Journalisten Magnus Sandelin är högaktuell i och med den nya satsningen Doku, där han tillsammans med bland andra journalisten Sofie Löwenmark kommer att granska salafistiska rörelser i Sverige. För fPlus berättar han om Doku och om islamismens utbredning i samhället och politiken.
– Islamism är ett brett begrepp som inkluderar många rörelser. Islamister är de som inte längre vill hålla religionen islam till den privata tron utan vill att den ska styra samhället, säger Magnus Sandelin.
– Av islamisterna är salafisterna, som vill ha en total underkastelse av sharia styrt av koranen och haditherna, en liten del, och av salafisterna finns ytterligare en mindre del militanta islamister som vill sprida islam genom jihad.
– Sedan finns det islamister som verkar inom de politiska systemen. Hizb Ut-Tahrir är ett exempel på det. Det är en organisation som finns i många länder, även i Sverige. Hizb Ut-Tahrir arbetar genom att dela ut flygblad eller visa propagandafilmer. De hatar judar och andra muslimer och uppmanar muslimer att inte rösta i riksdagsvalet. Men de är inte jihadister och de är kritiska mot IS.
Har den parlamentariska islamismen och den militanta islamismen funnits lika länge eller uppstod den ena senare än den andra?
– Den politiska islamismen kom till under 20-talet i samband med grundandet av Muslimska brödraskapet i Egypten. Den globala jihadismen kom inte förrän på 80-talet i samband med kriget i Afghanistan då personer, mujaheddiner, från olika delar av världen reste till landet för att kriga mot Sovjetunionens ockupation. Kort därefter bildade Usama bin Ladin och Abdullah Azzam al-Qaida.
– Ideologin bakom den globala jihadismen har dock funnits länge. Usama bin Ladin plockade idéer från olika tänkare och skapade bilden om att muslimer var under attack från judarna och västvärlden och att det krävdes ett försvarskrig för att slå tillbaka.
Enligt Magnus Sandelin är en gemensam nämnare för alla islamister att de vill ha sharialagar, islamisk lag, men i olika utsträckning. En del vill att sharialagarna bara ska gälla muslimer medan andra vill att det ska inkludera hela samhället.
– Ofta har förslagen varit inriktade på muslimer. I Sverige föreslog till exempel den förre detta centerpartisten Mahmoud Aldebe särlagar för muslimer på familjerättsområdet. Vissa andra vill i stället ha ett kalifat där alla måste underkasta sig den islamiska staten. I ett sådant kalifat skulle det finnas en teoretisk möjlighet för exempelvis kristna att betala en extra skatt för att få skydd, men det är bara en utopi.
Vissa hävdar att de som åker för att kriga med IS inte har mycket kunskap om religionen islam, och därför inte är sanna muslimer, medan andra påpekar att många av dem är bokstavstrogna. Vad gäller, är jihadister mer eller mindre religiösa än andra muslimer?
– Det är svårt att svara på det. Flera salafister följer religionen till punkt och pricka medan andra har påkommits med att ha väldigt ytlig kunskap om islam. Däremot kallar sig alla för muslimer.
Om vi går tillbaka till Sverige. Håller islamister på att infiltrera den svenska politiken?
– I högerextrema kretsar brukar man säga så men det är en konspirationsteori. Däremot är det ingen hemlighet att islamistiska organisationer och personer försöker påverka den svenska politiken.
Magnus Sandelin säger att Miljöpartiet har varit mest utsatt för islamister, främst på grund av partiets identitetspolitik och missriktade mångfaldsinkludering, även om de klassiskt stora partierna Socialdemokraterna och Moderaterna inte heller har kunnat undgå samröre.
Hur ska svenska politiker göra för att undvika islamistisk påverkan?
– Man ska vara uppmärksam på vilka organisationer man samarbetar med, som Islamiska förbundet eller Sveriges unga muslimer. Kolla vad de bjuder in för föreläsare så att det inte rör sig om hatpredikanter. Man ska också vara försiktig så fort någon vill blanda in religion i politiken, som när man propagerar för separata badtider för pojkar och flickor.
– Det är också ett problem om man ser alla muslimer som en homogen grupp som behöver särskilda rättigheter i stället för som individer.
En del säger att islamister använder sig av händelser där troende muslimer behandlas negativt i propagandasyfte. Till exempel så ska det ha stärkt islamisternas tes om att muslimer behandlas illa i västvärlden när Yasri Khan fick lämna Miljöpartiet för sin uteblivna handskakning. Finns det en sanning bakom det?
– Ja, islamister använder det i sin propaganda. Men de kan å andra sidan använda vad som helst som intäkt för sin åsikt.
Berätta lite om projektet Doku.
– Doku ska vara en motsvarighet till Expo när det kommer till dokumentation av de salafistiska miljöerna i Sverige, så som hatpredikanter eller radikaliserade ungdomar. Jihadismen är på frammarsch nu och det finns mycket att gräva i. Kanske hittar vi något om någon lokalpolitiker.
– Det här projektet är något som många har efterfrågat och som jag själv har funderat på att starta sedan länge. I våras frågade jag Sofie Löwenmark om hon ville vara med och det ville hon. Så småningom ska vi även anställa frilansare. Vi har startat en insamlingsstiftelse nu. Än så länge har vi fått in en del privata donationer men om vi får en större finansiär kanske vi kan starta redan i augusti.
Om Stiftelsen Doku:
- Bildades av journalisterna Magnus Sandelin och Sofie Löwenmark samt Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap, och Peter Gustavsson, advokat.
- Syftet är att granska salafismen i Sverige. Detta dokumenteras i en webbsida.
- Magnus Sandelin kommer att vara ansvarig utgivare.