Istället för att föra stimulanspolitik bör regeringen satsa på inkomstbortfallsstöd till företag och stöd för heltidspermitteringar, skriver nationalekonomerna John Hassler och Per Krusell, på DN debatt.

Med rätt politik kan vi undvika att åtgärderna mot coronaviruset leder till en ekonomisk depression i Sverige, skriver debattörerna. Bland annat bör regeringen inrätta ett samordningskansli med representanter för myndigheter både med smittskyddskompetens och med ekonomisk kompetens, förbereda ett direkt inkomstbortfallsstöd till företag i nedstängda branscher och göra sig redo att kickstarta ekonomin när åtgärderna som stänger ned ekonomin kan lyftas.

”Ökade statliga utgifter i behövlig omfattning kan öka statsskulden med många hundra miljarder kronor. Tack vare många år med välskötta offentliga finanser är detta inte något problem”, skriver John Hassler och Per Krusell.

Flera skribenter sätter ord på den oro som världens befolkning känner inför coronapandemin. Författaren Bryan Mealer skriver i The Guardian att hans släkts stora trauma har känts avlägset fram tills nu. Mealers gammemormor och hennes dotter dog i sviterna av spanska sjukan när den slog mot Texas på 1910-talet.

”Jag flyr från New York med min fru, barn och hund, precis som mina förfäder flydde från pandemin 1918”, skriver Mealer som känner sig privilegierad över att han har möjlighet att lämna New York.

”De fattiga och hemlösa kommer att lida oproportionerligt och människor vi känner kommer bli sjuka och inte klara sig.”

Aftonbladets Helena Trus skriver om sorgen att inte kunna träffa sin farmor Cyla på grund av besöksförbudet på äldreboenden. I stället pratar de i telefon.

”Jag försöker döva mitt dåliga samvete att jag inte kunnat hälsa på henne på flera veckor. Att det kan dröja månader till nästa gång.”

För att minska spridningen av covid-19 måste vi även ta hänsyn till hur ofta och var vi utsätts för viruset, något som kan ha avgörande konsekvenser för folkhälsan, skriver kemiprofessor Joshua D. Rabinowitz och forskaren Caroline R. Bartman i ett debattinlägg i New York Times.

Utifrån både tidigare virusutbrott och initiala rapporter från coronapandemin kan vi se att det inte bara är ålder och hälsa som spelar roll vid insjuknandet och dödligheten av covid-19. Det är minst lika viktigt att ta hänsyn till hur ofta och i vilka doser människor utsätts, menar debattörerna.

Detta gör att sjukvårdspersonal är i störst risk då de varje dag under långa arbetspass möter viruset. Från ett policyperspektiv är det livsviktigt att det investeras i korrekt skyddsutrustning för vårdpersonal samtidigt som man i andra situationer håller hårt vid sexmeters-regeln. I omgivningar med risk för höga doser måste man hålla avstånd och göra interaktionerna så korta som möjligt.

Dessa åtgärder är minst lika viktiga för unga som personer i riskgrupp, menar Joshua D. Rabinowitz och Caroline R. Bartman. Nu om någonsin är det läge att stanna hemma. Friska människor har en bättre möjlighet att stå emot viruset, men bara om doserna hålls låga och alla tar till de möjliga säkerhetsåtgärderna.

Med världen efter corona kommer en ny politisk verklighet följa, snart slås vi av en avglobaliseringschock och en vardag som är lokal – inte global, skriver Özge Öner i en krönika i SvD.

De europeiska ländernas politiska svar på coronavirusets spridning har börjat se allt mer lika ut. Lockdowns, hårda restriktioner och uppmanad isolering, alla åtgärder som kommer innebära en förändring av det politiska landskapet. Geografisk tillhörighet börjar redan övertrumfa politiskt skapade identiteter, och världens utrymmet för identitetspolitik kommer minska, menar Özge Öner.

”Coronakrisen visar på vikten av grannar och ett fungerande lokalsamhälle. Jag har svårt att tro att allt detta kommer att försvinna när krisen är över”, avslutar Özge Öner.

Att vissa svenskar inte slutat åka kollektivt för att undvika smittspridningen är inget att brusa upp sig över, skriver Folkbladets Widar Andersson. Nedan har Omni samlat tre av dagens mest intressanta texter från Sveriges lokala ledarsidor.

Den svenska partsmodellen erbjuder en snabb väg framåt i kristider, och det finns ingen anledning att förstöra en välfungerande modell, skriver företrädare för Sveriges Ingenjörer och Akademikerförbundet SSR i en replik på DN debatt.

Genom partsförhandlingar har Sverige rustats väl för kriser, bland annat kan vi tacka partsmodellen för effektiva omställningsmekanismer, skriver företrädarna. Dessa mekanismer, menar de, skyddar individen som kan få nytt jobb och ny kompetens. Varje år hjälps 40 000 individer av detta system.

Debattörerna menar därmed att vi inte bör slå sönder en modell som fungerar. Som ofta lyfts fram som föredöme i internationella sammanhang. ”Partsmodellen har gett oss jämbördiga parter som byggt förtroendefulla relationer. Detta är något att värna, men ska inte tas för givet”, skriver de.

Ingen av regeringens krisåtgärder är tillräckliga för att hjälpa taxiföretagen från att gå under, skriver Svenska taxiförbundets förbundsdirektör Claudio Skubla i Dagens Samhälle. Han menar att sex av sju taxiföretag bara har en eller två bilar, och att de nu har fått se intäkterna försvinna.

”Utan snabba åtgärder riskeras en hel taxinäring att slås ut och att företag som kan utföra samhällsviktiga funktioner såsom färdtjänst, sjuktransporter och skolskjuts kommer att saknas på många orter”, skriver han.

Svenska företag riskerar att falla i händerna på diktaturer i och med att priserna på bolagen har fallit rekordsnabbt under coronakrisen, skriver de tre liberalerna Johan Pehrson, Arman Teimouri och Allan Widman på Aftonbladet Debatt.

De skriver att Sverige saknar ett system som granskar investeringar och upphandlingar utefter effekterna på svensk säkerhet.

”Vi vill inte stoppa handel och samarbete – tvärtom. Samtidigt måste vi höja ambitionerna för Sveriges försvar.”

Partiet föreslår att direktinvesteringarna i skyddsvärda områden ska granskas mer noggrant.