Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Internationella kvinnodagen

Schyman till fPlus: ”Stora revor i regeringens politik”

Vänsterpartiet har blivit en riktig maktspelare, menar politikveteranen Gudrun Schyman. I en öppenhjärtig intervju med fPlus pratar hon om motgångarna i livet, de avgörande vägskälen i karriären och ”fördomarna” kring hennes nuvarande parti, Feministiskt Initiativ. Dessutom recenserar hon den sittande regeringen.

Hade Gudrun Schyman kallat sig feminist 1993 hade hon aldrig blivit vald till partiordförande i Vänsterpartiet, hävdar hon. Det var först när hon lämnade Vänsterpartiet, och grundade Feministiskt Initiativ, som hon på allvar tyckte sig kunna driva de feministiska frågorna. Fplus har träffat henne för att få en tillbakablick på ett händelserikt yrkesliv i det politiska rampljuset och hur hon ser på tillståndet i Sverige i dag.

Vid 71 års ålder har Gudrun Schyman ännu inga tankar på att dra sig tillbaka från politiken. I dag sitter hon i kommunledningen i Simrishamn för Feministiskt Initiativ. Hon driver också klimatnätverket Fria Pensionärer som arbetar för att använda pensionskapitalet till klimatomställningen. Men rikspolitiken har hon lämnat sedan några år tillbaka.

– Jag gillar kommunpolitik, för det är hands on. Det är här och nu. Det lätt att gå runt och prata med människor som berörs av politiken, vilket är mycket stimulerande. Rikspolitiken är något annat. Där beslutar man om saker som ligger långt fram i tiden och bara eventuellt kommer verkställas. Men jag gillar båda arenorna och att kunna stå på olika plattformar, säger Gudrun Schyman.

Jag var den enda kvinnliga partiledaren under en period och det var oerhört tydligt hur många var oförberedda för detta

Hennes politiska resa har varit lång och händelserik och hennes privatliv har i större utsträckning än för de flesta andra politiker fått hamna i mediernas strålkastarljus.

– Jag har en stor öppenhet, och frikostigt berättat om både med- och motgångar i mitt liv. Jag anser det vara en kvalitet som politiker att göra det. Väljarna måste känna människan bakom politiken. Men det kommer med ett pris.

– Det är inte alltid man själv kan välja vad media vill berätta om mig, och vilken vinkel de väljer. Det har varit mycket skriverier om saker som har varit väldigt jobbiga för mig. Det har inte alltid varit kul att möta löpsedlarna vissa dagar, säger Gudrun Schyman.

Hon menar också medias intresse för hennes privatliv till stor del beror på att hon är just kvinna.

– Jag var den enda kvinnliga partiledaren under en period och det var oerhört tydligt hur många var oförberedda för detta. Dagens Nyheter publicerade en bild på mig och på avgående ordförande när jag tillträdde. De fotograferade mina ben, mina fötter och mina höga klackar. Men avgående ordförande var en man och honom fotograferade de med en vanlig bild på ansiktet.

Hon anser att denna publicering var oerhört talande för hur media och allmänheten uppfattade kvinnor i ledande positioner. Det är bättre i dag menar hon, men det har ingalunda nått hela vägen fram.

– Väldigt länge fick jag frågor om mitt utseende och om hur jag, som kvinna och karriärist, hade det privat. Hur jag som ensamstående kvinna kunde ta hand om mina barn. Mina manliga kolleger fick aldrig några sådana frågor, men de flesta av dem hade ju naturligtvis också barn, säger Gudrun Schyman.

Samtidigt har hon inte skytt ganska drastiska medel att vinna medias och allmänhetens uppmärksamhet. Som den gången då hon eldade upp 100 000 kronor i en grill under Almedalsveckan för att illustrera lönegapet mellan kvinnor och män.

– Ja, den har gått till historien. Det var drastiskt, men det belyste också en drastisk situation. Och det fick upp frågan om löneskillnaderna på agendan rejält. Det var investerade pengar, säger hon.

Men det var inte jämställdhetsfrågorna som fick henne in i politiken en gång i tiden. Att hon engagerade sig i den extrema vänsterrörelsen Marxistleninistiska Kampförbundet på sjuttiotalet berodde på – en man.

– Jag gick inte in i MLK för att jag hade läst deras partiprogram. Jag gick med för att min man, som sedan kom att bli mina barns far, var med där, säger hon.

Hon hade emellertid redan tidigare engagerat sig politiskt, efter att ha gjort något som hon själv kallar en bildningsresa.

– Far var handelsresande för hemslöjden. Men han utvecklade en grav alkoholism, vilket han led av ända fram till sin död 1968. Mamma jobbade på tvätt och på lättare industri. Det var knapert. Det gjorde att jag började jobba när jag var femton. Men jag läste så småningom in studentbetygen och tog mig in på socialhögskolan och fick uppleva en helt ny värld. Jag deltog i den mycket spännande samhällsdebatten som ägde rum då, säger hon.

Hon berättar om en tid om politisk och social medvetenhet som gjorde starkt intryck på henne. Men att hon sedan skulle bli en av vänsterrörelsens mest ikoniska ledare kunde hon inte i sin vildaste fantasi föreställa sig. Det var inte heller vad hon ville.

– Det var mitt engagemang mot kärnkraften som fick mig in i Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) som det hette på den tiden, berättar hon.

Under den här tiden åkte hon runt och propagerade mot kärnkraftsutvecklingen och blev sedd av vänsterpartister, vilka drev frågan aktivt vid den tiden.

– De uppfattade mig som en politisk kraft att räkna med och jag hamnade så småningom i partistyrelsen. Sedan fick jag frågan att kandidera till riksdagen för Stockholms län i valet 1988. Då hade jag separerat och flyttat till Stockholm.

Det låter som om du blev framburen, snarare än att du klättrade uppåt av egen fri vilja?

– Jo, men det stämmer nog. Men jag förstod att jag var bra på det jag gör och det har varit fantastiskt att få vara med på den här resan.

Under Gudrun Schymans ordförandeskap gjorde Vänsterpartiet en kraftig tillväxt i opinionen och under hennes tid mer än fördubblandes partiets riksdagspresentation. Hon bidrog också till förnyelse för partiet på flera områden.

Bland annat bröt hon med i ett tal, som har kommit att kallas ”kommunismen är död”-talet år 2000 med partiets kommunistiska förflutna och förkunnade att ”vi har en gång för alla brutit med den kommunistiska traditionen, vi avvisar Lenins parti- och statsteori. Vi avvisar de kommunistiska teorierna om den väpnade revolutionen, partiets ledande roll och enpartivälde och planekonomi”.

Hon förde också fram feminismen inom partiet till sin nuvarande framskjutna position i partiprogrammet.

I januari 2003 meddelade Gudrun Schyman sin avgång från Vänsterpartiet. Detta hade föregåtts av ett medieavslöjande om att hon under en följd år hade yrkat avdrag i sin självdeklaration för kostnader hon inte själv hade betalat. Partiledningen såg situationen som ohållbar och under ett par år fortsatte hon som politisk vilde i riksdagen.

Partiet har utvecklats mer till att bli en maktpolitisk spelare

Under den tiden meddelade hon att lämnade Vänsterpartiet och tänkte bedriva feministisk politik och ett år senare, 2005 gick hon med i det nybildade partiet Feministiskt Initiativ, där hon blev talesperson.

– Jag märkte redan inför valet 2002 att det tog stopp inom Vänsterpartiet att fortsätta driva de feministiska frågorna. Partiet för feministisk politik och där finns många framstående feminister, men det finns frågor där partiet inte har förmågan att utveckla politiken. Partiet har utvecklats mer till att bli en maktpolitisk spelare, säger hon.

De viktigaste frågorna ur jämställdhetssynpunkt att driva i Sverige i dag menar hon är löneskillnaderna, nu liksom då hon började engagera sig inom jämställdheten.

– Kvinnor har fortfarande lägre löner, sämre anställningsvillkor, otrygga anställningar, sämre arbetsmiljö och mer ofrivilligt deltidsarbete, säger Gudrun Schyman.

Självklart ska det finnas fri företagsamhet

Hon anser att de ”kvinnligt kodade arbetsmarknaderna” måste få högre löner. Och om detta ska ske så måste man reformera sättet att tänka kring lönebildningen, alltså delar av den svenska modellen.

– Industrins märke bör inte vara löneledande. Vi måste hitta andra sätt att värdera de insatser som görs på arbetsmarknaden. Dagens konstruktion där industrin ska vara ledande är otillräcklig och innebär att de manligt kodade yrkena får fördelar, säger Gudrun Schyman.

Men de löneökningar du föreslår gäller främst arbeten inom offentlig sektor som bekostas av skattepengar. Hur ska vi få skattepengar till dessa ökningar om vår industri inte håller en hög konkurrenskraft gentemot omvärlden?

– Du är inte den första journalisten som har fel i de här frågorna. Det är väldigt gammaldags att tänka att den offentliga sektorn är tärande och industrin är närande. Den ena kan nämligen inte klara sig utan den andra.

Bör man ändå inte starta i den änden där värden och pengar skapas?

– Nej, jag tycker man ska arbeta med alla sakerna samtidigt. Att vi har ett konkurrenskraftigt näringsliv samt en bra och trygg välfärd. De är inte separata.

Anser du att det går att vara högerpolitiker och feminist?

– I dag finns det inom alla politiska partier företrädare som säger sig vara feminister, särskilt efter Feministiskt Initiativs framgångar 2014. Men jag har väldigt svårt att se att den högerpolitik som förs i dag går att kombinera med feminism. Kristdemokraternas Ebba Busch Thor säger sig arbeta för en ”ny feminism” som innebär en återgång till gamla ideal. Det tror jag inte på. Samtidigt så tycker jag inte att feminismen per definition är vänster. Feminismen handlar om väldigt mycket mer och i grunden är det mänskliga rättigheter.

Tycker du inte att marknadskrafterna kan vara positiva för utvecklingen av feminismen?  

– Nu verkar du oerhört fördomsfull. Jag tror också att många av era läsare är oerhört fördomsfulla. Vi är verkligen inte emot möjligheten att göra vinst som företagare. Det är bara att läsa vårt partiprogram. Självklart ska det finnas fri företagsamhet, men också en mångfald inom företagsamheten där man uppmuntrar kooperativ och ideella föreningar.

Finns det något inom näringspolitiken i dag som du tycker är skadligt för företagsamheten?

– Ja det gör det. Jag tycker att regelkrånglet är allvarligt för människor som startar mindre företag. Jag driver själv ett fåmansbolag och vet hur krångligt det kan vara. Jag har länge varit uppmärksam på att momsfrågan är krånglig för småföretagare. Ofta är det samma regler för fåmansbolag som för stora koncerner, som kan avsätta en hel avdelning för regelkrångel.

Feministiskt Initiativs opinionssiffror har dalat rejält sedan 2014 då partiet hade över 3 procent och sedan några år tillbaka ligger opinionssiffrorna på under en procent. I tid sammanfaller detta med Metoo-rörelsen.

Varför förmådde inte FI att samla fler väljare under en tid av så omvälvande samhällsdiskussion om feministiska frågor?

– Ja, många ställer sig frågan om varför inte det märktes i opinionen. Men de frågor som Metoo-rörelsen tog upp har kommit att avpolitiseras. Alla partier från höger till vänster säger sig fördöma det som kvinnor utsätts och som har framkommit i Metoo-rörelsen. Man ser det inte riktigt som samhällsfrågor.

Regeringen kallar sig den första feministiska regeringen i världen. Är den det tycker du?

– De titulerar sig så. Men det finns stora revor i deras politik och områden där politiken inte är speciellt feministisk. Militarismen är ett sådant område, vilket omfattar vapenexport och bedömningen av vad som är reella hot. Men det syns också i den ekonomiska politiken där de inte förmår utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män.

En annan fråga som Feministiskt Initiativ har tagit stark ställning för är flyktingars möjlighet att komma till Sverige och har varit starkt kritiska till regeringens stramare flyktingpolitiken de senaste åren.

Tycker du att den stora invandringen från 2015 har varit till godo för Sverige och för kvinnors välbefinnande i Sverige?

– Det kommer att visa sig att det har varit till godo, om vi tar hand om våra invandrare på rätt sätt.

Gör vi det då?

– Det brister på många områden. Det krävs att vi satsar mer på förskola, språkutveckling och inom det sociala området. Det finns särskilt en problematik kring storstäderna där segregationen är tydlig. Men vi behöver folk i arbetskraften i framtiden. Inom vården och inte minst industrin. Men det finns mycket att göra. Vi ser också att många kommuner har haft en positiv utveckling – kommuner som har lyckats vända utvecklingen till något positivt.

Kan den höga invandringen ha del av denna problematik?

– Det spelar ingen roll vilken nationalitet det är. Det handlar snarare om fattigdom, trångboddhet och brist på sociala insatser.

Vissa politiska företrädare kopplar ihop den dåliga integrationen med en för Sverige ny typ av kvinnoförtryck som växer i förorterna, med ett växande klanvälde och kontrollsystem inom familjer, där kvinnor inte får bestämma över sitt eget liv. Tycker du att det är en fråga som Feministiskt Initiativ borde arbeta hårdare med?

– Självklart arbetar Feministiskt initiativ med den frågan! Det där var faktiskt en ganska oförskämd fråga. Vi måste hela tiden arbeta med alla former av kvinnoförtryck och våld. Även våld i namn av heder.

– Men sedan förs det en diskussion om man ska sätta all form av kvinnoförtryck under rubriken ”mäns våld mot kvinnor” eller om man tydligare ska särskilja och visa på olikheterna. Jag tycker man gör klokt i att säga att det patriarkala våldet tar sig många olika uttryck. Förtryck och våld i namn av heder är ett och handlar inte om en enstaka man i relation med en enstaka kvinna utan det kan vara hela familjen och släkten som gemensamt förhindrar en ung människas sexualitet eller rätten att själv forma sitt liv.

De ökade väljarsympatierna för SD beror på ökade orättvisor i Sverige

Men anser du att vissa kulturer har större problem med det patriarkala förtrycket än andra?

– Patriarkalt förtryck finns i alla samhällen. Vilka uttryck det tar sig beror i regel på hur långt ett land har kommit i demokratiutvecklingen. Vi har själva haft en stark hederskultur i Sverige en gång i tiden, till exempel i fråga om hbtQ-personer. Det finns idag människor som kommer till Sverige från länder som inte har kommit lika långt i synen på kvinnors rättigheter som vi har gjort i Sverige. Därför måste vi förstå att hantera problemen utifrån kunskap om både likheter och olikheter.

I dag skulle Sverigedemokraterna bli största partiet enligt vissa opinionsmätningar. Hur ser du på deras stora uppsving?

– De ökade väljarsympatierna för SD beror på ökade orättvisor i Sverige. Många känner att de har jobbat ett helt liv och ändå är fattigpensionärer. Vi har ingen service kvar där vi bor och det finns ett utbrett missnöje.

Så du kan ha sympati med det missnöjet som den växande skaran av SD-väljare visar?

– Det är ett berättigat missnöje. De rikare har blivit rikare samtidigt som många har fått det mycket sämre. Det är den klassiska slitningen mellan stad och land. Mellan fattig och rik. Mellan kvinna och man. Det är en rörelse som inte är specifik för Sverige.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer