Samhällsekonomi

Ekonomikrönikan, Fredrik Carlgren

En hård brexit kan bli en dyr skilsmässa

Jag vill gärna tro att Theresa May har rätt när hon framhärdar att Storbritanniens bästa dagar ligger framför dem. Så är det förstås också. I alla fall på lite sikt. Det är bara det att just nu framstår inte läget som speciellt ljust. Tillväxten är klen. Produktiviteten står och stampar. Och så närmar sig det där datumet – den 29 mars 2019 – tidpunkten då landet kommer gå igenom sin mest omvälvande politiska förändring på över 40 år. Brexit.

En aspekt av denna historiska händelse, som till och med borde oroa de mest stoiska av britter, är att så mycket fortfarande är oklart trots att tiden blivit så knapp. Vi vet inte ens hur skilsmässan kommer att se ut. Visserligen finns ett avtal klart som på pappret skulle innebära att Storbritannien lämnar under ordnade former, men i skrivande stund verkar det osannolikt att det brittiska parlamentet kommer att godkänna det.

Om parlamentet ger tummen ner i omröstningen vandrar hela processen åter ut i ökänt territorium. Ingen vet exakt vad som kommer att hända därefter, annat än att sannolikheten för en så kallad hård brexit ökar. I ett sådant scenario skulle Storbritannien mer eller mindre krascha ut ur unionen utan säkerhetsbälte eller avåkningszon. Ingen övergångsperiod skulle ta vid som tillåter existerande avtal att löpa vidare till dess att nya finns på plats. För handelspolitiken skulle en sådan händelseutveckling naturligtvis få stora konsekvenser.

Dels skulle Storbritannien, från en timme till en annan, gå från att kunna handla tullfritt med övriga EU, till att plötsligt befinna sig utanför den inre marknaden utan någon som helst privilegierad status. Det betyder att brittiska exportprodukter både skulle tullbeläggas samt i princip också behöva godkännas så att de möter EU:s produktstandarder och säkerhetsföreskrifter. Med tanke på att nästan hälften av landets varuexport går till EU vore en sådan utveckling naturligtvis en mardröm för brittiska exportföretag.

Vad som skulle hända med importen från EU beror på vilka tullar britterna själva väljer att införa. Enligt världshandelsorganisationens (WTO) regelverk om mest-gynnad-nation kan man dock inte avskaffa sina tullar unilateralt gentemot EU utan att göra detsamma mot samtliga av WTO:s medlemsländer. Hur modigt och banbrytande ett sådant vägval än hade varit är det politiskt sett förmodligen helt uteslutet. Den bistra verkligheten är därför att en hård brexit skulle det leda till högre priser för brittiska konsumenter och dyrare insatsvaror för brittisk industri.

Huvudvärken som handelspolitiken vållar vid en hård brexit förvärras dessutom ytterligare av att man i ett slag skulle gå miste om EU:s alla frihandelsavtal. Enligt den brittiska regeringen handlar det om ett 40-tal sådana avtal som sammanlagt omfattar handeln med fler än 70 länder. Även detta vore givetvis djupt problematiskt eftersom det lär ta tid att omförhandla dem på egen hand.

På nästan alla plan, både i relationerna med den inre marknaden och med övriga världen, skulle alltså en hård brexit kasta grus i handelsmaskineriet. Detta är särskilt allvarligt eftersom produktionen idag ofta är väldigt geografiskt fragmenterad. Brittiska exportprodukter är beroende av insatsvaror från resten av världen och vice versa. Allt hänger ihop i internationella värdekedjor och effekten av handelshinder kommer därför inte bara drabba brittiska exportföretag utan även underleverantörer till dessa, både inhemska och utländska. Likaså kommer det bli ekonomiskt kännbart även för övriga EU. IMF uppskattar att en hård brexit kan sänka Storbritanniens BNP med så mycket som 6 procent och EU:s med uppemot 1,5 procent.

Nu är vi förvisso inte där ännu, men om de skulle få rätt i sina bedömningar hade nog både britterna och resten av oss dumpade EU-grannar önskat att vi hade haft ett mer detaljerat äktenskapsförord på plats innan allt det här startade. Vi får se hur det går.

Igår 08:52