. 

Både arkeologer och fritidspedagoger dokumenterar att handel inte är något som har tvingats på oss utifrån, utan är något av det mest självklara och mänskliga vi kan ägna oss åt.

Det betyder att när vi talar om marknader så talar vi egentligen om människor, och när stater begränsar marknadens frihet så är det inte någon abstrakt institution vi talar om, utan det är människors rätt att skapa sig en bättre tillvaro som vi angriper.

Att begränsa marknader är att begränsa människan.

21 nov 2018