På kort tid har Republikanerna blivit Trumps parti. Samtidigt slits Demokraterna isär av interna falangstrider. Har de amerikanska partierna spelat ut sin roll, undrar fPlus USA-krönikör Jakob Stenberg.

Inför Republikanernas andra debatt i primärvalet 2015 var Reince Priebus, ordförande för Republikanernas partiorganisation RNC, mån om att samtliga kandidater skulle skriva under en lojalitetsförklaring om att de skulle stödja partiets presidentkandidat oavsett vem som vann. Dokumentet var ett illa dolt försök för att få med sig Donald Trump på tåget och efter dagar av påtryckningar gick fastighetsmagnaten med på att skriva under. Men på ett villkor: att Priebus kom till honom i New York istället för att Trump reste till RNC-ordföranden i Washington. Trots varningar från rådgivare gick Priebus med på kravet. När underskriften väl var på plats leddes partiordförande Priebus ut genom bakdörren och Trump mötte pressen ensam.

Historien återberättas i Politico-redaktören Tim Albertas måsteläsning American carnage och kan låta som en bagatell, om den inte vore talande för partiernas kraftigt minskande betydelse på senare tid.

Etablissemanget testas

Republikanerna och Demokraterna har alltid varit gigantiska enheter med betydande åsiktsskillnader inom partierna och där kampanjerna utgått ifrån kandidater istället för partiet. Likväl har partiorganisationerna varit den självklara basen för att lyckas med genomslag och finansiering. Den sanningen testas nu rejält. Kandidaterna som drog mest uppmärksamhet 2016 – Donald Trump och Bernie Sanders – hade inte tidigare tillhört eller tillhörde inte partierna vars nominering de ville ha. I höstas valdes flera vänsterkandidater in i kongressen som öppet kritiserar Demokraternas ledning.

Efter Bushårens krig och finanskris var Republikanerna 2008 uträknade, men vakuumet fylldes omgående av Tea Party-rörelsen som i sin tur krattade manegen för Trump. Som av en lycklig slump sammanföll denna transformation av partiet med explosionen av sociala medier då partiorganisationen plötsligt spelade mindre roll än en vass tweet. 

Fromma förhoppningar om att Trump skulle bli en traditionell president väl på plats i Vita huset kom på skam. Striderna inom partiet handlar inte längre om libertarianer mot kristen höger, hökar mot duvor eller storstad mot landsbygd, utan för eller emot Trump. Detta är inte längre Lincolns eller Reagans parti, som otaliga tv-kommentatorer upprepat som ett mantra i tre år.

Fromma förhoppningar om att Trump skulle bli en traditionell president väl på plats i Vita huset kom på skam

Flera republikaner försvarar Trump

Presidenten själv bryr sig knappast om det, utan menar att han har gjort partiet starkt igen. Däremot värdesätter han lojala partimedlemmar allra högst. Något som tidigare invandrings- och frihandelsvänliga republikaner visade sig vara mer än villiga att vara. I takt med att deras väljare backade Trump har en rad högprofilerade Trump-kritiker i partiet tvärvänt och valt att försvara presidenten i alla lägen. För oavsett om Trump sitter kvar i Vita huset efter nästa val är en sak klar: Trumpväljarnas åsikter är här för att stanna.

Den enda republikan som utmanar Trump i valet, tidigare guvernören Bill Weld, är knappast att lita på - han kandiderade för Libertarian party 2016. En annan högljudd kritiker, kongressledamoten Justin Amash, gick ur partiet i våras.

Även Demokraterna brottas med existentiella problem. Den framgång som mellanårsvalet i höstas innebar blottade också sprickan mellan partiets moderata kontra progressiva falang. Talmannen Nancy Pelosi försöker tämja de allra mest högljudda rösterna på vänsterkanten, den numera berömda ”the squad” under ledning av Bronx-kongressledamoten Alexandria Ocasio Cortez som likt Trump bemästrar sociala medier till perfektion. Men om en demokrat ska flytta in i Vita huset igen handlar det snarare om att vinna tillbaka Trump-väljare än att tillfredsställa aktivister i vänsterfalangen.

Valet bäddar för splittring hos Demokraterna

En rad frågor klyver Demokraterna itu, från förslag om att förbjuda privata vårdförsäkringar och ge gratis sjukvård till papperslösa till huruvida Trump ska ställas inför riksrätt. När det nu drar ihop sig till presidentval kan ett spöke från 2016 göra läget än allvarligare. Då fick partiorganisationen DNC hård kritik från flera håll för hur Bernie Sanders behandlades och progressiva beskyllde partietablissemanget för att ha bestämt sig för att stödja Hillary Clinton redan på förhand. Irritationen blev knappast mindre efter Clintons nederlag mot Trump.

Även Demokraterna brottas med existentiella problem

Inför 2020 riskerar historien att upprepa sig. Hur agerar partiledningen om en vänsterkandidat, likt Bernie Sanders eller Elizabeth Warren, tidigt går starkt fram i primärvalen? Och hur agerar vänsterfalangen om etablissemangskandidaten Joe Biden vinner nomineringen?

Frågan är om partiet klarar ännu ett val där utgången upplevs som riggad i förväg.

Boktips: American Carnage: On the Front Lines of the Republican Civil War and the Rise of President Trump, av Tim Alberta. En lysande skildring av hur Republikanerna blev Trumps parti. Alberta tar oss med på en resa från George W Bushs sista tid i Vita huset via Tea Party till höstens mellanårsval. 

Serietips: The loudest voice, HBO. Russel Crowe spelar Fox News-grundaren Roger Ailes i miniserien som till skillnad från långfilmen Vice från förra året (om Dick Cheney) lyckas vara realistisk men ändå allt annat än tråkig.