Brutna leverantörskedjor, exportrestriktioner och företag i konkurs – coronakrisen skördar offer samtidigt som världens länder försöker palla upp ekonomin med enorma krispaket. Men priset blir högt om vi låter pandemin ta kol på globaliseringen, skriver Martin Liby Troein på DNs ledarsida.

Coronapandemin är ett hot mot globaliseringen, och stängningen av gränser och fabriker innebär en dubbel hotbild. En brådskande: viktig sjukvårdsmaterial och andra viktiga varor kommer inte fram dit de behövs. En långsiktigt: stora ekonomiska risker, skriver Martin Liby Troein.

För tjugo år sedan hade sjösättningen av de enorma krispaketen som nu krävs inneburit inflation, eller till och med hyperinflation, på lång sikt. Idag kan vi klara det bättre, tack vare globaliseringen. Förhoppningsvis kommer världsekonomin klara av att ta emot den enorma mängd euro och dollar som kommer pumpas ut de kommande åren.

”Men i så fall måste gränserna hållas öppna – för varor, kapital och människor. För att pengarna ska hamna där de genererar produktivitetsvinster, för att utbudet ska upprätthållas”, skriver Martin Liby Troein.

Oron för hur samhället kommer förändras efter coronakrisens är stor, men tvärtom mot mångas farhågor kan pandemin leda till att fler inser värdet av globalism, kapitalism och digitalisering, skriver Fredrik Erixon och Björn Weigel på Timbro debatt.

Coronautbrottet har visat sig vara en exceptionell mätning av samhällets hälsa. Trots protester från vänsterkanten har kapitalismen fortsatt att fungera, digitalisering och globaliseringen har inneburit att större delen av vardagen kunnat löpa på problemfritt, trots krissituationen.

Samtidigt har frånvaron av nödvändiga reformer tydliggjorts, framförallt inom svensk sjukvård. Därmed kan också våra ögon öppnas av coronakrisen. Vi har varit allt för upptagna av icke väsentliga frågor, menar debattörerna. Något bättre kan födas ur dagens situation när vi har möjlighet att se vad som är värt att vårda och icke, menar Fredrik Erixon och Björn Weigel.

Frihandeln i världen har på mycket kort tid bytts mot stängda gränser, nationell hamstring och exportrestriktioner. Men det är inte läge att avskaffa globaliseringen, skriver DN:s Carl Johan von Seth i en analys.

”Det stora hotet är naturligtvis viruset i sig självt. Men den politiska tendensen till isolering är också oroande”.

Han konstaterar att en ekonomisk återhämtning efter coronakrisen som inte är global är svår att se.

”Erfarenheterna av exportrestriktioner i tidigare kriser tyder på att de förvärrar bristsituationer. Åtgärderna leder dessutom till kapprustning”, skriver han.

Kalla kriget tillhör forntiden. Men handelskriget mellan Kina och USA är en modern motsvarighet och kommer att få liknande konsekvenser. Det menar Richard Swartz i en debattartikel i DN.

– Rätt ska vara rätt. Det är Kina som håller på att förstöra globaliseringen trots att den varit förutsättning för landets enorma makttillväxt. Men den har varit fredlig. Av tradition expanderar Mittens rike inte så mycket med svärd i hand som genom just handel och vandel; genom gårdagens Chinatown med sina sweatshops och flitiga köpmän, i morgon genom ett planekonomiskt infrastrukturprojekt som Nya Sidenvägen, en enkelriktad farled ut i världen för alla slags kinesiska varor, skriver Richard Swartz.

I vår tids globalisering utsätter vi varandra ständigt för virus. Samtidigt utvecklar vi oavbrutet bättre immunförsvar, som minskar risken för utbrott av apokalyptiska proportioner. Vårt bästa hopp mot oförutsedda hot är öppenhet och utbyte, skriver Johan Norberg i sin krönika.

I ett reportage i SVT:s Agenda i söndags presenterade Mattias Karlsson (SD) den nya konservativa tankesmedjan Oikos. I samband med det har flera ledarskribenter i landet reflekterat över den konservativa ideologin.

Karin Pihl på Göteborgs-Postens ledarsida menar att det är en vanlig föreställning att konservatismen är på frammarsch. Inte minst med tanke på SD:s höga opinionssiffror och debatten kring migration och gängkriminalitet.

”Men (...) man förvandlas inte till en renlärig konservativ för att man inte vill att ens son ska bli knivrånad på väg till fotbollsträningen eller för att man tycker att det är obehagligt att bostadshus sprängs” skriver Karin Pihl.

Mattias Karlsson på Hallandspostens ledarsida skriver om valet av namn på tankesmedjan. Han ser en fara i namnet ”Oikos”, som betyder hem på grekiska.

”Den som inte vågar lämna sin hemort och bara vill hålla fast vid det man känner till sedan tidigare kan lätt bli hämmad i utvecklingen. Det gäller inte bara individer utan även hela samhället kan hamna på efterkälken utan impulser och intryck från omvärlden” skriver Mattias Karlsson.

Daniel Braw, på Norrbottens-Kurirens ledarsida skriver om globaliseringen och dess förtjänster. Han hänvisar till en ny bok av den slovakiske forskaren Dalibor Rohac och ställer sig frågande till varför högern har gått i en mer protektionistisk riktning.

”De institutioner som det idag är populärt att kritisera och avfärda var de institutioner genom vars ramverk stora delar av Europa blev en fri, välmående och fredlig kontinent efter andra världskriget” skriver Daniel Braw.

Forna guldåldrar ger oss inte redskap för att hantera dagens komplexitet, utan skapar känslan att lösningen finns bakom oss. Nostalgi är just nu Sveriges överideologi, skriver Johan Norberg i sin krönika.

På torsdag väntas Riksbanken ta bort minusräntan, som ett sätt att rätta till det misstag som begicks 2015. Ett steg i rätt riktning, skriver Henrik Mitelman i en analys i Di.

Beslutet att 2015 sänka räntan till minus 0,1 mitt under en högkonjunktur blev riksbankschefen Stefan Ingves stora misstag, menar Mitelman. Det var skadligt för den svenska ekonomin.

Istället för att fundera på om internet och globaliseringen har tagit död på inflationen valde han att hålla upp inflationen med det enda medlet som fanns till buds, devalvering, skriver Mitelman. Minusräntan har bara gynnat de som redan har allt, menar han vidare. Därför kan man se korrigeringen av räntan som ett sätt för Riksbanken att korrigera sitt misstag, skriver Mitelman:

”I vanliga fall skulle det ha varit en perfekt tidpunkt att göra det motsatta och sänka räntan när ekonomin mattas och arbetslösheten stiger. Men att den skadliga minusräntan äntligen försvinner är ändå ett steg i rätt riktning, ett erkännande att experimentet inte fungerade”.

Varför mår så många människor i västvärlden dåligt när livsvillkoren aldrig har varit så goda? Den paradoxen är en svår nöt som många har försökt att knäcka. I sin nylanserade bok ”Medelklasskvinnas tysta vrål” har Cecilia Wemming, public affairs advisor på elnätsbolaget Ellevio och tidigare liberal ledarskribent, sökt svaret på frågan.

USA-börsen kommer att krascha snart – det är bara en tidsfråga, menar analytikern Ulf Lindahl i en prognos, skriver Di.

– Allt som behövs är en katalysator och alla kommer att lämna börsen, säger han.

Ulf Lindahl är utbildad vid Handelshögskolan i Stockholm och är idag vd på A.G. Bisset Associates, där han jobbat med att analysera marknader och valutor i snart 40 år. Hans prognos är extremt dyster.

Ett par orsaker är att börserna handlas kring rekordnivåer och att amerikanska aktier i förhållande till sina vinster bara varit lika dyra som två gånger tidigare de senaste 150 åren: strax före depressionen på 30-talet och it-bubblan i början av 2000-talet.

– Folk tycker det är en vansinnig åsikt, men se på Japan. Där är börsen fortfarande 50 procent lägre än den var för trettio år sedan. I Italien och Spanien är börserna betydligt lägre än för tio år sedan, säger Ulf Lindahl till Di.

Han får dock mothugg av bland andra Martin Guri, chefsaktiestrateg på Kepler Cheuvreux, som menar att aktiepriserna är rimliga.