Kommunerna kan vara med och konkurrera med privata aktörer i utförandet av arbetsmarknadspolitiska insatser. Det konstaterar en statlig utredning, skriver TT. Men kritikerna varnar för att det inte kommer att innebära konkurrens på lika villkor.

Regeringen måste göra mer för att hjälpa småföretagarna. Det konstaterade en enig riksdag i veckan. Men trots det vill inte Finansdepartementet kommentera det akuta läget, skriver Arbetsmarknadsnytt.

De nya förslagen om ändringar i lagen om anställningsskydd är djupt ideologiskt rotade och flera fackliga företrädare tvivlar nu på Januariavtalets överlevnad, skriver flera ledarskribenter.

Pontus Almquist på Hallandsposten välkomnar reformeringen av las. Arbetsmarknaden behöver bli betydligt mycket mer flexibel. Dock måste mer göras, menar han.

”Dagens arbetsmarknad är utsatt för en helt annan internationell konkurrens än på 1970-talet när arbetsrätten och lagen om anställningsskydd kom till”, skriver Pontus Almquist.

Karin Phil på Göteborgsposten ställer sig tveksam till hur många nya jobb som kommer att skapas genom reformen. Hon efterfrågar ett större fokus på kompetensutveckling och uttrycker att Centerpartiet ofta hakar upp sig på att las är roten till allt dåligt.

”Debatten om anställningstrygghet är djupt ideologiserad. Det skymmer sikten för vad en bra lagstiftning på området bör handla om: en pragmatisk avvägning mellan arbetsgivarnas behov av flexibilitet, och de anställdas behov av trygghet”, skriver Karin Phil.

Sakine Madon på UNT:s ledarsida skriver att det är osannolikt att Jonas Sjöstedt kommer att fälla regeringen. Om något är det mer troligt att det är Liberalerna som kommer vackla kring Januariavtalet.

”Skulle S vackla efter hoten från vänsterhåll dras mattan under avtalet bort. När allt kommer till kritan vill partier också överleva”, skriver Sakine Madon.

I veckan fick Susanna Gideonsson LO:s valberednings fulla stöd till ny LO-ordförande. I samband med det diskuterar flera lokala ledarsidor förbundets framtid och svajiga förhållande till Socialdemokraterna.

Med anledning av Gideonssons tydliga markering mot SD frågar sig Anders Gustafsson på Blekinge Läns Tidnings ledarsida om Gideonsson är LO-väljarna, eller fackpamparnas ordförande.

”Vad LO skulle behöva är en ordförande som oreserverat sätter de egna medlemmarnas intressen i första rummet och överlämnar partipolitiken till väljare och riksdag”, skriver han.

Han får medhåll från Karin Pihl på Göteborgs-Posten. Hon menar att Januariavtalet, och det faktum att allt fler LO-medlemmar lämnar S, är ett tufft dilemma för S-LO relationen.

”För Socialdemokraterna hade en skilsmässa med LO varit en katastrof. Men om S-stödet i LO-kollektivet fortsätter att sjunka är den utvägen den enda rimliga”, skriver Karin Pihl.

Stig-Björn Ljunggren på Sydöstrans ledarsida uttrycker en oro över hur samarbetet ska fortlöpa.

”Gideonsson menar att socialdemokratins uppdrag är att försvara arbetarklassens intressen. Det är helt sant. Men socialdemokratin kan bara bli framgångsrika om de med ”arbetarklass” menar alla som arbetar, vilket också gäller för många andra områden är de klassiska LO-yrkena”, skriver han.

”På ytan kan det framstå som att coronakrisen har gett Januariavtalet en skjuts framåt. Men vid horisonten tornar mörka moln upp sig”, skriver Patrik Kronqvist i en ledare i Expressen.

Oviljan hos Miljöpartister att ta på sig ansvaret för plastpåseskatten är bara ett av många tecken på den rangliga konstruktion som är Januariavtalet. Vidare menar han att pandemin förändrar spelplanen för samarbetet.

”Att luckra upp arbetsrätten var känsligt redan från början för S. Efter en pandemi som har satt villkoren för timanställda inom äldreomsorgen i blixtbelysning vore ett sådant beslut än mer uppslitande”, skriver Patrik Kronqvist.

Mycket talar för att det blir svårt att sälja in samarbetet som framgångsrikt, dessutom riskerar det att bli mycket dyrt, avslutar debattören.

Ett pressat januariavtal under coronakrisen hamnar i fokus på flera av tidningarnas ledarsidor på fredagen.

SD vill samla en majoritet i finansutskottet för ”verkningsfulla krisåtgärder” och L verkar ha samma linje, skriver Tobias Wikström i DI. Han frågar sig hur regeringens stödpartier egentligen ska agera. Varken C eller L vill gå samman med oppositionen och i stället använda förhandlingskraften inom regeringssamarbetet.

”Det är en förståelig linje, i några dagar till”, skriver Wikström.

I SvD skriver Maria Ludvigsson att Socialdemokraternas ”sanna jag” har visat sig i samband med krisen: Makthungrigt och utan några ömmare känslor för ingångna avtal.

”Liberal opposition har aldrig varit så viktig som nu.”, skriver hon.

Aftonbladets Ingvar Persson noterar i sin ledartext att Svenskt Näringsliv kräver att företag som förlorat en stor del av sin omsättning ska få pengar i handen för att kunna betala lokaler, lån och maskiner.

”Problemet är att de pengar landets företagare kräver inte ligger och väntar. Staten måste låna dem med våra barn och barnbarn som säkerhet”, skriver Persson.

Apoteas vd Pär Svärdson menar att regeringens beslut att begränsa försäljningen av receptbelagda läkemedel är ett slag i luften. ”Om Sverige ensidigt håller igen men ingen annan gör det är det bara svenskarna som blir lidande”, säger han till fPlus.

Hela syftet med Januariavtalet har misslyckats och nu väntar en långsam död, säger PJ Anders Linder, chefredaktör på Axess. I en fPlus-intervju pekar han ut de största förlorarna på överenskommelsen. ”De försöker hålla god min men det här är förfärligt för partiet”, säger han.

Det pågår en konflikt mellan regeringen och C och L om att höja pensionerna, rapporterar Aftonbladet.

Enligt uppgifter till tidningen vill S och MP höja pensionerna med 600 kronor för de med låg ersättning, något som de borgerliga samarbetspartierna inte har gått med på.

Höjda pensioner är en av punkterna som finns med i januariavtalet.

– Om det inte blir någon pensionshöjning så ser vi inte att det finns något januariavtal. Här går en tydlig gräns för oss, säger Lena Rådström Baastad, partisekreterare (S), till Aftonbladet.

Efter att oppositionspartierna kommit överens om att ge mer pengar till välfärden, menade många att det indikerade startskottet för ett nytt politiskt landskap. Under veckan har flera ledarskribenter fortsatt diskutera Januariavtalet som modell för majoritet i riksdagen.

Reidar Carlsson på Norrtelje Tidnings ledarsida skriver att Moderaterna och Kristdemokraterna kan komma att gå med på förslag som delvis strider mot partiernas ideologi, då viljan att fälla regeringen är snäppet högre.

”Om många av dessa (förslag) stoppas av Vänsterpartiet, i helig allians med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, har förutsättningarna för Januariavtalet fallit. Då får Vänsterpartiet stå sitt kast. Då bör Centerpartiet och Liberalerna se till att S-MP-regeringen tvingas avgå” skriver Reidar Carlsson.

Ledarredaktionen på Eskilstuna Kuriren skriver att Liberalerna måste stå upp för Januariavtalet. Trots att en stor del av reformutrymmet gick till det liberala förslaget att avskaffa värnskatten, framstår representanter för partiet ofta som tvivlande.

”Samarbeten handlar om att ge och ta, och att problematisera eller diskutera förbättringar av olika slag är inte samma sak som att alltid rikta lyset mot det som är minst gynnsamt för sammanhållningen” skriver Eskilstuna Kuriren.

Sofia Nerbrand på Hallandsposten menar att diskussionen om miljarder till välfärden har flyttat fokus bort från de stora frågorna.

”Men helheten – det höga skattetrycket och den sammantagna politiken – märks knappt i rapportering och debatt. Därför görs sällan ordentliga omprioriteringar eller välbehövliga reformer av exempelvis socialförsäkringssystemen. Detta är långsiktigt mycket vanskligt. För i omvärlden sker riktigt stora förändringar” skriver Sofia Nerbrand.