Brutna leverantörskedjor, exportrestriktioner och företag i konkurs – coronakrisen skördar offer samtidigt som världens länder försöker palla upp ekonomin med enorma krispaket. Men priset blir högt om vi låter pandemin ta kol på globaliseringen, skriver Martin Liby Troein på DNs ledarsida.

Coronapandemin är ett hot mot globaliseringen, och stängningen av gränser och fabriker innebär en dubbel hotbild. En brådskande: viktig sjukvårdsmaterial och andra viktiga varor kommer inte fram dit de behövs. En långsiktigt: stora ekonomiska risker, skriver Martin Liby Troein.

För tjugo år sedan hade sjösättningen av de enorma krispaketen som nu krävs inneburit inflation, eller till och med hyperinflation, på lång sikt. Idag kan vi klara det bättre, tack vare globaliseringen. Förhoppningsvis kommer världsekonomin klara av att ta emot den enorma mängd euro och dollar som kommer pumpas ut de kommande åren.

”Men i så fall måste gränserna hållas öppna – för varor, kapital och människor. För att pengarna ska hamna där de genererar produktivitetsvinster, för att utbudet ska upprätthållas”, skriver Martin Liby Troein.

Flera banker har höjt sina rörliga bolåneräntor. Är det därför läge att binda bolånet? Det anser inte Nordeas chefsekonom Annika Winsth.

Hon bedömer att räntorna kommer förbli låga en längre tid, skriver SvD Näringsliv.

– Låg inflation sätter press på Riksbanken och talar för lägre räntor snarare än högre i närtiden, säger hon.

Teknikföretagens chefsekonom Mats Kinnwall säger till Nyhetsbyrån Direkt att det är en ”förlegad syn” att inflationen skulle drivas av löneökningar, rapporterar Svd. Han menar på att löneökningarna på senare år bara har varierat några tiondels procentenheter medan inflationen har svajat desto mer.

– Den har i stället drivits av energipriser, kronan och i viss mån livsmedelspriserna, säger Mats Kinnwall om inflationen.

Sambandet mellan inhemsk arbetslöshet, löneökningar och inflation har förlorats i en allt mer i en globaliserad värld och det enda som Sverige kan påverka är den svenska kronan.

– Slutsatsen blir att inflationsmålsregimin lite spelat ut sin roll eftersom det inte är faktorer som Riksbanken kan styra över som skapar inflation. Det är en helt annan värld än när man införde inflationsmålet för 25 år sedan, säger Mats Kinnwall till Nyhetsbyrån Direkt.

Veckans skörd av makrostatistik kan bli en plåga för Riksbanken, skriver DI:s Viktor Munkhammar. Det gäller en ny mätning av inflationsförväntningar samt KPIF-inflation för januari och SCB:s arbetslöshetssiffror för samma månad.

”För samtliga dessa tre statistikserier är sannolikheten för sämre utfall än Riksbanken räknar med större än den för bättre”, skriver Munkhammar.

Även om statistiken överraskar rejält negativt ska det mycket till för att minusräntan kommer tillbaka, lyder hans slutsats.

I en makrokommentar fokuserar Placeras Pekka Kääntä på onsdagens inflationssiffror som enligt honom kan bli en rysare. Både för Riksbanken och svenska kronan.

Senare i veckan väntar även Riksbankens penningpolitiska protokoll.

Förra M-ledaren Anna Kinberg Batra anser att Riksbankens makt inte längre står i proportion till dagens förändrade världsekonomi. Vi måste skrota Sveriges förlegade ekonomisk-politiska doktriner och verktyg och anpassa oss till en ny verklighet, säger hon i en intervju med EFN.

Hon menar att vi inte längre är i Tage Erlanders tid då det fanns en centralmakt.

– Hela det här systemet är i förändring, säger hon.

Nu har vi svagare partier, svagare institutioner, vilket har banat väg för populismen.

Våra traditionella mätverktyg för inflation hinner inte längre ikapp den digitala marknaden. Samtidigt stöps arbetsmarkanden om av en växande gig-ekonomi medan gamla branscher byts ut av nya.

Så vad behöver göras?

– Det handlar om maktfördelning mellan institutioner i det nuvarande systemet, säger Kinberg Batra.

En idé är att se över om Riksbankens nuvarande makt och styrmedel i ekonomin fortfarande är relevanta. Möjligen borde finanspolitiken ha mer att säga till om.

Och i det stora hela måste alla, riksdagen, regeringen, finansdepartementet och Riksbanken göra bredare ekonomiskpolitiska bedömningar utifrån vad som händer runtom i världen.

– Vi ser att de länder som växer nu... Topp 10 är utanför vårt ställe av världen. Facebook diskuterar införandet av en egen valuta. Det är alltså globala megaförändringar i hur hela ekonomin funkar, säger hon.

Misstagen som Riksbanken har gjort har gått så långt att experter varnar för total förvirring. Nu finns dessutom risken att Magdalena Andersson blandar sig i. ”Det finns en risk att finansministern börjar uppträda som Donald Trump – det vill säga försöker pressa centralbanken till lägre styrränta. Men vi tror att hon är klok nog att undvika denna typ av utpressning”, säger ekonomerna Lars Jonung och Fredrik NG Andersson till fPlus.

När fack och arbetsgivare nu förhandlar om avtalsvillkoren för närmare 3 miljoner löntagare, är det viktigt att parterna delar en gemensam bild av Sveriges ekonomi, skriver industriföreträdarna Carl Eckerdal, Kerstin Hallsten och Mats Kinnwall på Arbetets debattsida.

Det är inte till nån hjälp när facken går ut med en skönmålat bild av att Sveriges industri är stark för att motivera löneökningar, menar de.

Faktum är att svensk industri, likt många andra länder, dras med låg produktivitetstillväxt och en dalande sysselsättning.

Att försvara löneökningar i industrin genom att dels hänvisa till inflationsförväntningar och dels peka på att andra länder gör samma sak, är missvisande.

Svensk inflation är irrelevant för en industri som är internationellt konkurrensutsatt. Dessutom bär inte andra länder som har gjort löneökningar, ses som förebilder. De lyfter Tyskland som exempel och pekar på att lönerna under en tid ökat snabbare än produktiviteten vilket lett till en kostnadskris.

"En lika svag utveckling som tysk industri har haft, och har, är inget som någon önskar svensk industri", skriver de.

I stället för att höja lönerna, och lägga ytterligare en sten på kostnadsbördan, bör fokus vara att växla ner arbetskraftskostnaderna med målet att stärka konkurrenskraften, avslutar de.

Svenskarna har sedan slutet av 1990-talet bara blivit rikare och rikare. Det visar nättidningen T:s stora genomgång av svenskarnas löner.

– Svenskarna har aldrig varit rikare än nu. Vi har fått en bättre privatekonomi och ett högre välstånd. Förändringen är kraftig och den har skett i högre takt än de flesta andra länder i Europa, säger Andreas Bergh, nationalekonom vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning, till T:.

Särskilt under perioden 1995-2007 hade Sverige en god ekonomisk tillväxt. Men även sedan dess har Sverige klarat sig relativt väl. Inkomsterna har ökat stadigt och svenskarna har blivit rikare och rikare. De nominella löneökningarna har varit lägre sedan 1995 men i gengäld har inflationen varit mycket lägre, vilket har lett till rejält ökad köpkraft.

Orsaken, enligt de experter som T: har talat med, är ett antal reformer som genomfördes på 90-talet:

1. En effektivisering av den offentliga sektorn. Den hade växt varje år fram till mitten på 1980-talet men nu konkurrensutsattes den och valfrihet infördes i vissa delar.
2. Ett antal privatiseringar och avregleringar genomfördes också som banade väg för it-företagens tillväxt och stärkte svensk konkurrenskraft.
3. Det gamla pensionssystemet som hotade att bli väldigt dyrt fasades ut och ersattes av ett nytt system som bättre följer den ekonomiska utvecklingen.
4. 1990 genomfördes en stor skattereform som sänkte de högsta marginalskatterna från 70–80 procent till 50 procent.
5. 1997 kom också Industriavtalet mellan fack och arbetsgivare som skulle få stor betydelse för att hålla nere löneökningarna genom att låta den konkurrensutsatta delen av ekonomin bestämma taket för andra sektorers löneökningar, genom det så kallade märket.

Enigt Andreas Bergh har reformer som jobbskatteavdrag och sänkt värnskatt mindre betydelse.

Johan Norberg säger att det som bidragit mest till den gynnsamma utvecklingen för svenskarnas plånbok är globalisering och frihandel.

– Frihandel, öppenhet och globalisering är det som har gjort Sverige rikt. De flesta andra länder har satsat på att skydda sina industrier vilket har varit hämmande, säger han till T:.

Enligt en enkät som Svd har skickat ut är majoriteten av de experter som tillfrågades för att Riksbanken ska höja räntan den här veckan. Flera av dem anser att bankens minusränta har varit dålig, med bland annat växande klyftor som följd.

Att Riksbanken planerar att höja räntan den här veckan har kritiserats av Konjunkturinstitutet. Men nu ställer sig sex av tio experter på bankens sida, enligt Svd:s enkät. Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, säger att bankens minusränta gjorde att det har blivit billigt att låna och att hushållen därför har fått högre skulder. Elisabet Kopelman, ekonom på SEB, talar i stället om problemen med minusräntans försvagning av den svenska kronan.

39 procent av de ekonomer som har svarat på SvD:s enkät anser dock inte att Riksbanken bör höja räntan.

På torsdag väntas Riksbanken ta bort minusräntan, som ett sätt att rätta till det misstag som begicks 2015. Ett steg i rätt riktning, skriver Henrik Mitelman i en analys i Di.

Beslutet att 2015 sänka räntan till minus 0,1 mitt under en högkonjunktur blev riksbankschefen Stefan Ingves stora misstag, menar Mitelman. Det var skadligt för den svenska ekonomin.

Istället för att fundera på om internet och globaliseringen har tagit död på inflationen valde han att hålla upp inflationen med det enda medlet som fanns till buds, devalvering, skriver Mitelman. Minusräntan har bara gynnat de som redan har allt, menar han vidare. Därför kan man se korrigeringen av räntan som ett sätt för Riksbanken att korrigera sitt misstag, skriver Mitelman:

”I vanliga fall skulle det ha varit en perfekt tidpunkt att göra det motsatta och sänka räntan när ekonomin mattas och arbetslösheten stiger. Men att den skadliga minusräntan äntligen försvinner är ändå ett steg i rätt riktning, ett erkännande att experimentet inte fungerade”.