TT
Räntan och inflationen

Så manipulerar centralbankerna marknadsekonomin – ”Skulderna för stora"

Världens riksbanker har tvingats till massiva räddningsköp för att hålla nere räntor och stoppa en finanskrasch. Men nu larmar ekonomer för att priset blir för högt. ”Det skapas skevheter när man manipulerar marknadskrafterna. Det blir lite som att kasta upp all skit på vinden. Det fungerar ett tag men till slut går det inte att öppna vindsdörren”, säger bankekonomen Olof Manner.

Coronakrisen slog till kom en blixt från klar himmel och släckte i princip hela den globala efterfrågan över en natt. Världens regeringar och centralbanker insåg snabbt allvaret och gick in med massiva räddningsåtgärder för att tillföra likviditet och hålla räntorna nere.

Men samtidigt har krisen gläntat på dörren till en ny verklighet. Flera bedömare menar att krisen visat att det nu är finanspolitiken i form av obligationsuppköp som är centralbankernas viktigaste vapen när de extremlåga räntorna desarmerat penningpolitiken.

Nyligen beslutade till exempel den europeiska centralbanken att utöka sina obligationsköp inom PEPP-programmet (Pandemic emergency purchase programme) med 600 miljarder euro till totalt 1 350 miljarder euro.

Väcker farhågor

Det här skiftbytet inom väcker en del farhågor om centralbankernas nya roll. Det är helt nödvändigt just nu med aktiva centralbanker, anser ekonomer som fPlus har talat med. Men hur blir det på sikt? Kommer centralbankerna att kunna dra sig tillbaka eller är det en helt ny verklighet vi har framför oss?

Olof Manner, senior rådgivare på Swedbank, jämför till viss del utveckling som skett i Japan där centralbanken agerat mycket aktivt genom att till exempel köpa aktier på börsen.

– Titta på Japan. Där har centralbanken länge ägnat sig åt så kallad Yield Curve Control där man ser till att hålla den tioåriga marknadsräntan inom ett spann kring noll. Det talar man även om i USA och tittar vi på ECB och andra centralbanker så köper de inte bara upp enorma mängder statsobligationer just nu. Man har även utökat köpen till flera tillgångsklasser som företags-, bostads- och kommunobligationer.

Olof Manner

Konsekvensen är att avkastningskurvan – det vill säga alla räntor på en tidsaxel -  eller yieldkurvan som den också kallas, vilken är en slags sammanfattning av hur marknaden uppfattar den ekonomiska utvecklingen blir allt mer artificiell och frånkopplad den reella ekonomin, menar Olof Manner.

– Jag saknar en yieldkurva som speglar marknadens förväntningar av hur ekonomin kommer att utvecklas. Det går inte numera eftersom centralbankerna pressar ned alla räntor via sina massiva obligationsköp, säger Olof Manner.

– Jag säger inte att det är något fel med detta. Det kanske är en nödvändig konsekvens av allt som sker och den nya verklighet som vi nu kommer att få leva med, fortsätter han.

”Agerandet i grunden tveksamt”

John Hassler är professor i ekonomi vid Stockholms Universitet. Han menar att centralbankernas agerande är rimligt, men bara från ett kort perspektiv.

– Man måste ha klart för sig att när centralbankerna på det här sättet går in och gör massiva obligationsköp så finansierar man offentlig verksamhet genom att trycka pengar. På så sätt är centralbankernas agerande i grunden tveksamt och inte att rekommendera i normala tider. Då får vi hyperinflation. Men om det sker tillfälligt är det inte så bekymmersamt.

Olof Manner menar dock att det kan bli svårt att ta sig ur det här läget och återgå till mer normala förhållanden eftersom världen kommer att vara ännu mer skuldsatt efter coronakrisen, vilket betyder att centralbankerna sannolikt kommer att vilja fortsätta att pressa ned räntorna.

– Den stora skuldsättningen har resulterat i att marknaden är mycket mer känslig för störningar och det globala samhället klarar idag inte av högre räntor. Vi kanske har tillåtit skulderna att bli för stora men samtidigt har skuldsättningen varit viktigt för tillväxten. Det är viktigt med en balans här som vi kanske har missat, säger Olof Manner.

– Jag håller med om att det kan bli svårt för centralbankerna att komma tillbaka från de här stöden. Men den svårigheten och den oron är inte tillräcklig för att man inte skulle ha agerat på det här sättet. För då skulle vi ha kunnat få en våldsam krasch på halsen som hade drabbat banker, hushåll och till och med stater, menar John Hassler.

I en intervju med tidningen Dagens Industri bekräftar Cecilia Skingsley, vice första riksbankschef, betydelsen av att hålla både de långa och korta räntorna nere för att penningpolitiken ska fungera.

– Men man ska komma ihåg att vi redan före coronakrisen var i ett läge med väldigt låga reala räntor. För att penningpolitiken skulle kunna fungera och understödja den ekonomiska utvecklingen behövde därför inte bara korta räntor vara låga utan även de längre, uppgav Cecilia Skingsley till Dagens Industri.

Om det blir svårt att återgå till ett mer normalt läge. Hur ser det då ut med gränssättningen mellan centralbankernas agerande och marknadsekonomi som vi känner den?

– Den riskerar att komma i kläm. Det är marknadsaktörerna som ska sätta priserna på långa obligationstillgångar och aktier utifrån den information man har om det underliggande värdet på dessa tillgångar, säger John Hassler.

– Och om det är centralbankerna som är inne på marknaden och styr detta, ja då ska man alltså anställa folk som kan spå om hur centralbankerna kommer att agera, och det är självklart inte rimligt, men som sagt vi får hoppas att detta är tillfälligt, fortsätter han

Penningpolitikens tid mer eller mindre förbi

Cecilia Skingsley uppger visserligen att Riksbanken inte kan anses vara en finanspolitisk aktör eftersom deras uppdrag är lagstyrt. Men hon understryker samtidigt att penningpolitikens roll mer eller mindre är förbi.

– Tiden när man kunde återföra ekonomin i balans genom att putta lite på styrräntan är definitivt bakom oss.

Finns det inte en risk för att den här utvecklingen kommer att, så att säga, pysa ut någonstans?

– Det är så klart den stora frågan. Det skapas skevheter när man manipulerar marknadskrafterna alltför mycket. Det blir lite som att städa genom att kasta upp allt skit på vinden. Det fungerar ett tag men till slut går det inte att öppna vindsdörren, säger Olof Manner.

– Jag tror till exempel att alla inser att skulderna varit för stora. Ett exempel är Italien som till skillnad mot till exempel Sverige låtit sin statsskuld skena de senaste åren. Nu får man äta upp det även om det ser ut som att Italien kommer att räddas av det stora räddningsprogram som EU tillsammans lyckats komma fram till även om det satt hårt inne, fortsätter han.

Kan leda till splittring inom EU

Det kan också i längden leda till en splittring inom EU vilket visar på den skevhet som kan uppstå om marknadskrafterna manipuleras för mycket, menar Olof Manner.

– Sverige har ju inte varit pigga på att vara med och betala för de länder som inte skött sina finanser. Det betyder ju att våra skattepengar går till att rädda dem. Pengar som kanske behövs i skolan och välfärden. Den debatten är ju redan här men den kommer att bli större tror jag.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer