Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Kritiken mot upphandlingarna

Så slarvas 100 miljarder skattepengar bort varje år

Den offentliga sektorns upphandlingar har länge kritiserats för att vara ineffektiva. Men nu visar färska siffror att slöseriet är mycket större än man trott.

Den offentliga upphandlingen uppgår till omkring 700 miljarder kronor. Men det handlar om gissningar, för ingen vet riktigt säkert. Statistik saknas, vilket Inger Ek, generaldirektör för Upphandlingsmyndigheten, medgav i en debattartikel i Dagens Industri häromdagen.

”Systemet lider av allvarliga brister. Faktum är att vi inte ens vet hur mycket pengar som läcker eftersom statistiken oacceptabelt nog fortfarande saknas”, skrev hon och välkomnade regeringens förslag om att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ansvara för en statistikdatabas med uppgifter om annonserade upphandlingar.

Näringslivet, akademin och experter har länge påtalat att något inte står rätt till med den offentliga upphandlingen, och det handlar inte bara om statistiken. Den senaste tiden har tonläget höjts kraftigt.

Det är bra att Inger Ek uttrycker det hon gör gällande kring behovet av bättre statistik, men det är för sent, menar Fredrik Tamm, expert inom offentlig affärsverksamhet och grundare av rådgivningsföretaget Doublecheck.

– Jag skulle välkomna om Upphandlingsmyndigheten, som är en viktig aktör, skulle ta fler egna initiativ istället för att vänta på uppdrag från regeringen, säger han. Det finns en stor potential med deras existens som idag tyvärr inte utnyttjas fullt ut.

Under flera år har Fredrik Tamm samlat in och analyserat uppgifter om myndigheternas, kommunernas och landstingens inköp av varor och tjänster, och slutsatsen är att volymen av den offentliga upphandlingen överstiger 900 miljarder kronor, det vill säga betydligt mer än vad som brukar anges. Minst tio procent av det värdet används inte till bästa nytta, på grund av bristande konkurrens, för lite affärsmässig dialog och otillräckliga resurser för uppföljning för att nämna några viktiga områden, hävdar han.

– Vi har begärt ut leverantörsreskontran, det vill säga utbetalda pengar och vad som faktiskt har fakturerats. Det offentliga köper för mycket mer än vad de annonserar för, utan att det hamnar på rätt ställe i bokföringen, säger han och tillägger att alla dessa köp kanske inte omfattas av LOU, men att de likväl utgör köp där det är viktigt att säkerställa nytta och värde för pengarna.

Skulle alla offentliga bolags faktiska inköp räknas in, oavsett om de upphandlas eller inte, så hamnar det totala värdet omkring 1 300 miljarder kronor, enligt hans beräkningar. Och långtifrån alla dessa inköp görs på det effektivaste sättet. Tvärtom. Upphandlas rätt saker? Till vem? Hur ser uppdraget ut? Hur stor är nyttan? Är priset rimligt? Det finns många goda exempel på offentliga aktörer som ställer dessa frågor, men det sker för sällan, menar han.

– Det är så viktigt att ställa dessa frågor i början av upphandlingen. Det är visserligen bra att anställa avtalscontrollers för att följa upp resultat och avtal, men tänk på potentialen som finns i att ställa sig de grundläggande frågor jag nämner före beslutet. Och tänk vilken nytta en effekthöjning eller besparing på 10 procent av de totala inköpsbeloppen skulle göra, lägger han till.

Svenskt Näringsliv som idag släpper en rapport på samma tema kommer fram till liknande slutsatser. Usla inköp, dålig kontroll och uppföljning samt bristfällig konkurrens i samband med upphandlingar innebär att den offentliga sektorn saknar 70 till 100 miljarder kronor. 5 till 15 procent av det som handlas slarvas alltså bort. Och om slöseriet fortsätter så kommer ytterligare 62 miljarder kronor att saknas i den kommunala kassan år 2022, då välfärdssektorn brottas med stora ekonomiska utmaningar på grund av den demografiska utvecklingen, där allt färre ska försörja allt fler i framtiden. SKL larmar om skattehöjningar, som egentligen skulle kunna täckas av bättre offentliga inköp.

– Ja, det är en dyster bild. Anledningen är att myndigheterna framför allt fokuserar på att tillhandahålla skola, vård och omsorg, snarare än upphandling, säger Ellen Hausel Heldahl, expert på offentlig upphandling på Svenskt Näringsliv.

Hon menar att ekonomistyrningen brister och att myndigheter måste börja jobba mer strategiskt, och fokusera på behoven istället för önskemålen. Dessutom efterfrågar hon att högre chefer och politiker tar större ansvar för upphandlingen och inför spendanalyser och en mer kategorisk styrning för att göra myndigheterna mer inköpsmogna. Men det kan ta tid, fem till sju år, enligt rapporten.

Under tiden fortsätter problemen.

En rad fall där offentlig sektor har köpt fel eller dyrt har skapat debatt och spätt på kritik om ett enormt slöseri inom den offentliga sektorn. Fredrik Tamm exemplifierar med när Onemed och Stockholms Läns Landsting gjorde affärer ihop.

– Ingen har väl missat rapporteringen gällande stödstrumporna. Ett sådant exempel är naturligtvis både tråkigt och onödigt och visar tyvärr på hur det kan gå till. Samtidigt kan jag tycka att det är synd att media inte har något egentligt intresse av att lyfta fram alla de affärer som faktiskt fungerar. Eller att Upphandlingsmyndigheten gör det för den delen. Det skulle kunna bidra till den potential till effektivisering och besparing som jag bedömer finns.

Fredrik Tamm hävdar som sagt att minst tio procent av det totala värdet av upphandlingarna slarvas bort. Så för något år sedan drog han igång 80-miljardersklubben (tio procent av 800 miljarder, som han då uppskattade att det offentliga upphandlade för) för att belysa hur många miljarder skattepengar som inte används på ett optimalt sätt. 80-miljardersklubben har blivit ett begrepp när man pratar offentliga affärer och den outnyttjade potentialen, berättar han. Ändå är han försiktig med att använda ordet slöseri.

– Man behöver ha respekt för den komplexitet som det system som omgärdar offentliga köp har. Det är inte enkelt att bedriva effektiv inköpsverksamhet samtidigt som myndigheten eller kommunen har ett annat kärnuppdrag. Men med de pengar som är inblandade måste vi ta frågan på större allvar. Inte minst mot bakgrund av de utmaningar samhället står inför gällande såväl hållbarhet som en åldrande befolkning.

Han menar att nyttan för skattebetalarna skulle kunna öka med betydligt mer än tio procent om budgeten och kreativ kontering inte längre användes som de viktigaste styrmedlen.

– Vill man maximera nyttan behövs tjänstemannaansvar och ett ledarskap som vill maximera nyttan, säger han.

Även om Ellen Hausel Heldahl håller med Inger Ek om att statistik är avgörande för den fortsatta utvecklingen på upphandlingsområdet kräver hon mer av generaldirektören.

– Vad ska vi med statistik till om vi inte har en organisationsstruktur som kan ta hand om resultatet, säger hon.  

Även Anna Hofling Johansson, på Advokatfirman Vinge, ser flera problem med hur offentlig upphandling fungerar idag. Och hon menar att Konkurrensverkets ställningstagande strax före jul förra året om att statliga myndigheter tillåts utföra tjänster åt varandra utan vare sig annonsering eller upphandling, förvärrar situationen. Privata företag stängs ute från möjligheten att konkurrera om uppdrag värda hundratals miljoner, konstaterar hon.

– Jag tycker att det är olyckligt. Det juridiska läget ger inte stöd för det, utan pekar snarare i motsatt riktning. Att Konkurrensverket ger klartecken på det här sättet är mycket olyckligt, säger hon och varnar för att fler och fler kommer att beröras.

– Det här kan komma att växa, det finns ingen begränsning i volym, säger hon.

Utifrån Konkurrensverkets ställningstagande blir det mer riskfritt för myndigheter att upphandla utan konkurrens. Och det i ett läge när det redan är för få företag som lämnar anbud, och transparensen måste öka, menar hon. I knappt hälften av de annonserade upphandlingarna inkom bara ett eller två anbud för året.

– Redan nu ser vi effekterna i form av fler exempel på att myndigheter handlar med varandra utan att annonsera över huvud taget, säger hon.  

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer