Sverige kan tacka landets ingenjörer för den högkonjunktur som skapat stora värden för hela landet. Men det är en uppskattning som, i den mån den hörs, ännu inte nått lönekuverten, anser förhandlingschefen på Sveriges Ingenjörer. ”Det är dags att betala nu”, säger hon till Arbetsmarknadsnytt.

Sveriges Ingenjörers tryck inför avtalsrörelsen är på väg att byggas upp. En lista över de tre viktigaste kraven kan uttydas: 1. Lönerna, 2. Lönerna, 3. Lönerna. Kanske något skämtsamt, ingenjörslönerna är i sig inte dåliga, snittlönen för privatanställda civilingenjörer ligger på drygt 53 000 kronor, men ska ställas i relation till insatsen och den övriga arbetsmarknaden, tycker Camilla Frankelius.

– Vi får faktiskt inte betalt för det samhällsekonomiska bidrag som vår yrkesgrupp ger i Sverige. Dagens högkonjunktur är mycket tack vare våra ingenjörer. De stora värden som den skapat för exportindustrin, näringslivet och för Sverige som land har inte visat sig i vår löneutveckling. Nu talas det om en kommande lågkonjunktur, vilket jag inte riktigt tror på, det handlar mer om att vi går mot en normal konjunktur. Men i en kommande avmattning vilar än en gång en del av ansvaret för att lösa samhällsutmaningarna på landets ingenjörer. Då krävs också att vi får ersättning för det, säger hon till Arbetsmarknadsnytt.

Varför löneutvecklingen, i förbundets ögon, inte hängt med, finns inget entydigt svar på. I ett exportberoende land som Sverige, är omvärlden alltid närvarande och brexit, handelskrig och allmän politisk oro är en påverkande faktor. Vilket inte ska skymma det faktum att det går att hitta orsaker också på hemmaplan, menar Camilla Frankelius.

– Vi ser ju att den lokala lönebildningen ute bland företagen inte fungerar. Arbetsgivarna följer märket slaviskt och vågar inte sätta löner som tänjer på märket i rädsla för att det ska öka löneglidningen. I vissa fall innebär det att de avtal som finns inte tillämpas och det är ett bekymmer.