Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Krisen i sjukvården

S-profil om vårdröran och partiernas roll: ”Ett volleyspel”

”Vi borde kunna göra mer på ett intelligent sätt”. Anders Lönnberg har ett förflutet inom sjukvården som socialdemokratisk landstingspolitiker och den tidigare S-regeringens utredare av Life Science-frågorna. I en intervju med fPlus ger han sin syn på vad sjukvårdens problem består i och vad sjukhusen är i behov av, vårdköerna, liksom det politiska spelet som skapar grus i vårdmaskineriet: ”Det är ett volleyspel, är ett parti för ett förslag så är ett annat emot det”.

Den medicinska kvaliteten är mycket bra men produktiviteten och effektiviteten låg. Så sammanfattar Anders Lönnberg dagens svenska sjukvård. Han pekar på att lösningarna på vårdens problem också har låtit snarlika från parti till parti, men slår fast att det snarare är ett effektivitetsproblem som svensk sjukvård lider av än resursbrist.

– Alla partier har haft ungefär samma program, mer personal och mer pengar har diskuterats för att lösa allt. Det gör det inte, Sverige har redan en väldigt hög personaltäthet, framförallt bland läkare och vi har även en hög andel sjuksköterskor, beskriver Lönnberg som fortsätter att beskriva hur kostnaderna för vården ökat över tid medan produktiviteten sjunker.

– De senaste 10-15 åren har sjukvården haft en kostnadsutveckling på 4-7 procent, samtidigt som produktionen minskar trots att det finns fler händer i vården. Personalen sysslar med en mängd andra saker i vården än vård.

– Vi har gott om resurser men ändå minst antal patientbesök, då har man ett effektivitetsproblem, summerar Lönnberg.

Vårdköerna är, enligt den tidigare landstingspolitikern, ett direkt resultat av denna sjunkande produktivitet.

– Vi borde kunna göra mer på ett intelligent sätt.

Dessutom, inflikar Lönnberg, känner vårdpersonalen att de inte får ”använda skallen” på grund av alla låsta system som finns i vården.

Lönnberg pekar på att orsakerna till detta är flera:

-Vi har bland annat väldigt spridda och icke-synkroniserade system. Bara Stockholms läns landsting har 800 IT-system som inte kommunicerar med varandra.

Man har ökat staberna och antalet vårdplanerare som ställer massa frågor till vården som tar tid från den tid som läggs på att vårda.

Dessutom, inflikar Lönnberg, finns det ett samband mellan hur många anställda man har i vården och lönerna. Ju fler anställda desto högre lön till chefen, vilket i sig blir ett skäl att inte rationalisera.

Lönnberg pekar även på en ineffektivitet i användandet av data i vården. Begränsningarna från Datainspektionen i vad man får dela med sig av för uppgifter krockar med uppfattningen som finns hos patienterna, att vården får använda vårduppgifterna i ett större arbete för att kunna bota fler sjukdomar.

Men också den medicinska utvecklingen och diagnostiken kräver ett större upptagningsområde för att vården ska vara kostnadseffektiv. För samtidigt som landstingen består av 21 olika system, blir sjukdomsgrupperna färre och sjukdomarna fler, fortsätter Lönnberg.

– Det gör att det krävs ett större upptagningsområde för att precisionsvården ska vara kostnadseffektiv och nå alla.

Sjukhus är rätt farliga institutioner

– De flesta landsting har idag inte den ekonomiska basen att stå på, vilket betyder att man fortfarande ägnar sig åt gammal vård, säger Lönnberg.

– Vi måste ha ett system som använder hela landet som upptagningsområde.

Lönnberg pekar på att trots att de kroniskt sjuka patienterna ökar så byggs vården fortfarande ut för en akut somatisk vård.

Att det saknas ett ”helhetsperspektiv” i vården är något som framförs återkommande, inte minst från patienthåll. Lönnberg håller med om detta. Han menar att patienterna inte ska vara på sjukhus längre än nödvändigt och Sverige har varit världsledande i omställningen att gå mer mot öppenvård.

– Ingen har hand om helheten om man har flera sjukdomar. Det styrs från fragmenterat håll. För 15 år sedan befann sig Stockholm i täten i världen när det gällde övergången från sluten till öppen vård. Den utvecklingen har lite avstannat.

– Sjukhus är rätt farliga institutioner, var tionde blir skadad i vården.

Hanteringen av stora informationsmängder i vården är ett annat bekymmer, det slukar nämligen mycket tid från annat.

– För varje system i vården behöver du lyfta över information om identitet, bostad, temperatur, labbtester och så vidare manuellt. Och allt journalförs. Det tar tid. De här olika systemen har vuxit av både bra och dåliga skäl. På totalen har det vuxit enormt. Läkarsekreterarna som brukade göra denna administration har blivit färre.

– Journaler växer så explosionsartat.

Vad som behövs, menar Lönnberg, är ett system med en patientöversikt där de allra mest nödvändiga datan liksom information om vilka läkemedel patienten tar finns redovisat.

Men det är inte helt enkelt att sätta igång ett sådant arbete.

Problemet är att vården är fragmenterad idag

– Det finns samtidigt en konstig integritetsdebatt som ifrågasätter behovet av att samla data på detta sätt, men de flesta patienter vill ju att man använder den här informationen, vilket gör vården säkrare och kan bidra till att utveckla vården, utvecklar Lönnberg.

– Det skulle gå att ha allt det här överallt men då måste man bygga it-system för det, tillägger han.

Också information om hur det går för patienterna i vården är kunskap som ofta dröjer, beskriver Lönnberg.  I Sverige får vi, i bästa fall, medicinska rapporter två år efteråt – och då är vi ändå bättre än många andra länder. Men det hjälper inte i den direkta verksamhetsutvecklingen, slår Lönnberg fast och kontrasterar med en amerikansk vårdkedja där klinikerna varje dygn får rapporter om både medicinska och ekonomiska resultat som ”går att göra något med”.

Vårdens politiska styrning är inte heller problemfri i sig, menar Lönnberg, då politiken är konfliktstyrd.

– De senaste 30 åren som jag har varit verksam politiskt så har partier intagit alla slags olika positioner. Det är ett volleyspel, är ett parti för ett förslag så är ett annat emot det, säger han.

Skillnaderna mellan de politiska partierna låter ibland mer än vad de är:

– Valfrihet är ju alla i princip för, fortsätter Lönnberg.

Har man ansvar så använder man vissa argument, har man inte ansvar så använder man andra argument, fortsätter han och pekar på att reformerna som helhet inte utvärderats.

– Ingen har seriöst försökt göra något åt de här systemen.

– Sjukvården är den mest kunskapsintensiva och komplexa sektorn och för många kan helt enkelt för lite, enligt Lönnberg.

Han menar att det politiska spelet inte fokuserar på att förbättra systemet och i praktiken blir ett hinder för utvecklingen i vården.

– Det är också lite märkligt att man har en verksamhet där styrelsen ska komma överens om att bedriva verksamhet utan att i sig vara överens.

Det är ett volleyspel, är ett parti för ett förslag så är ett annat emot det

Lönnberg skulle vilja se ett informationssystem som är nationellt och verksamhetschefer som involveras i budgetdiskussionerna.

– Vi har ett budgetsystem som inte fungerar särskilt väl. Vi borde mäta hur det går för patienterna och inte hur det går för budgeten. Om man mäter på det sättet så blir det också balanserade budgetar, argumenterar han.

Vårdens chefer mäts på ifall de har överskridit budgeten, men det måste finnas en diskussion om vart det ska drivas åt, säger Lönnberg som refererar till det arbete som han utförde som regeringens utredare av Life Science-frågorna 2015 där klinikcheferna han intervjuade inte hade haft diskussioner med sina ägare om målen för vården.

– Alla som har makt över vården; politiken, administrationen och professionen borde sitta ned och tillsammans komma överens som i en förhandling som man gör på säg Volvo, det är ju inte chefen där som vet hur man designar en bil, medarbetarna måste peka på vad man tänker använda pengarna till i verksamheten, förklarar Lönnberg.

– De här besluten måste alla ta oavsett om det är offentlig eller privat driven verksamhet.

Det går inte längre att finansiera sjukvården med skattebaser från landsting och regionerna och en mer nationell likvärdig finansiering av sjukvården behövs, menar Lönnberg.

– Detta kommer vi behöva göra oavsett vid nästa lågkonjuktur. När regionreformen misslyckats kommer staten ta över kostnadsansvaret.

Huruvida vården är offentlig eller privat finansierad är inte det viktigaste för den socialdemokratiska politikern.

– Problemet är att vården är fragmenterad idag.

Inte heller frågan om privata sjukvårdsförsäkringar är så enkel att det går att vara bara för eller emot, menar han. Privata sjukvårdsförsäkringar kan både tillföra vården mer pengar men också påverka prioriteringar. ”Djävulen sitter ofta i detaljerna i de här systemen”, säger Lönnberg och fortsätter:

– Man kan inte förbjuda folk att använda pengar på sjukvården. Däremot måste man utforma systemen så att det gynnar helheten så det inte bara gynnar några och ställa krav på det. Annars gör det inte samhällsnytta för helheten.

I Stockholm har vårdpersonal på akutmottagningarna på sjukhus under den senaste månaden larmat om ”skräcksituation” och upprop som ”Sjukvårdsuppropet” samlar vårdpersonal och allmänhet som vill se ett annat ansvarstagande och agerande från politikerna för situationen i vården just nu.

Lönnberg, som lämnade landstingspolitiken i höstas, menar att situationen som är nu hänger ihop med de större problem som han redan beskrivit.

– När sjukhus fungerar sämre som helhet så fungerar även akuten sämre.

Man kan inte förbjuda folk att använda pengar på sjukvården

Men pekar även på att det samtidigt varit en smygande utveckling över lång tid.

Fram till 1971 var sjukvården avgiftsbelagd för patienten som först efteråt fick ersättning för utlägget, då fanns det inga köer. Köerna på akuten har sedan dess ökat ända sedan 1972.

Lönnberg menar att akuterna idag blivit mer av utbildningsplatser där nya läkare lärs upp och de mest erfarna överläkarna och läkarna inte längre arbetar på samma sätt.

– Det är inte attraktivt för den erfarna personalen att vara på akuten. Det skulle vara klokt att ha en mycket erfaren person som stod som grindvakt på akuten och gjorde den första bedömningen, säger Lönnberg.

På frågan om vad politiken kan göra här och nu för det krisläge som vården vittnar om på Stockholms akutmottagningar, svarar Lönnberg att det handlar om framförallt två saker.

– Få mer erfaren personal att jobba på akuten och få primärvården att fungera bättre.  Ringer man till 1177 så säger de ju ofta att man ska åka till akuten och då gör människor det.

Förslaget om att inför remisskrav till akuten tror han inte är någon bra lösning.

– Det är en byråkratisk lösning, det skapar bara kö någon annanstans.

–Många andra länder har inte samma problem med akutmottagningarna som vi har, där är man bättre på att dimensionera upp när det behövs.

Toppnyheter

Arkiv Francisco Seco / TT NYHETSBYRÅN
Den globala konjunkturen

Lagarde om vändningen: ”Vi rör oss försiktigt uppåt”

I en intervju med tv-bolaget France 2 ger ECB-chefen Christine Lagarde sin bild av euroländernas dystra ekonomiska situation och om den optimism hon ändå känner inför framtiden.

– Vi har varit längst ned på kurvan och rör oss försiktigt uppåt. Hur snabbt situationen förändras beror på hur snabbt vi kan ta oss samman och de ansträngningar vi alla gemensamt kan göra, säger hon.

Lagarde pratar också om saknaden efter sitt barnbarn.

– Nu kan jag bara se honom i min smartphone eller på fotografier. Det gör mig ledsen (...) men när jag tittar på honom blir jag än mer övertygad om hur viktigt vårt uppdrag är, att arbeta för att samhället ska bli en bättre plats.

Läs hela intervjun via länken nedan.

Idag 09:58
Salvatore Di Nolfi / TT NYHETSBYRÅN
undefined

WHO synar företagskrisen i global undersökning

Internationella Handelskammaren (ICC) och Världshälsoorganisationen (WHO) ska identifiera den privata sektorns utmaningar under coronakrisen, berättar organisationerna i ett pressmeddelande. Resultatet i den globala undersökningen är tänkt att bidra till arbetet för att hindra en ekonomisk kollaps i spåren av pandemin.

– Den här undersökningen kommer att hjälpa oss förstå hur företag agerar. Det hjälper oss att kartlägga och sprida goda exempel och var vi och nationella hälsovårdsinsatser bör rikta fokus. Informationen som vi samlar in genom undersökningen bidrar till utvecklingen av effektiva åtgärder vilket räddar liv och minskar ekonomisk skada, säger WHO:s generaldirektör Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus i en kommentar.

Igår 11:35
Läs mer om Den globala konjunkturen

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer