Regeringen har några idéer med sig när fem partier inleder nya samtal om hur stambanor för snabbtåg ska byggas och betalas.

Det blir en första diskussion om finansieringen, säger finansminister Magdalena Andersson (S) inför torsdagens träff.

Ett år har gått sedan januariavtalet slöts, och det har kantats av många turer och intermezzon. Ännu finns det många punkter i avtalet som kan ge upphov till ännu mer turbulens på vägen fram till valet 2022, skriver Sydsvenskans ledarredaktion.

I takt med att fler att skarpa förslag ska formuleras utifrån punkterna i januariavtalet kommer det säkerligen uppstå fler bekymmer för regeringen och dess samarbetspartier. Ett exempel är punkt nummer fyra som redogör för att en omfattande skattereform ska göras, något finansminister Magdalena Andersson redan sagt inte kommer hinna bli av innan 2022.

Ett annat exempel är punkt nummer nio, om valfrihet och vinster i välfärden. Frågan har redan gett upphov till intensiv debatt mellan partiledare Annie Lööf (C) och utbildningsminister Anna Ekström (S). Men det är inte bara inom regeringen och C och L som avtalet kan leda till dispyter. Samtidigt kommer oppositionspartierna göra vad de kan för att sätta käppar i hjulet, och en nylig opinionsundersökning visar att allmänhetens stöd för politiken är mycket lågt.

”Nu gäller det för S, MP, C och L att hålla ihop, försvara avtalet, kämpa på med opinionsarbetet och samlandet av riksdagsstöd. Samtidigt måste de fyra samarbetspartierna vara beredda att lyssna och kompromissa. Det är januariavtalet värt”, skriver ledarredaktionen.

Det råder en helt ny dynamik i Sverige efter januariavtalet och höstens splittring i frågan om Arbetsförmedlingen visar hur rörig svensk politik är just nu, menar SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson i en analys. Allianser över blockgränserna liknande den som V gjorde med M och KD med SD lär fortsätta spår han.

”Både oppositionen till höger och vänster i riksdagen kommer att vilja testa gränserna för hur mycket regeringen tål och samtidigt demonstrera sin egen makt i riksdagen”, skriver Knutson.

SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson skriver att statsminister Stefan Löfven tar med sig metoden att ”köra huvudet in i väggen” in i det nya decenniet. Frasen kommer från ett uttalande av Löfven under 2015 då ett V-förslag som regeringen backat inte fick riksdagsmajoritet.

”Huvudet-i-väggen-metoden är en av regeringen Löfvens parlamentariska innovationer, som gör det möjligt att köpa makten, utan att behöva betala för den”, skriver Eriksson.

Den stora skattereform som utlovats kommer inte att kunna genomföras före valet, säger Magdalena Andersson i en intervju med DN.

En rad motstrida intressen inom januariavtalet innebär att det kommer att vara svårt att lägga fram ett gemensamt förslag.

– Det här kommer att vara en jättestor nöt att knäcka, det är bara att vara öppen och ärlig med det, uppger Magdalena Andersson.

Hon tror dock att partierna kommer att kunna komma överens om huvuddragen i själva reformen de kommande två åren. Däremot kommer lagstiftningen kring den att ta betydligt längre tid.

Det har varit ett par händelserika dagar i svensk politik, inte minst med tanke på framflyttningen av reformeringen av Arbetsförmedlingen som ledde till att oppositionspartierna drog tillbaka misstroendeförklaringen mot arbetsmarknadsministern.

Sydsvenskans ledarsida skriver att framflyttningen i sig är bra, men att det äventyrar det framtida regeringssamarbetet.

”Just denna kris tycks vara avvärjd, men den rödgröna regeringen har en besvärlig resa framför sig under resten av mandatperioden. Sammanhållningen mellan de fyra partierna bakom 73-punktsuppgörelsen kommer att sättas på hårda prov” skriver Sydsvenskan.

Johan Rudström på UNT:s ledarsida skriver att Centerpartiet är de största förlorarna och förundras över hur en genomtänkt reformering av Arbetsförmedlingen inte redan kan vara på plats.

”Det politiska skyttegravskriget har mer eller mindre tydliga vinnare och förlorare. Den givna förloraren är Sveriges 360 000 arbetssökande. Myndigheten som ska hjälpa dem rivs ned, medan alternativet skjuts på framtiden” skriver Johan Rudström.

Håkan Boström på Göteborgs Postens ledarsida menar att det i grunden inte handlar om sakfrågan utan om förändringar på spelplanen för svensk politik, något som sakta håller på att accepteras av partierna. Han skriver att partierna ställningar till mångt och mycket följer en logik, men att det samtidigt är tufft att bryta invanda konstellationer.

”I grunden är det vi ser snarast en fungerande demokrati som anpassar sig till nya förutsättningar, ytterst orsakade av en förändrad verklighet och väljarnas vilja.

Stefan Löfven och S lyckades klamra sig fast vid makten efter valet. Men till vilket pris? Enligt statsvetarprofessorn Tommy Möller kan S snart befinna sig i en omöjlig situation.

Att Sverigedemokraterna är nära att bli Sveriges största parti tas upp av flera ledarsidor i dag.

Det politiska klimatet i Sverige närmar sig en ”tipping point” och samhället riskerar att bli mer splittrat än någonsin, konstaterar DN:s ledarsida (oberoende liberal).

”Det kan bli Ulf Kristersson som får agera herrbetjänt åt Jimmie Åkesson, inte tvärtom som många borgerliga debattörer länge tagit för givet.”

Ledarsidan vid Nya Wermlands-Tidningen (konservativ) är inte förvånad över SD:s framgångar. Många är missnöjda över regeringen och de andra partierna i januariöverenskommelsen som ägnat sig åt ”trött poserande”, menar ledarskribenten, som också ifrågasätter varför SD portades från de tvärpolitiska samtalen om gängkriminalitet.

”Så länge januaripartierna styr så kommer detta nog inte att förändras, eftersom hela Jöken vilar just på bortmotandet av SD.”

Enligt Aftonbladets (obunden socialdemokratisk) Anders Lindberg är S stora problem att de misslyckat att positionera sig som ett välfärdsparti. Och det kommer bli ännu värre för regeringen, varnar han.

”Om alla besparingar som förbereds i sjukvård, skola, äldreomsorg och socialtjänst blir verklighet kommer opinionen att tippa på riktigt.”

Sedan söndagens partiledardebatt i Agenda och onsdagens debatt i riksdagen har den svenska regeringsbildningen och partiledarnas prestationer debatterats flitigt på landets ledarredaktioner. ”Det är inte år 2014 längre” konstaterar Karin Phil på Göteborgs-Posten och ifrågasätter politikernas verklighetsförankring.

Istället för att presentera lösningar på samhällets stora utmaningar menar Karin Phil att partiledarna fastnar i känsloargument och slentrianmässiga svar.

Karin Bergkvist på Gefle Dagblads ledarsida skriver om migrationen, något som delar Januariavtalets parter. Största sprickan syns kanske hos Socialdemokraterna som å ena sidan tacklas med Miljöpartiets krav på en mer human flyktingpolitik och å andra sidan med den ekonomiska bördan hos kommunerna, som till stor del är S-styrda.

”När nu S-ledaren uttalar sig om en stramare migrationspolitik för att sedan delvis pudla förstärker det bara bilden av en socialdemokrati med en spretig, inkonsekvent migrationspolitik” skriver Karin Bergkvist.

Sprickorna i Januariavtalet tycks dock ena dess opposition, menar Reidar Carlsson på Norrtelje Tidning. Han skriver att M, KD och SD mer än gärna svartmålar det politiska läget. ”Men Ebba Busch Thor bortser från att det inte fanns någon majoritet i riksdagen för en sådan regeringspolitik. Eller menar hon att Sverigedemokraterna i stort sett har samma politiska mål som allianspartierna?”

Om Pappers omfattas av en eventuell LAS-överenskommelse så kommer Industriarbetsgivarna inte att medverka. Det säger vd:n Per Hidesten till Arbetsmarknadsnytt.

Det var i våras som Pappers hoppade av förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare om LAS (lagen om anställningsskydd). Parterna har fått kniven mot strupen genom Januariavtalet och måste komma överens, för annars kliver politiken in med egen lagstiftning. Pappers hoppade av med argumentet om att de inte ser hur lagändringar ska kunna gynna deras medlemmar. Pappers lämnar därför ingen fullmakt åt LO att sköta deras förhandlingar. Och nu ser det alltså ut som att det inte finns någon chans för dem att få någon del av kakan.

– Man kan inte både vara med och inte. Man måste kunna ta ansvar för saker och ting, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten till Arbetsmarknadsnytt.

L-ledaren Nyamko Sabunis krav att Moderaterna är med på satsningen av nya stambanor för höghastighetståg kan enligt Miljöpartiet få ”mycket stora” konsekvenser – och leda till regeringskris, skriver Expressen.

Nyamko Sabuni menar att satsningen bara kan bli verklighet med Moderaterna – men partiet säger nej till samtal om snabbtåg. Höga företrädare i Miljöpartiet säger till Expressen att det är uteslutet att ge Moderaterna vetorätt över snabbtågen.

– Det finns inget stöd för det i januariavtalet. Och det finns inget som helst utrymme för L att dra tillbaka sitt stöd för nya stambanor om man vill behålla samarbetet, säger en källa.