Bevaka
Gästboken

TT
I flödet

Professionell pessimism bekämpas bäst med fakta

Människan håller på att systematiskt förstöra planeten. Allt fler mår dåligt psykiskt. Livet var bättre förr och imorgon blir det sämre. Så brukar det låta i mediernas braskande rubriker om krig och katastrofer. Det är bara det att dessa sanningar om världens tillstånd inte visar sig stämma.

FN:s panel för biologisk mångfald IPBES gav i maj ut en rapport om att en miljon arter hotas av utrotning globalt, vilket skulle vara 25 procent av de artgrupper som utvärderats.

Det är bara det att hälften av arterna IPBES inkluderar i sin siffra på 25 procent är den kategori som kallas sårbar, det vill säga att arten löper en sannolikhet att utrotas i vilt tillstånd på minst 10 procent de närmaste 100 åren. Det rör sig alltså bara om en uppskattning av hur många arter som skulle kunna utrotas, inte ett konstaterande att de precis håller på att utrotas.

En nyligen utgiven metaanalys (en studie av andra studier) pekar samtidigt - tvärtemot återkommande larm – på att människor inte mår sämre psykiskt.

Men ingen vill läsa om de flygplan som inte kraschar, byggnaderna som inte brann eller djurarterna som lever vidare. Redaktioner tar sällan in rättelser och då ofta långt efter att den negativa nyheten har fått spridning. Minnet är kort och många är dessutom okunniga om hur dåligt pessimisterna gissat i tidigare prognoser. Ofta är de pessimistiska prognoserna just förväntningar om vad som skulle kunna bli en framtida utveckling, och i sig påverkade av pessimistiska utgångspunkter.

Psykologen Steven Pinker menar att det ligger i våra gener att hoppas på det bästa men planera för det värsta. Det är inte en bra strategi för våra dagar av snabb utveckling. Pessimisten planerar bara för det värsta, att jämföra med de bästa ekonomiska investerarna som planerar för sitt nästa steg efter framgången.

Tänkare som Hans Rosling har lyft världens verkliga tillstånd, men pessimismen och cynismen behöver debatteras. Det handlar inte bara om rimlighet och fakta, utan även om att peka ut att det finns professionella pessimister, vars drivkrafter är och förklara varför dåliga nyheter får genomslag. Förhoppningar på att en teknik ska lösa alla problem, en ”hype”, drivs på av pessimismens sökande efter mirakellösningar på olösliga problem.

Det är först med fakta som vi kan driva på en sund och förutseende framtidsoptimism. Roslings berömda sentens är därför väl värd att fortsätta påminna om: ”Det finns ingen plats för fakta om våra sinnen är fyllda av rädsla”.

Waldemar Ingdahl, skribent och vetenskapsjournalist.

5 jun
TT
Gästboken

Företagen hakar på delningsekonomin

Är delningsekonomin död? För några år sedan talades det en hel del om att vi skulle börja hyra borrar av varandra. En genomsnittlig hemmaborr sägs användas i 12-13 minuter av sin livstid. Slutsatsen tycks självklar: Varför delar vi inte på verktygen? Här finns både miljö och pengar att spara.

Ändå tycks det privata verktygsuthyrandet inte ha tagit fart. Men det betyder inte att delandet som idé är död. Åtminstone inte i bemärkelsen att utnyttja föremål mer effektivt genom att låta dem ha flera användare under sin livstid.

Istället börjar allt fler företag använda sig av liknande affärsmodeller. Den som inte vill hyra borren av grannen kan nu göra det hos Bauhaus eller Clas Ohlson.

IKEA meddelade nyligen att man kommer att börja hyra ut möbler. Från och med nästa år ska konceptet lanseras i 30 olika länder, däribland Sverige.

Helt nya företag uppstår också där delandet är kärnan i verksamheten, som till exempel klädprenumerationstjänster. Den som tycker att det känns konstigt att hyra en redan använd soffa eller blus kan fundera över varför det i så fall känns helt okej att sova i en hotellsäng eller äta på restaurangporslin.

Men är detta något nytt? I boken Framtidschocken från 1970 skriver framtidsforskaren Alvin Toffler om en hyresrevolution i vardande. Toffler pekar på en lång rad konkreta exempel på saker som finns till uthyrning och lyfter särskilt fram möbeluthyrning som en del av den ”blomstrande uthyrningsbranschen”.

Det som är nytt i sammanhanget och som gör att hyresrevolutionen har en större potential i dag är givetvis digitaliseringen. Ta till exempel elscootrarna. Tack vare att de kan lokaliseras med hjälp av en smartphone kan de placeras ut nära användarna. För tjugo år sedan hade de stått på särskilda scooterparkeringar eller hos en scooteruthyrare. Användarna hade varit tvungna att gå en längre sträcka för att plocka upp scootern och hela poängen med fordonet hade försvunnit.

Frågan är om hyresmodellen kan bidra till varor av bättre kvalitet. Det sägs att elscootrarna används några månader innan de skrotas. Det bör förstås sättas i relation till nyttjandegraden. Det är inte osannolikt att en elscooter, för uthyrning, under tre månader används mer än en som köps privat och sedan tillbringar största delen av sitt liv i ett garage.

Men den som vill tjäna pengar på uthyrning har också starka incitament att se till att föremålen håller för upprepad användning. Det blir intressant att följa vilken effekt hyresrevolutionen får för hållbarheten på möbler och mode.

Maria Eriksson, skribent och utforskare av delningsekonomi och gig-jobb i projektet 366 Days of Sharing. 

27 apr
TT
Gästboken

Det blev inget Silicon Valley i Östersjön

Ni kanske såg detta susa förbi i nyhetsflödet i februari: Plötsligt kollapsade ett tak på en universitetsbyggnad i ryska St. Petersburg. Många studenter befarades ha begravts under rasmassorna. På nätet kan man se rörliga bilder av händelsen. Kameran svajar, som om hela byggnaden skakar, och så slits ett stort hål upp i taket.

Universitetet som drabbades är ITMO, ett universitet med inriktning på IT i olika former. Det är ett av flera universitet i mångmiljonstaden.

När jag ser bilderna kommer ett minne för mig. I början av 2000-talet var St. Petersburg på god väg att bli ett av Rysslands IT-centrum. Vid ett tillfälle intervjuade jag en ambitiös rysk företagsledare som ville lansera staden som ett av den nya tidens IT-kluster. Hans dröm var att St. Petersburg skulle bli Östersjöns svar på Silicon Valley. I resterna av den kollapsade Sovjetstaten levde de högteknologiska kunskaperna kvar och gjorde återhämtningen på området relativt snabb. Många företag växte fram vid den tiden, och hans var ett av dem.

Sedan dess och fram till att IT-universitetet rasade samman har det hänt mycket.

St. Petersburg förknippas på senare tid mer med trollfabriker, hackers och cyberkrigföring, än med Silicon Valley. Omgivande länder, exempelvis Estland, vars institutioner har en mycket hög närvaro på nätet, är extra utsatta. Trots att Estland är ett av de mest säkerhetsmedvetna i Europa, får landet stå ut med tiotusentals attacker om året. För att skydda sig finns sedan 2010 frivilligorganisationen Estonian Cyber Defence League – frivilliga som ställer upp för att bekämpa cyberhot mot landet.

Hur gick det för studenterna på ITMO? Enligt rapporter klarade sig alla som befann sig inne i byggnaden, tack och lov. Det var uppenbarligen ett renoveringsarbete som gått snett och som orsakat raset.

Sylvia Asklöf Fortell, frilansskribent med särskilt fokus på Östeuropa och Ryssland, tidigare politisk chefredaktör Blekinge Läns Tidning.

14 apr