Det är industrin som sedan år 1997 sätter märket. Och så borde det fortsätta att vara, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv.

Att den konkurrensutsatta industrin sätter märket har kritiserats förut. Bland annat menar vissa kritiker att en sådan norm skapar orättvisor mellan löntagargrupper och att den sätter tak och golv för löneutvecklingen. Andra säger att industrin inte har samma betydelse som förut och att andra branscher borde sätta märket.

Cecilia Hermansson, ekonomie doktor och forskare på KTH, som på Svenskt Näringslivs uppdrag har skrivit en rapport om Industriavtalet, anser att den nuvarande modellen fungerar bra.

– Sverige är en del av den globala marknaden och den konkurrensutsatta sektorn, främst industrin, är en snabb temperaturmätare på marknadsutvecklingen, säger hon till Svenskt Näringslivs redaktion och tillägger:

– Vi kan mycket väl ha fler verksamheter som samverkar när märket sätts, men det måste vara konkurrensutsatta branscher. Att byta ut industrin som normsättare vore en negativ utveckling.

Johan Ingelskog, enhetschef på avtalsenheten på Kommunal, tycker också att det rådande systemet är bra.

– Industriavtalet har tjänat oss väl och är en viktig del i Sveriges ekonomi. Det är också fortsatt industrin som ska sätta normen, säger han till Svenskt Näringslivs redaktion.

Centerpartiet ska ta fram ny politik på ett flertal områden inför partistämman i september, rapporterar TT. Det nya programmet ska markera självständighet inom och bortom överenskommelsen med regeringen.

– Den liberala motorn som Centern ska vara behöver nya idéer, säger Martin Ådahl (C), som ska ansvara för förslagen inom arbetsmarknad, ekonomi och integration.

Riksdagsledamöterna Peter Helander, Sofia Nilsson, Fredrik Christensson och Rickard Nordin ska hjälpa till att ta fram program för landsbygds-, vård-, klimat- och utbildningspolitik inför stämman.

”Som liberal motor kommer vi dels att genomföra mycket av vår politik i januariavtalet, men också fortsätta det liberala reformarbetet”, kommenterar C-ledaren Annie Lööf på Twitter.

Industriarbetsgivarna vill skruva ner löneökningstakten, skriver SvD.

– Vår bedömning är att löneökningstakten bör växla ner ytterligare, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna, till tidningen.

Orsaken till det är att arbetskraftskostnaderna för de svenska företagen har ökat mer än i de viktigaste konkurrentländerna, menar arbetsgivarsidan.

Grundkravet för facken är fortsatt höjda reallöner, löneökning efter inflation. ”Sedan förra lönerörelsen 2017 har inflationstakten skruvats upp till runt två procent. Så om facken ska hålla hårt på sina krav, lär lägre avtalsmässiga lönepåslag än de cirka två procenten per år, som blev resultat 2017”, bli fromma förhoppningar från arbetsgivarhåll”, skriver SvD.

Per Hidesten säger till tidningen att löneökningstakten har gått ner men ändå gett ökade reallöner senaste 20 åren. Detta anser han har skapat en sund ekonomisk utveckling i svensk ekonomi.

IF Metalls ordförande Marie Nilsson delar inte samma uppfattning om Sveriges konkurrenskraft.

– Det är inte riktigt vår bild, vi har ju saktat ner löneutvecklingen senaste åren, säger hon till SvD.

I grunden är dock fack och arbetsgivare i industrin överens om att Sverige inte kan avvika särskilt mycket från kostnadsutvecklingen i konkurrentländerna eftersom det skulle slå tillbaka i form av färre jobb, skriver tidningen.

I dag, 17 mars, är kollektivavtalets dag. ”Systemet har överlevt många påfrestningar och idag ligger de största hoten i att medlemmarna sviker LO-facken – och att politiken vill lägga sig i partsmodellen”, skriver Arbetsmarknadsnytt.

Ungefär 90 procent av de anställda på den svenska arbetsmarknaden omfattas av kollektivavtalen, något som Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO, tycker är bra eftersom det stärker den svenska modellen. Det som han anser vara problematiskt är snarare att det blir färre medlemmar i LO-kollektivet.

Samuel Engblom, från TCO, säger i stället att deras medlemsantal har ökat det senaste decenniet: ”Kollektivavtalstäckningsgraden är stabil kring 90 procent. Arbetsgivarnas höga organisationsgrad är en viktig förklaring till det, men även att vi fortsätter att organisera medlemmar och kräva avtal hos arbetsgivare som inte har det. Sådana krav slutar ofta med att de går med i en arbetsgivarorganisation”, skriver han till Arbetsmarknadsnytt.

Claes Stråth, som under nästan tio år var generaldirektör för Medlingsinstitutet, säger att det är arbetsgivarna som bär upp kollektivavtalet.

– Det är arbetsgivaren som tecknar kollektivavtal som bestämmer täckningsgrad, säger han.

Ibland vill dock politiken blanda sig in i kollektivavtalen, vilket försvagar partsmodellen.

– Lagstiftning har kommit in successivt. Första brottet var under 70-talet, med LAS, MBL och Förtroendemannalagen, säger Anders Weihe, förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, till Arbetsmarknadsnytt. Han påpekar dock att under de senaste åren har parternas inflytande ökat igen.

Det är rätt att reformera Arbetsförmedlingen och den kan bli både mer effektiv och slimmad – men det får inte göras genom att kraschlanda myndigheten, skriver Akademikerförbundet SSR och Fackförbundet ST på DN Debatt.

De menar att varken budgeten, organisationen eller kompetensen finns för att genomföra den politik som januariavtalet, regleringsbrev och budgetspecifieringar signalerar.

”Det är dags att göra halvhalt, tänka efter och göra om.”

Vänsterpartiet räds att den förändring som Arbetsförmedlingen står inför riskerar att bli ”spiken i kistan” för den arbetsmarknadspolitik som ”vi känner till”. Det skriver Ali Esbati (V) och Ciczie Weidby (V) i en debattartikel på facktidningen Arbetet.

V-politikerna menar att risken finns att privatiseringen av myndigheten, som är en del av januariavtalet mellan S, MP, C och L, ökar risken för ”bedrägerier, fusk och korruption i vinstjaktens spår.”

De anklagar S för att ha ”vikt ner sig fullständigt och nu med full kraft försvarar den förestående privatiseringen.”

Arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S) vill lugna de som oroas för hur det kommer att bli när Arbetsförmedlingen framöver ska stänga 130 kontor runt om i landet.

– Om det inte finns ett kontor i kommunen så kommer myndigheten dit för att träffa dig. Antingen kan myndigheten hyra in sig på kommunen eller ha ett statligt servicekontor, säger hon till Aftonbladet Morgon.

– Men myndigheten kommer inte att försvinna, rollen kommer bara förändras, fortsätter hon.

Arbetsförmedlingen kommer bland annat att bli mer digitaliserad. Sedan kommer varje arbetslös att få en individuell arbetsmarknadspolitisk bedömning. Har man rätt till stöd kommer sedan privata aktörer att hjälpa dig att få ett jobb.

Johansson kan inte svara på när myndigheten kommer säga vilka kontor som ska stängas, men det lär ske inom kort.

Vänsterpartiet i Göteborg vill införa sex timmars arbetsdag för stadens förskolepersonal. Ett test har redan gjorts på en förskola i Bergsjön, rapporterar GP.

Kommunalrådet Daniel Bernmar (V) tror att sex timmars arbetsdag skulle förbättra arbetsmiljön för både barn och pedagoger. Det skulle också göra förskolorna till mer attraktiva arbetsplatser, säger han.

Den förkortade arbetstiden skulle bland annat finansieras genom skattehöjningar. Kommunstyrelseordföranden Axel Josefson (M) säger till GP att förslaget inte är realistiskt rent ekonomiskt.

Den svenska arbetsmarknaden behöver moderniseras, skriver Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, Ali Esbati och Ulla Andersson på Expressens debattsida.

”Det är orimligt att inte ha rätt till ett fast, tryggt arbete med en lön det går att leva på. Därför måste allmän visstidsanställning bort som anställningsform”, skriver de.

Samtidigt ger V-politikerna i artikeln de borgerliga partierna en känga för att man anser att deras arbetsmarknadspolitik är ”verklighetsfrånvänd”.

”Stärkt flexibilitet och trygghet i arbetslivet är knappast vad en byggarbetare eller undersköterska får med dessa förslag.”

Inför den kommande arbetsmarknadsutredningen så kommer Liberalerna att driva på för fler undantag från turordningsreglerna och ökade möjligheter att säga upp anställda som missköter sig eller inte fungerar på arbetsplatsen.

Det skriver L-företrädarna Jan Björklund, Gulan Avci och Johan Pehrson i en debattartikel i DI.

”Försök att liberalisera arbetsrätten och genomföra nödvändiga uppdateringar har under årtionden blockerats av LO och Socialdemokraterna”, skriver debattörerna och konstaterar: ”Med Januariavtalet kommer detta att ändras.”