Trots höga ambitioner inom klimat- och miljöområdet så står många kommuner och stampar. För att komma vidare måste man gå till botten med vilka omställningar som krävs i framtiden, hur obekväma de än må vara.

Kommunerna spelar en viktig roll för att Sverige ska uppnå de globala hållbarhetsmål som FN har tagit fram. Även om många kommuner har både mål och visioner för hållbarhet, så är det få som uppnår sina åtaganden. Det säger Pernilla Hagbert, forskare vid Urbana och sociala studier på KTH.

– Ofta fortsätter man i samma riktning som tidigare, med mindre justeringar av verksamheten.

Hon har i sin forskning undersökt vad som skulle hända om man vänder på perspektiven, i stället för att sätta enskilda mål och arbeta utifrån dem så tar hon avstamp i vad som krävs för att nå en hållbar framtid.

– Det innebär en radikal omställning som bryter med rådande samhällsutveckling och normer.

Och detta angreppsätt har väckt stort intresse hos kommunerna, berättar hon.

– Det finns ett extremt stort intresse hos tjänstepersoner som känner frustration och ser behovet av att diskutera på ett mer fundamentalt sätt. Det kan exempelvis handla om att enskilda hållbarhetsmål plockas likt russinen ur kakan och läggs på olika förvaltningar, eller att man inte upplever att det finns mandat från politiken att arbeta mer övergripande.

Men det finns också positiva exempel.

– Det finns också exempel på kommuner som försöker jobba mer integrerat och strategiskt med politiken i ryggen, såsom Falkenbergs kommun, som också är med i ett forskningsprojekt där vi kollar på hur vi kan gå från större framtidsscenarier till konkret förändring i kommuner och regioner.

En genomgående utmaning som forskarna har sett i sina möten med kommunerna är att tjänstemän upplever sig som ensamma.

– Enskilda tjänstepersoner ska bära hela omställningsarbetet och mycket hänger på eldsjälar, vilket är ohållbart. Här ser vi hur viktigt ledarskap är, där det krävs nya sätt att arbeta, tvärs de silos som ofta uppstår mellan förvaltningar, eller mellan olika kompetenser.

Hon råder kommuner att skapa fler arenor för att diskutera och driva omställningsfrågor mellan olika yrkesgrupper.

– Men också mellan kommunen och andra aktörer, inklusive medborgarna, är också av stor vikt för att driva på arbetet ytterligare, men då krävs också allokering av resurser till detta.    

Hon betonar att många av de aktörer hon har mött; företagare, tjänstepersoner eller lokalpolitiker, har en sak gemensamt.

– Alla pekar uppåt och vill ha tydligare politiska visioner. För att komma vidare måste vi vara med på att vi behöver ställa om och ha en förståelse av vad styrning och planering innebär. Vi kommer inte bara råka hamna i en hållbar framtid, vi måste planera och styra dit.

Ett viktigt område att arbeta vidare med är upphandling, vilket Pernilla Hagbert hoppas kunna undersöka närmare i framtida projekt.

– Att jobba integrerat mellan förvaltningar och med stöd från exempelvis mellankommunala aktörer – som kommunalförbund eller liknande – för att mobilisera kunskap, erfarenheter och inte minst kunna ställa tuffare krav gentemot leverantörer och andra aktörer är viktigt.

Karin Montgomery

Fakta: Agenda 2030

FN har antagit 17 globala utvecklingsmål, Agenda 2030, som syftar till att uppnå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030.

Kommunerna och regionerna har en central roll i genomförandet av de globala målen. Flera av kommunernas och regionernas grunduppdrag (till exempel vård, skola, omsorg och samhällsplanering) är direkt eller indirekt kopplade till delmål i Agenda 2030. Många kommuner och regioner deltar dessutom i så kallade kommunala partnerskap, som är ett sätt att arbeta över nationsgränser med de 17 målen för hållbar utveckling.

Källa: SKR