Bevaka
Alen Musaefendic

Gabriel Liljevall
Inrikes

C-rösten: Böneutropsdebatten skymmer stora frågor

Vem intervjuas? Alen Musaefendic, riksdagskandidat för Centerpartiet, med ett förflutet som ledarskribent och utredare. Jobbar till vardags hos fackförbundet Unionen.

Vad fick dig att engagera dig politiskt?

– Politik har intresserat mig sedan barnsben. Då jag är uppvuxen i inbördeskrig där mycket kretsade kring krig och fred, etnicitet, religion, har jag färgats av den miljön. Var jag än befinner mig i världen, inklusive mitt nya hemland Sverige, så är jag medveten om att ”politiken kommer att intressera sig för mig om jag inte intresserar mig för den", som Perikles sade.

Och varför blev det Centerpartiet?

– Det är det enda genuint liberala partiet i svensk politik där fokuset på den personliga och ekonomiska friheten står i centrum. Jag var moderat tidigare men efter Reinfeldt kände jag att det liberala perspektivet gav vika så jag bytte parti.

Vilka är de frågor du vill prioritera i din politiska gärning?

– Som nationalekonom, vilket är min yrkesprofession, vill jag föra upp de stora ekonomiska frågorna på agendan. Men mycket som är relevant att prata om vad gäller skatter, svensk konkurrenskraft, arbetsmarknad och kompetensutveckling tenderar att skymmas i den dagliga debatten av sådant som böneutropsfrågan.

– Avgörande frågor som handlar om hur Sverige ska utveckla, anamma och dra maximal nytta av ny teknologi, hur vårt land ska fortsätta att vara attraktivt för supertalanger, hur den internationella handeln kan utvecklas istället för avvecklas är sådant jag skulle vilja ägna mig åt i framtiden. Allt som har med protektionism och isolationism att göra vill jag bekämpa.

– Jag är närmast emotionellt fäst vid handel, som för mig är en symbol inte bara för välstånd utan även för kulturmöten och kunskapsutbyten, tolerans. Så har det varit historiskt och så vill jag att det ska fortsätta vara.

Du säger att böneutropsfrågan tar uppmärksamhet från andra stora frågor. Men vilken roll skulle du säga att politiken har när det gäller att hantera kulturkrockar som uppstår mellan det svenska sekulära samhället och religionsfrihet?

– Politiken har en roll, som dock inte använts konstruktivt hittills. Förbud mot allt som verkar ”konstigt” är inte rätt väg att gå. Dessa frågor är inte nya i Sverige, men de har aktualiserats på ett synligt sätt, exempelvis allt som rör slöjor och handskakningar på arbetsplatser och skolor. Det finns idag på sina håll ganska rabiata reaktioner i dessa frågor kan jag tycka.

– Det är självklart att arbetsgivare ska ha rätt att bestämma över sina arbetsplatser och personal men samtidigt finns det ingen poäng med omotiverade slöjförbud. Det finns också en risk med att politiken försöker lösa problem på fel sätt. Dessa utspel mot ytliga religiösa symboler ser jag som populistiska försök att blidka en islamskeptisk opinion.

Du har i en annan roll tagit fram en rapport om hur muslimer i Sverige röstar. Slutsatsen där och då var att gruppen röstar vänster. Är det något som fortfarande gäller?

– Fram tills nyligen trodde jag att muslimer skulle fortsätta rösta vänster, då många har en föreställning om att den så kallade solidaritet som finns i vänsterns retorik knyter an till innehåll i islamsk teologi. Logiken i sådana resonemang är ganska svag, då vänstern är starkt förankrad i ateism och ibland i ren religionsfientlighet.

– Löfven vill numera förbjuda religiösa friskolor, han beordrar alla att skaka hand. Inga stora saker i sig, men att det måste ske just nu tolkas av många muslimer som populism och kommer, tror jag, även märkas i höstens val.

4 jul 2018