Foto: TT
Politikernas närvaro

Statsvetare: Därför blir politikerna allt yngre

Sveriges riksdag och partier fylls av unga politiker. fPlus reder ut hur trenden uppstod och hur det påverkar politiken. ”Riksdagen har blivit en mellanstation och sedan studsas man ut till bland annat tankesmedjor och intresseorganisationer”, säger statsvetaren Patrik Öhberg.

År 2014 fick Sverige sin yngsta regering i modern tid och sin yngsta minister någonsin med dåvarande gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) som bara var 27 år när hon tillsattes. Där fick hon sällskap av andra unga politiker, som utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), då 31 år, och folkhälsominister Gabriel Wikström (S), då 29.

Stefan Löfvens nuvarande regering må vara åldersmässigt mycket äldre än den förra men att unga politiker blir fler är en trend som har pågått länge och i olika instanser. Statsvetaren Patrik Öhberg, från Göteborgs universitet, har forskat på representativ demokrati och har några teorier om varför rikspolitikerna blir yngre. Han jämför exempelvis föryngringen av partierna med hur det brukar vara när kvinnor väljs till partiledare.

– Kvinnor brukar oftare få chansen när det är ett litet, ofta krisande, parti i opposition. Det kan man se nu exempelvis med Liberalerna och Nyamko Sabuni. Samma mekanismer blir det med ett fräscht och nytt ansikte. Båda handlar om att bryta mot det gamla, säger han.

Patrik Öhberg säger att krisande partier gärna skaffar en ung ledare som ”förstår tidsandan”. I Ebba Busch Thors fall stämmer teorin. När hon som 28-åring valdes till partiledare för Kristdemokraterna år 2015 låg partiet, enligt opinionssiffror från Poll of polls, under riksdagsspärren med 3,7 procent.

Annie Lööf och Gustav Fridolin var också 28 år gamla när de axlade partiledar- och språkrörsposten för Centerpartiet respektive Miljöpartiet år 2011. När de tillträdde hade deras partier dock bättre opinionssiffror än KD när Ebba Busch Thor tog över – 5,3 procent i stöd för C och hela 9,5 procent för MP.

Yngst av alla var dock Jimmie Åkesson när han som 25-åring blev partiledare för det då relativt lilla partiet Sverigedemokraterna år 2005.

– Stefan Löfven är undantaget som går emot trenden. Han var ganska gammal när han för första gången tillträdde som statsminister. Man får gå tillbaka till Felix Hamrin för att hitta en lika gammal tillträdande statsminister, säger Patrik Öhberg.

Riksdagen en slussplats

Den ringa åldern på makthavarna har på sistone varit ett uppmärksammat ämne i ledarartiklar och böcker. År 2014 kom exempelvis boken ”Broilers – de nya makthavarna och det samhälle som formade dem”, av Anders Rydell och Michaela Abercrombie Simpson (då Möller), som handlade om just unga makthavare som Annie Lööf och Gustav Fridolin.

I en debattartikel i Aftonbladet i augusti samma år argumenterade författarna för att de unga politikerna var ett tecken på partipolitikens djupa kris och partiernas kontinuerliga medlemstapp. ”Partierna är i dag medvetna om att unga politiska talanger måste avancera snabbt om de inte ska hoppa av”, skrev de. Patrik Öhberg är inne på ett liknande spår.

– Det finns en så stark vilja bland partierna att locka nytt folk att unga talanger då ”sugs uppåt” i partiet, säger han och menar att det nu går snabbare för unga att hamna i toppositioner på riksnivå än tidigare.

Patrik Öhberg. Foto: Anna von Brömssen

Patrik Öhberg.

I dag ligger genomsnittsåldern i riksdagen på 45 år men redan år 2010 slog den rekord i ungdomlighet när medelåldern blev 47. År 2014 slog den rekord igen med snittåldern 45,5. Rapporten ”Hur gamla är de som bestämmer?”, av Delegationen för senior arbetskraft, visar att sedan år 2006 har den största åldersgruppen i riksdagen varit personer mellan 30 och 49 år. Bara sex av 349 ledamöter är i dag över 65 år medan 25 är under 30.*

På kommunal och regional nivå sker det motsatta. Där blir politikerna allt äldre, och det har sin förklaring, säger Patrik Öhberg.

– Många unga inom kommunerna hoppar av när de får barn eller för att de vill utbildas färdigt – livscykeln kickar in. I riksdagen får de betalt så det är ett bättre trade-off. Äldre personer har ofta utflugna barn och ser det kommunala uppdraget som en fritidsaktivitet.

Att riksdagen blir allt yngre kan också vara ett tecken på att uppdraget som riksdagsledamot inte längre betraktas som ”kronan på verket” efter många års slit inom kommun- eller regionpolitiken. Patrik Öhberg säger att riksdagen har blivit mer av en slussplats och mindre av en slutstation för politiker.

– Nu byts en tredjedel av alla riksdagsledamöter ut vid varje val. Riksdagen har blivit en mellanstation och sedan studsas man ut till bland annat tankesmedjor och intresseorganisationer, säger han.

Dominerar i medier

Sverige har en ovanligt ung riksdag men ungdomsfixeringen sker även på andra håll i Europa. Frankrikes president Emmanuel Macron blev som 39-åring landets yngsta president någonsin år 2017. Samma år blev Sebastian Kurz Österrikes förbundskansler och Europas yngsta regeringschef som 31-åring. Och nu senast blev Sanna Marin Finlands statsminister som 34-åring. I alla nordiska länder förutom Island är parlamentsledamöter äldre än 65 den minsta åldersgruppen.

Inger Enkvist, professor emerita i spanska vid Lunds universitet, har tidigare blivit intervjuad av fPlus rörande det spanska valet. Hon berättar att hon ser samma tendenser i Spanien, där 47-årige premiärminister Pedro Sánchez är den äldsta av de fem främsta partiledarna.

– Den nya generationen som växer fram, som är runt 40, är i princip politiska produkter. Fördelen är att de vet vad de ger sig in på när de går in i politiken och kan därför stå ut bättre, säger hon.

Inger Enkvist menar att yngre politiker ofta har bättre kunskap om medielogik och sociala medier än äldre eftersom de har vuxit upp i den miljön. Detta är även något som berörs i ovan nämnda debattartikel i Aftonbladet, där skribenterna påpekar att ”medialitet, ungdomlighet och talang för sociala medier har blivit hårdvaluta i det nya politiska landskapet där synlighet är allt”.

Inger Enkvist säger att det blir allt viktigare i dag att ”gå genom rutan”, vilket ofta korrelerar med ungdomlighet.

– Man kan möjligtvis koppla det till att man lever i en tid med bilder, att personen ser ”ung och trevlig ut” spelar förhållandevis stor roll.

Inger Enkvist. Foto: Instituto Cervantes Estocolmo

Inger Enkvist.

Inget fuck-off kapital

Även i ungdomsförbunden blir ledarna allt yngre. Tidskriften Fokus konstaterade i fjol att det på 50–70-talen var vanligt med ordföranden som hade passerat 30-strecket. Med åren sjönk snittåldern och i dagsläget är den genomsnittliga åldern på när de nuvarande ordförandena tillsattes 23 år.

I en ledare i Expressen i juli 2017 problematiserar skribenten Naomi Abramowicz kring ungdomsfixeringen i politiken. Hon belyser att unga politiker sällan har ett eget yrke att falla tillbaka på, vilket kan göra personen mindre självständig gentemot partiet och intressegrupper – och i värsta fall mer lojal mot dessa än mot väljarna. Patrik Öhberg instämmer.

– Unga har inte så mycket fuck-off-kapital. Att sluta i riksdagen är för många av dem ett ekonomiskt avbrott. I alla fall om man ska gå tillbaka till skolbänken, säger han.

Det finns en del fördelar med att ha unga politiker som makthavare. Exempelvis så ifrågasätter de invanda rutiner i högre utsträckning, säger Patrik Öhberg. Det negativa är att de oftare brister i samma rutiner.

– Ibland dissar man äldre för lätt men de som har varit i politiken länge kan hantverket. Det vet hur man håller tjänstemännen kort, hur man får igenom sin politik och genomför kompromisser. Om man inte kan spelet blir man också lättare att manipulera, säger han.

Men är det bra för demokratin att unga tar mer plats? I debatten talas det ibland om så kallad ”social representation”, det vill säga, vilka samhällsgrupper riksdagsledamöterna representerar utöver partianknytning, som exempelvis kön och ursprung. En del hävdar att ju fler av en viss grupp i den lagstiftande församlingen desto mer gynnas samma befolkningsgrupp ute i samhället.

Patrik Öhberg säger dock att ungas intressen, i den mån det finns gemensamma sådana, är mindre representerade än de äldres i riksdagen, även om skillnaden är marginell.

– Man får inte glömma att det är i partierna som de personer som ska väljas till riksdagen sorteras. Då är det viktigaste varken ålder eller kön, utan vilka åsikter de har.

*Dessa siffror beskriver ålder och snittålder på riksdagsledamöterna i inledningen av varje mandatperiod och tar inte hänsyn till avhopp, födelsedagar eller liknande under periodens gång.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer