Kina har valt ut Australien för att försöka statuera exempel när det kinesiska kommunistpartiets intressen utmanas. Detta efter att Canberra i våras krävde en oberoende internationell utredning för att granska pandemiutbrottet i Wuhanprovinsen. Kina började i veckan prata öppet om ”ilska” och ”fiendskap” och lade fram 14 punkter som man är är upprörd över, däribland yttrandefriheten i Australien, skriver fPlus säkerhetsexpert Patrik Oksanen.

Det har pyrt en längre tid i relationerna. Australien har stegvis uppmärksammat det kinesiska säkerhetshotet och politiska påverkansförsök. Det accelererade 2018 när Australien förbjöd Huawei och ZTE i 5G-utbyggnaden av säkerhetsskäl, precis som Sverige gjort nu.

Men det var bara en västanfläkt jämfört med vad som skedde i våras när Australiens utrikesminister Marise Payne i en tv-intervju kritiserade Kinas bristande öppenhet kring viruset och krävde en utredning.

Reaktionen från Beijing blev både snabb och hård. Förutom fördömanden så har Kina plötsligt hittat en rad problem med handeln. Som att timmer varit angripet av smitta och att biff haft felaktig märkning. Påståenden om att humrar hade förhöjda värden av metaller gjorde att levande humrar dog i Shanghai i väntan på tullgodkännande. Över 400 olika jordbruksexportörer har uppgett att de har drabbats av tullförseningar och kommersiella förluster.

Kina förnekar att det är koordinerat. Men Kina har inte självständiga myndigheter, utan det är uppenbart att det är en samordnad kampanj för att sätta press på Australien.

The Sydney Morning Herald uppskattar att australisk export på uppemot 170 miljarder kronor är hotat. De kinesiska investeringarna i Australien har också sjunkit kraftigt, från omkring 135 miljarder kronor 2016 ned till strax över 20 miljarder i fjol.

Beijing blev inte heller gladare över att Australien och Japan slutit ett fördjupat försvarsavtal och reagerade med varningar för ”allvarliga konsekvenser”.

I veckan släppte Kina charadspelet helt och presenterade en lista på 14 punkter som retat Beijing:

• Tio kinesiska investeringar som stoppats av säkerhetsskäl.
• Stoppandet av Huawei och ZTE från 5G.
• Lagstiftning för att stoppa utländskt inflytande, som Kina menar är utpekande mot Kina.
• Att kineser inte fått visum, och att det normala utbytet mellan Australien och Kina polariseras och stigmatiseras av Australien.
• Australiens krav på en internationell oberoende utredning av viruset från Wuhanprovinsen.
• Att Australien lägger sig i interna kinesiska angelägenheter i Xinjiang, Hong Kong och Taiwan.
• Att Australien lägger sig i fråga om Sydkinesiska sjön.
• Att Australien tagit USA:s sida i fråga om Coronaviruset.
• Att Australien avser stoppa delstaten Victorias anslutning till avtalet om Kinas BRI, Belt and Road Initiativ.
• Att Australien finansierar ”anti-kinesisk tankesmedja” som uppmärksammar Xinjiangprovinsen och kinesisk påverkan. I klartext attackerar Kina det mycket välrenommerade ASPI, Australian Strategic Policy Institute.
• Att Australien gjort tillslag mot kinesiska journalister i Australien. Det ska noteras att det inte är ovanligt för kinesisk underrättelsetjänst att använda journalistrollen som täckmantel.
• Att Australien pekat ut Kina för cyberattacker.
• Att australiska politiker kritiserat CCP, kinesiska kommunistpartiet.
• Att australiska medier är ovänliga och fientliga i sin rapportering.

Rush Doshi, chef för Brookings China Strategy Initiative i Washington, konstaterar att listan kan ses som en guide för normerna som bygger en illiberal världsordning. Och Doshi pekar på att Kinas lista uppvisar hög grad av skenhelighet, eftersom landet själv begränsar utländska investeringar, utländska regeringars inblandning i kinesisk politik, begränsar visumansökningar, behandlar journalister fientligt, uttrycker fördomar mot andra regeringar, har fientliga medier och stoppar provinser från att ha en egen utrikespolitik.

I samband med att listan presenterades talade en kinesisk diplomat klartext med australisk press. ”Kina är argt”, berättade hon för Nine News reporter. ”Om du gör Kina till fienden, så kommer Kina att vara fienden”.

Det här följdes upp från Beijing bara timmar efteråt. UD-talespersonen Zhao Lijian, numera ökänd i väst för att ha spridit desinformation om coronaviruset, konstaterade:

”Det är uppenbart att det finns människor i Australien som ser Kinas utveckling som ett hot, och har därigenom tagit en rad felaktiga åtgärder i relation till Kina, vilket är orsaken till att relationen försämrats avsevärt och är fast i den nuvarande svåra situationen”.

Budskapet är tydligt. Kina vägrar ta ansvar för relationerna och se sin del. Istället ska umgänget dikteras av Kinas, vilket enkelt kan beskrivas som ”ta pengarna och håll käften”.

Men västliga demokratier har värderingar som ett oavvisligt kärnintresse; som försvaret av mänskliga rättigheter och att tillåta pressen att vara fri. Länder som Australien har ett legitimt egenintresse också att prata klartext om cyberangrepp och skydda sin nationella säkerhet.

I takt med att västvärlden förstått mer om Kinas avsikter och att parti, stat och företag inte kan separeras så får det konsekvenser. Kina har länge levt på just sina pengar, västlig okunskap och ovilja att se problemen, samt möjligheten att utpressa ett land i taget.

När det inte längre fungerar tar Kina i med hårdhandskarna mot Australien, kanske inte i första hand att få Canberra att backa utan att få Stockholm, Helsingfors, Ottawa, London, Berlin, Wellington, Tallinn och en rad andra huvudstäder att tänka en gång till innan man kritiserar Kina.

Därför är den internationella solidariteten med Australien, nu och kommande tid framöver, avgörande för hur Kina ska hanteras och vilken internationell ordning vi ska ha i världen. En som bygger på den regelbaserade liberala ordningen, eller den starkes rätt i en illiberal ordning därmakt är rätt.

Den striden står just nu i Australien.