Henrik Holmberg / TT / TT NYHETSBYRÅN
I flödet

”När blev allt så komplicerat?”

”Varför läggs det så oerhört mycket tid, energi, forskning och pengar på att kartlägga varje liten nyans i föreställningarna om kön?”

Den frågan ställer Susanna Birgersson i en krönika i Axess Magasin. Hon beskriver hur genuspedagogiken är så mycket mer än att ”bara” låta pojkar och flickor utvecklas självständigt som individer.

När en förskola, som i Birgerssons exempel i södra Sverige, slutar använda orden pojkar och flickor för att bara prata om ”barn” har man, menar hon, gjort könstillhörighet till något problematiskt.

Istället för att fokusera på viktiga frågor som hur psykisk ohälsa kan förebyggas hos unga tjejer och vad pojkar behöver för att klara skolan lika bra som flickor, så läggs tid på att ”göra barn till jämställda framtidsmedborgare”.

Birgersson analyserar den egna uppväxten och frågar sig hur hon, trots omgivningens förväntningar, förblev tämligen opåverkad och hade blandade intressen:

”Det är möjligt att jag är ett enastående exemplar av en alldeles unikt självständig människotyp, och därför som barn var opåverkad av omgivningens förväntningar. Fast det är troligare att jag inte är unik, och att barn gör ungefär vad de själva vill, så länge ingen direkt hindrar dem och så länge de har något slags rimlig tillgång till lite olika slags aktiviteter”.

Hon undrar när allt blev så komplicerat. Varför måste det vara problematiskt om en flicka tänker på sig själv som flicka?

2 dec