Det är skattebetalarna som får hosta upp pengarna när kommunernas kalkyler spricker. Därför måste kommunerna sluta upp med saker som det privata näringslivet klarar bättre. Det menar Susanna Silfverskiöld i en ledare i Svenska Dagbladet.

Hon hänvisar till den nyligen genomklubbade satsningen, vattenlandet Oceana i Göteborg, som ska bekostas av Göteborgs kommun.

”Lokalpolitiker som vill ”sätta kommunen på kartan” har nästan blivit en uttjatad ramsa. Vi har hört det förut, vi har sett det göras och vi vet hur det brukar sluta. Melodin är bekant, men det tar emot att nynna med. Alldeles för ofta tvingas skattebetalarna hosta upp mer pengar när glädjekalkylen spricker”, skriver Susanna Silfverskiöld.

I den första delen av Smedjans granskning av den offentliga sektorns digitalisering skriver Joakim Broman om IT-plattformen som kostat som en resa till Mars – men som flera år efter lanseringen fortfarande dras med allvarliga brister.

Joakim Broman beskriver IT-chefer ute i regionerna, kommunerna och på myndigheter som är förtvivlade över system som använts sedan 1970-talet. Att försöka byta ut systemen har visat sig vara oerhört komplicerat och framförallt dyrt. Som exempel nämns Stockholms stads skolplattform som gick mer än en kvarts miljard kronor över budget och som lidit av rad problem sedan det lanserades för två år sedan.

Svenska myndigheters IT-kostnader ligger på ungefär 30 miljarder kronor om året. Men trots den stora budgeten ligger digitaliseringen av offentlig sektor efter samhället i stort. Merparten av budgeten för IT går till att underhålla föråldrad digital infrastruktur, rapporterar Smedjan.

Tre små mushus i miniatyr har dykt upp i Lund. Bakom projektet står Anonymouse, ett anonymt konstkollektiv från Malmö, och många förbipasserande har uppmärksammat den lilla installationen i sociala medier.
Men nu visar det sig att Lunds kommun betalat för husen. Notan landar på 99 000 kronor, rapporterar SVT. Anledningen, enligt kommunens kulturchef Annika Eklund, är coronasommaren.

– Det utbud som vi brukar kunna erbjuda lundaborna med kulturupplevelser som musik, dans och teaterföreställningar gick ju inte. Då diskuterade vi att vi måste ändå göra någonting, och det skulle vara något som passa äldre, barn, något man kunde ha som mål på sin promenad eller cykeltur och något man kunde prata om och dela med sig av i sociala medier, säger hon till SVT.

På frågan om varför de inte berättat att kommunen betalat för husen svarar Annika Eklund:

– Det handlar om det sättet man arbetar, det är en typ av laddning kring det.

”Ytterst lite talar för att kommunala initiativ behövs för att unga, friska människor ska ’aktiveras’”, skriver Maria Ludvigsson i en ledare i Svd. Hon skriver om att många kommuner beklagar sig över att bidraget för kommunala sportlovsaktiviteter – som Löfvens regering inrättade 2017 och togs bort med M/KD-budgeten – inte längre finns.

Men Maria Ludvigsson anser att det är helt rätt att de kommunala aktivitetspengarna inte finns. ”Vi bör allt oftare ställa oss frågan vad som är det offentligas uppdrag. Svaret ska då inte innehålla allt möjligt som stat och kommun skulle kunna bekosta, utan enkom det som bara offentlig sektor kan finansiera” skriver hon. Hon menar att kommunerna borde prioritera kärnverksamheten framför sådant som borde vara upp till medborgaren själv att råda över.

Medan Malmö har många svåra problem att hantera kostar staden på sig att ta fram ljud för nästan en halv miljon. Malmö behöver inte en dyr ”ljudidentitet”, skriver Lisa Magnusson i en ledare i DN.

Bakgrunden är att Malmö stad betalat en kommunikationsbyrå för att dokumentera Malmös ljudbild. Ljudet ska framförallt användas för filmer som produceras av kommunen men också till annat. Kostnad: 485 000 kronor.

”Man skulle kunna tro att idén kom från ett barn på LSD. Men skrämmande nog är personerna bakom denna ”satsning” inte bara vuxna utan också – får man förmoda – alldeles nyktra. Staden har 159 (!) kommunikatörer, vilket verkar vara minst 158 för mycket”, skriver Lisa Magnusson som också menar att detta är något ett par drivna gymnasieelever hade kunnat slänga ihop på en dag.

”Malmö stad har åkt på en blåsning. Och det enda som är värre än att bli blåst är att vägra erkänna att man blivit blåst, att något alls skulle vara fel. För detta är själva garantin för att det kommer att ske igen”, skriver Lisa Magnusson i DN.

Malmö stad har betalat nästan en halv miljon för att dokumentera ljudet av staden. Kritiker menar att det är bortkastade pengar, skriver SVT.

En kommunikationsbyrå har spelat in ljud på olika platser, som skulle användas för att skapa ljudet av Malmö. Ljudet ska framförallt användas för filmer som produceras av kommunen men kan även komma att användas i andra sammanhang. En av dem som reagerat är Kalle Oldby, Malmöbo och före detta programledare på Sveriges Radio.

– Ansvarslöst av Malmö stad att ge pengar till en sådan här låtsas-hittepå-lekstuga där man ska spela in saker och bunta ihop dem när själva ljudupplevelsen av en stad är när man rör sig genom stan. Ansvarslöst, löjligt, onödigt, säger han.

Men Malmö stads kommunikationsstrateg Lucas Dietrichson menar att ljudarbetet kommer att innebära minskade kostnader för kommunen.

28 miljarder pumpas varje år in i ett system som skapar bidragsberoende. Marknadsekonomins misslyckande anses rättfärdiga stödet. Men det håller inte, menar krönikören Eva Cooper i Arbetsmarknadsnytt.

Kanske har bidragsentreprenörerna hittat en smart affär, men det är inte bra för skattebetalarna och det är inte heller där jobb eller välfärd skapas, anser hon.

”Det är inte så vi stärker innovationer och arbetsmarknaden. Innovationsstödssystemet behöver därför göras om från grunden, så att det faktiskt också fungerar för att få hållbara idéer att växa. Och då är det nog snarare en företagsvänlig skattepolitik, regelförenklingar och en bättre matchning på arbetsmarknaden som kan göra skillnad, än miljarder till stöd till några få med bra betalt”, skriver Eva Cooper.

40 miljarder kronor slösas bort varje år på statliga stöd till näringslivet, visar en ny rapport. Det är dags att staten slutar leka riskkapitalist, menar Christian Ekström, vd på Skattebetalarna. ”Man agerar destruktivt mot marknaden”, säger han till fPlus.

SvD har i en granskning gjort ett nedslag på Naturvårdsverkets många vidlyftiga finansieringar av klimatförbättrande åtgärder i samhället.

En av dem handlar om när myndighetens miljösatsning Klimatklivet finansierade förbundet Agenda 2030:s gycklarföreställningar, som skulle leda till kraftigt minskade utsläpp hos befolkningen i Västmanland. I utbyte mot myndighetens bidrag lovade förbundet att själva finansiera projektet med ideellt arbete för motsvarande 1,2 miljoner kronor.

Problemet var att de tillgodoräknade sig pengarna på ett godtyckligt sätt, bland annat genom att redovisa att publiken bidragit med totalt 264 000 kronor till projektet genom obetald arbetstid när de såg föreställningarna.

Flera personer som SvD har talat med beskyller Naturvårdsverket för att inte ha varit tillräckligt kritisk mot dessa glädjekalkyler.

– En motfinansiering måste ha ett riktigt ekonomiskt värde. Detta låter som något som gränsar till ren och skär idioti, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet.

Han får medhåll av Björn Carlén, miljöekonom på Konjunkturinstitutet.

– Som ekonom och skattebetalare blir man upprörd. Det här riskerar att ge miljö- och klimatpolitiken dåligt rykte, säger han.

I nuläget ska Naturvårdsverket har tagit bort möjligheten att finansiera projekt med påstådd ideell arbetstid, enligt Nanna Wikholm, projektledare på Klimatklivet.

Bråket mellan Slöseriombudsmannen och Miljöpartiet fortsätter. Tidigare i år utsågs den svenska klimatpolitiken till årets värsta slöseri efter en omröstning av Skattebetalarnas Slöseriombudsman. MP-språkröret Isabella Lövin ansåg att Slöseriombudsmannen, eller Johan Gustafsson som han egentligen heter, sysslar med fake news och alternativa fakta.

Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson för MP, skrev i måndagens Expressen att ”med dold agenda och rena lögner försöker lobbyorganisationen Skattebetalarna svartmåla den politik som den internationella miljörörelsen utnämnt till bäst i världen”.
”Riksrevisionen och konjunkturinstitutets granskningar används som slagträn i debatten om effektivitet men den åtgärd som de beskriver som mest effektiv – ett högre pris på utsläpp – det kampanjar samma borgerliga opinionsbildare emot”, skriver Tovatt i Expressen.

I en slutreplik kritiserar Johan Gustafsson MP-ledamotens svar:

”Lorentz Tovatt (MP) passerar i sin tur anständighetens gräns när han i stället för att bemöta kritiken inte gör någonting annat än häver ur sig anklagelser och insinuationer som han inte ens bemödar sig med att precisera och underbygga”, skriver han på Expressen Debatt.

Han fortsätter:

”Trots att regeringen satsar betydligt mer pengar får vi alltså klart mindre utsläppsminskningar än innan Miljöpartiet fick inflytande över hur pengarna ska användas”.