Bevaka
Industriavtalets framtid

 Fredrik Persson, Svenskt Näringslivs ordförande. Foto: Svenskt Näringsliv
Industriavtalets framtid

”Industrimärket väcker respekt utomlands”

”Vår svenska parts- och avtalsmodell har bidragit till både konkurrenskraft och goda löneökningar. Den väcker respekt hos våra konkurrentländer”. Det skriver Svenskt Näringslivs ordförande Fredrik Persson i en debattartikel i DI. Men, poängterar han, i nästa stora avtalsrörelse ställs märket inför nya utmaningar.

Industriavtalet attackeras från olika håll. Vissa kritiserar att märket sätts av den internationellt konkurrensutsatta industrin eftersom industrins betydelse i ekonomin har minskat. ”Det stämmer att industrins andel av ekonomin har minskat”, skriver Fredrik Persson men påpekar att ”tar vi hänsyn till de indirekta kopplingarna mellan industrin och tjänstesektorn så svarar industrin fortfarande för nära en tredjedel av sysselsättningen i näringslivet”. Industrin motsvarar över 20 procent av BNP och drygt 17 procent av sysselsättningen i hela ekonomin. Den står även för mer än en miljon jobb i Sverige, skriver han vidare.

Fredrik Persson skriver också att ökningarna av arbetskraftskostnaderna måste utgå från Sveriges internationella konkurrenskraft.

När lönebildningen inte fungerar kan det gå illa, skriver Fredrik Persson, och ger exempel på hur sjunkande konkurrenskraft, inflation, uteblivna reallöneökningar, devalveringar och konflikter blev resultatet av 80- och 90-talets havererade lönebildning. Av den anledningen kom fack och arbetsgivare överens om Industriavtalet år 1997 – ett avtal som han menar har bidragit till reallöneökningar, hög sysselsättningsgrad och arbetsfred.

6 apr
TT
Industriavtalets framtid

Lars Calmfors: ”Märket” får inte ifrågasättas

Professor Lars Calmfors riktar kritik mot dem som med näbbar och klor försvarar industrins löneledande roll. ”Det finns skäl att reflektera över varför debatten är så laddad”, skriver han i en ledare på dn.se.

Calmfors pekar på att det finns en oro för att förändringar i avtalssystemet öppnar för alldeles för höga löneökningar som under 1970- och 1980-talen.

”Den oron har jag respekt för även om risken är mycket mindre i dag då såväl penning- som finanspolitik är mer disciplinerade”, skriver han

En andra förklaring är att starka partsintressen kan stå i konflikt med vad som är bäst från samhällsekonomisk synpunkt.

Lars Calmfors hävdar att det är välkänt inom arbetsmarknadsforskningen att en arbetsgivarkartell kan öka sina vinster genom att hålla tillbaka lönerna även om det innebär brist på arbetskraft och därför lägre produktion.

En sista förklaring är att det handlar om makt, enligt Calmfors.

”Dagens märkessättning ger en liten grupp av förhandlare på både arbetsgivar- och den fackliga sidan i industrin makten att bestämma de avtalade lönekostnadsökningarna i hela ekonomin. Det är troligt att man inte vill släppa den makten ifrån sig”, skriver artikelförfattaren.

Calmfors hävdar att han med sin senaste rapport "Industrins lönenormering kan och bör reformeras" vill föra debatten framåt och formulera konkreta alternativ. Det vore konstruktivt om företrädare för industrin skulle vilja fortsätta en nyanserad diskussion utifrån de premisserna, summerar han.

28 okt 2018