Bevaka
Finnair

Jan-Erik Andelin

Slutfluget för systerflygplatserna?

Flygplatserna Malm och Bromma har i historien varit viktiga länkar för affärsliv och resande mellan Finland och Sverige. Nu ser båda flygfälten ut att bli råhektar som bostadsmark. Finländska Malm går först.

Den sjätte december firade Finland sin national- och självständighetsdag, precis diametralt motsatt på årsklockan till Sveriges motsvarande dag i juni.

I år blir det på nyårsafton 101 år sedan en delegation ledd av finska senatsordförande Svinhufvud 1917 hämtade Lenins samtycke till att Finland lämnar Ryssland.

Den unga republiken byggde direkt sina monument och institutioner. År 1931 stod ett nytt riksdagshus klart på Arkadiabacken i Helsingfors. 1934 började man bygga en olympisk stadion (för OS i Helsingfors 1940 som aldrig hölls). 1936 invigdes den första moderna flygplatsen i Helsingfors Malm på en mo som flygpionjären Charles Lindbergh hade valt.

I Stockholm hade motsvarande anläggning, Bromma, invigts bara sju månader tidigare. När Helsingfors hade aviserat betongbelagda startbanor sägs Bromma hastigt ha gjort samma val, framför grusbanor.

Sverige och Finland stod varandra nära. Det första trafikplan som landade i Malm var ABA:s Helsingforsplan, tremotoriga ”Södermanland” med kapten Ernst Roll vid spakarna – Sveriges första ”flygmillionär” med en miljon flygkilometer bakom sig.

För den som lägger nationell stolthet i Finlands flyghistoria blev självständighetsdagen i år, 2018, en besvikelse. Sedan den finska staten 2016 lämnade Malm och drog bort flygledare och fältunderhåll drivs fältet av en förening. Dagen före den nationella helgen sade Helsingfors stad upp hyreskontraktet med föreningen. Malm ska stängas och området ska bli bostäder för 20 000 helsingforsare; samma öde aviseras också för Bromma.

Stor-Helsingfors har en stark inflyttning och behöver mera bostadsmark. Fast då pekar Malmentusiasterna gärna på en av de besynnerligaste manövrerna i Finlands kommuners historia. Det var när Helsingfors 2009 tilläts annektera en tiondel av en liten lantbruksdominerad, idyllisk grannkommun mitt i det industrialiserade södra Finland.

Det var en ren maktutövning av den finländska Centern som då som statsministerparti ville visa att man kan agera också i citymiljöer. Det 29 kvadratkilometer stora Östersundom skulle bli en ny stadsdel med metrostationer och ett naturnära boende för 100 000 nya invånare. I dag, tio år senare, har ingenting av det förverkligats.

Helsingfors har i stället jobbat med nytt och tätare centrumboende koncentrerat till motorvägar som ska byggas om till ”stadsboulevarder”. Nu befarar man att Malms flygplats som ett teknik- och kulturhistoriskt monument med sin arkitektoniskt unika funkisterminal tillåts dö av samma kortsiktiga skäl.

Å andra sidan har det legendariska Malm har gått en annan väg än svenska Bromma. Finland fick en ny chans till olympiska spel 1952 och för det invigdes den större nuvarande Helsingfors-Vanda flygplats bara nio kilometer norrut.

Den är i dag en port till Ryssland och Asien för Norden – allt sedan finländska Finnair som första västliga flygbolag började flyga över järnridån till Stalins Moskva med sina amerikansktillverkade Convair Metropolitanplan 1952.

I Stockholm har Bromma sedan 1990-talet haft ett uppsving med både affärsflyg och ett växande inrikesflyg. Det har inte Malm som förblev enbart en livlig hobby- och skolflygplats.

En starkare public-private-affärsvision hade kanske kunnat förverkliga en modern cityflygplats med modern inflygningsteknik till nydragna 2 000 meters banor i Malm, kanske med en affärspark. Men beredskapen kring infraprojekt som en flygplats fanns inte.

Nu fördes kampen mest av flygentusiaster som stod vid sina trotjänar-Cessnor och hävdade att flyget är den ädlaste av sporter. Men det går inte hem i en tid som präglas av både klimatkritik mot flyget, och av en kritik av att flyg som hobby är mest bara för de få som har råd.

11 dec 2018