Bevaka
Inflation

Anders Haskels aktier

Stabila bankaktierna för utdelningsjägare

På måndagen kom nyheten att Svenska Handelsbankens styrelse utsett Carina Åkerström till ny vd i banken. Hon är en långvägare med mer än 30 års erfarenhet inom Handelsbanken som nu ställs inför utmaningen att återvinna marknadens förtroende för bankens affärsmodell och den sargade aktien.

Kursen står just nu 5 procent lägre än för fem år sedan, vilket ger Handelsbanken en föga smickrande sistaplats vid en jämförelse mellan de fyra stora bankaktierna på Stockholmsbörsen. Den enda som ligger i närheten av en lika svag utveckling är Nordea.

Inte heller aktieägarna i SEB och Swedbank kan känna sig nöjda. De båda aktierna står visserligen 12 respektive 18 procent jämfört med februari 2014 men det är ändå rejält sämre än index som under samma period stigit 36 procent.

Tittar vi på kortare tidsperioder syns en liknande bild. I ett läge där hela haft det tufft på börsen är det den tidigare så hyllade Handelsbanken som underpresterat mest i konkurrens med likaledes ifrågasatta Nordea.

Det finns gott om förklaringar till bankaktiernas svaga utveckling. I både Handelsbanken och Nordea spelar interna problem stor roll. Tittar vi på hela sektorn har räntenettot pressats av låga räntor. Riksbankens minusränta får bland annat till följd att det blir svårare för bankerna att tjäna pengar på inlåningen när räntan på kundernas konton ligger kvar på noll. Å andra sidan har bankerna i ett sjunkande ränteläge varit duktiga på att höja vinstmarginalen på sin växande utlåning till kunder med bostadslån.

Det går också att måla upp hot från diverse uppstickare som med hjälp av ny teknik och andra affärsmodeller försöker utmana bankerna. Men hittills har det inte kommit fram någon aktör som i grunden hotar de traditionella aktörerna, i alla fall inte på kort sikt.

Förmodligen kommer bankerna att fortsätta leverera höga vinster under flera år framöver. Det kommer samtidigt att vara svårt för dem att växa. Kostnadsjakt och it-investeringar som leder till effektiviseringar fortsätter därför spela en betydande roll för att hålla uppe lönsamheten.

Med detta framtidsscenario är det knappast troligt att bankaktierna blir några kursraketer, möjligen med undantag för de kortare kursryck som förr eller senare alltid inträffar.

Det är i stället utdelningen som gör bankaktierna intressanta, med reservation för att de penningtvättsmisstankar som riktas mot Swedbank kan komma att pressa aktien ytterligare. Direktavkastningen, det vill säga utdelningen i förhållande till aktuell börskurs, ligger i intervallet 5,3-8,4 procent. Lägst ligger Handelsbanken medan Nordea erbjuder högst avkastning. Däremellan hittar vi SEB med 6,1 procent (6,6 procent om årets extrautdelning på 50 öre räknas in) och Swedbank med 6,8 procent.

Det är enligt min mening dessutom de båda mittenalternativen som är mest intressanta. Frågetecken kring Handelsbankens strategi riskerar att fortsätta tynga aktien i en sådan utsträckning att det blir svårt att få kompensation för den lägre direktavkastningen genom en bättre kursutveckling.

Nordea erbjuder den bästa chansen, men risknivån är också som jag upplever det högre än i de andra bankaktierna. Aktivistfonden Cevians aktieköp kan bidra till att få bättre fart på banken. Nordea står dessutom inför ett ordförandeskifte och kanske också ett vd-byte inom något år. Samtidigt är lönsamheten sämre än hos konkurrenterna och det är svårt att se någon snabb lösning för att lyfta siffrorna.

För den som är ute efter hög och stabil utdelning, helst under flera år framöver, känns därför SEB som det mest förutsägbara och därmed också stabilaste alternativet just nu.

19 feb
Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN
Räntan och inflationen

”Inflation är nästa möjliga krisscenario”

Vid en kommande kris måste inflationsbekämpning gå före sysselsättning, skriver Gunnar Eliasson, professor emeritus i industriell dynamik, på Svd Debatt.

”Många års slapp penningpolitik och negativ ränta, särskilt inom EU, har pumpat världsekonomin full med likviditet, som bara väntar på att aktiveras. I Sverige har samma penningpolitik motiverats av att hålla nere kronkursen, för att hjälpa fram en export, som inte behövt någon hjälp från det hållet, och sänka en arbetslöshet, som i ett internationellt perspektiv redan var låg.”

I industriländerna ligger den monetära räntan sedan länge långt under den naturliga ränta, konstaterar han. En förklaring är den inflationsdämpande låglöneexporten från Kina. En annan är att den nya gig-ekonomin har försvagat fackföreningarna, och att effektivare tillverkning har hållit lönerna i schack genom att eliminera låglönejobb. Allmänna förväntningar om fortsatt låg inflation och ränta är ytterligare en förklaring, som tillfälligt kan ha hållit löner och inflation på mattan.

”Men när nu den amerikanska centralbanken börjar justera upp räntan för att återställa normala förhållanden kan mycket oväntat inträffa. Förväntningarna kan ändra förtecken, och skapa oväntade icke linjära ketchupeffekter i form av plötslig inflation.”

Expansiv penning- och finanspolitik under en god konjunktur har drastiskt reducerat förutsättningarna att föra expansiv politik under den kommande lågkonjunkturen – den ”likviditetsstinna världsekonomin har blivit en inflationistisk krutdurk”, skriver han.

”Då måste inflationsbekämpning få företräde före arbetslöshet.”

17 feb