Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN
Brexit - förhandlingarna

Professor om brexit: ”Då gnuggar Putin händerna av förtjusning”

Historieprofessor Harald Gustafsson kallar brexit för en ny akt i ett gammalt drama. Han betraktar den pågående processen med att Storbritannien lösgör sig från EU som en ny variant av en brittisk ambivalens mot Europa som bär på långa anor. För fPlus blickar professorn bakåt i tiden för att söka svar på hur det kunnat bli som det blev med relationerna mellan Storbritannien och Europa och spanar framåt mot vad som väntar efter utträdesdatumet 31:a oktober.

– Man brukar säga att avvecklingen av imperiet var en identitetskris för Storbritannien. Det började med Indiens självständighet, vilket i en hög grad var en följd av andra världskriget där många människor dragits in i strider för Storbritannien.

Gustafsson beskriver hur allt fler starka krav på självständighet från de forna kolonierna pressande Storbritannien.

– Det gick sedan nedåt steg för steg för imperienationen, även om man försökte streta emot och slå ned rörelser som till exempel Mau-Mau-upproret i Kenya.

– När premiärminister Harold Wilson 1968 deklarerade att Storbritannien inte har några intressen i andra världsdelar så hade man nått fram till insikten att det här går inte längre.

Efter 1945 tvingades Storbritannien vänja sig vid en ny roll, menar Harald Gustafsson.

– 1973 kom EEC-medlemskapet, det var en process som tog mentalt lång tid att landa.

Har Storbritannien haft svårt att anpassa sig i sin nya identitet?

– Det har uppenbart varit svårt att vänja sig vid den nya rollen. Det handlar inte bara om imperiet och förlusten av kolonierna utan i ett ännu längre perspektiv handlar det om idén om ”splendid isolation”.

Gustafsson beskriver hur britterna sedan slutet av 1600-talet haft en väldigt stark position med stora delar av världshandeln under sig liksom kolonialväldena.

– Storbritannien upplevde den europeiska kontinentala politiken mest som ett fånigt virrvarr som man skulle hålla distans till. Det här gav en brittisk attityd av att ”ja ja, de bråkar där ute i Europa, men så länge de bråkar med varandra så gör det inte oss något”. Det har suttit kvar väldigt länge.

Får vi ett Storbritannien som ställer sig i opposition mot EU eller för den delen ett EU som ställer sig mot Storbritannien, då är Europa väldigt illa ute. Då tror jag Putin gnuggar händerna av förtjusning

Att det är en inställning som britterna inte har råd med idag, varken politiskt eller ekonomiskt, anser många uttalare utanför Storbritannien, också Gustafsson. Han menar samtidigt att den attityden är mycket segare att göra sig av med än vad föreställningarna om imperiet var.

– När man följer medierapporteringen i Storbritannien ser man bevis för detta varje dag, brexitförespråkare håller envetet fast vid uppfattningen att allt kommer att gå bättre för landet bara de får sköta sig själv.

– Det är ett historiskt arv, en slags självbild som vi som står utanför inte tycker stämmer överens med verkligheten.

Den här brittiska självbilden, hur har den vårdats och överlevt med tiden?

– Det är klart att självbilden inte är densamma idag som den var på sjuttonhundratalet. Men det är en väldigt intressant fråga, det är farligt om man pratar för mycket om kontinuitet i historien. Då tar man inte hänsyn till hur kontexterna ändrar sig, vilket de gör, dock finns det ett element av kontinuitet inte minst när det gäller det politiska ledarskapet, säger Gustafsson.

– De politiska ledarna sitter inskrivna i en kontinuitet, särskilt i länder där det inte har varit någon revolution.

– Med moderna massmedia så reproduceras både fördomar och föreställningar om Storbritannien för att de slår an. Följer man tidningar som Daily Mail och andra som förordar brexitlinjen så ser man att de har en väldig genomslagskraft, förklarar Gustafsson.

Det brittiska imperiet, förklarar Gustafsson, marknadsfördes brett redan under 1700-talet. Inte minst genom böcker och artiklar om James Cooks resor, som gick ut på att sprida idén om den stora behärskade civiliserade människan som reste ut och kartlade världen.

– Det är i hög grad populärkulturen som för vidare dessa bilder.

I det långa perspektivet har Storbritannien bidragit till en maktbalans i Europa, menar Gustafsson.

– För att inte någon makt på kontinenten skulle hota Storbritannien har man i konflikter stött den svagare parten. Det har bidragit till att det funnits konkurrerande starka makter i Europa, som på flera sätt varit positivt, konkurrensen mellan stater i Europa har gjort att vi fått det här försprånget som vi hade tills för inte så länge sedan.

Men med dagens globaliserade värld så räcker det inte med att ta hänsyn till enbart den europeiska dynamiken.

– Idag måste man se på maktbalansen ur ett globalt perspektiv. De europeiska staterna är ekonomiskt sett för små, i jämförelse med Kina, USA och Indien, att ensamma konkurrera mot dessa stormakter.

– Ett EU utan Storbritannien gör oss ännu svagare. Det ser vi idag med Syrien-frågan. Europa har inget att komma med. EU har varken politiska eller militära möjligheter att gå in och sett ur ett maktperspektiv, blir sådana händelser i världen ännu svårare för EU och Storbritannien framöver.

Det förblir viktigt även vid brexit att ”kapsla in Storbritannien” så gott det går i europeiskt samarbete, menar Gustafsson.

– Får vi ett Storbritannien som ställer sig i opposition mot EU eller för den delen ett EU som ställer sig mot Storbritannien, då är Europa väldigt illa ute. Då tror jag Putin gnuggar händerna av förtjusning.

Sverige och Storbritanniens relation lyfts med jämna mellanrum, inte sällan hör man åtminstone svenskar påstå att svenskar och britter har mycket gemensamt. Står Sverige och Storbritannien särskilt nära varandra kulturellt och i så fall varför?

– Jag vet inte riktigt om jag tycker det stämmer. Det har ju förvisso funnits aktiviteter mellan Labour och de svenska socialdemokraterna, så där finns en politisk förbindelselänk, men kulturellt är vi också ganska lika Benelux-länderna och Tyskland. Historiskt sett så var förbindelserna mellan de brittiska öarna och Norden som tätast under vikingatiden och högmedeltiden.

Brexit har en chans att bli en händelse utan motstycke i brittisk historia om det vill sig illa

Vad som väntar Skottland efter brexit är en fråga som hänger lite i luften. Finns det något i historien som kan ge vägledning?

– Det vore intressant med ett brexitscenario där Skottland så småningom går ur Storbritannien, då måste de organisera sig på något nytt sätt. Möjligen kan de nordiska länderna bli en förebild för deras internationella orientering.

– Under hela medeltiden fanns det sådana kontakter och Norden sträckte sig ju nästan dit eftersom Orkney och Shetland tillhörde Norge till mitten av 1400-talet, fortsätter Gustafsson.

Gustafsson pekar på att Skottland senare också kom att spela en viktig roll i europeisk diplomati.

– Frankrike såg alltid till att ha goda förbindelser med Skottland för att ha en kniv i ryggen på Storbritannien. Eftersom Sverige och Frankrike hade mycket utbyten så fanns Skottland på det sättet närvarande i svensk diplomati och medvetande väldigt länge tills Skottland gick in i en union med England.

Brexit i ett historiskt perspektiv är däremot en jättestor händelse om man jämför med tidigare stora historiska händelser, säger Gustafsson som får leta sig tillbaka till normandiska invasionen år 1066 för att hitta en motsvarighet.

– Världen sitter ihop så väldigt mycket mer idag så det blir så många trådar som knyts av.

De många vardagliga sätt som världen sitter ihop på illustreras inte minst den akut bristen på vardagens förnödenheter som väntas efter den sista oktober, brexitdatumet.

– Brexit har en chans att bli en händelse utan motstycke i brittisk historia om det vill sig illa, sammanfattar Gustafsson.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer