Sören Andersson
Avtalsrörelsen

Industritoppen: Vi förhandlar alltid under strejkhot

"De är helt orealistiska". Så säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten till Arbetsmarknadsnytt om lönekraven från facken inom industrin. Han jublar inte över att LO misslyckades med sin samordning och menar att den kommande avtalsrörelsen kan bli oförutsägbar.

Per Hidesten har varit vd för Industriarbetsgivarna sedan organisationen bildades år 2013. Innan dess var han på Skogsindustrierna, Svensk Handel och Almega, samt Coca-Cola. Som en av de tyngsta företrädarna på arbetsgivarsidan är Per Hidesten med och förhandlar industriavtalet och därmed lönenormeringen, märket, för hela den svenska lönebildningen.

Hur förbereder ni er inför den kommande avtalsrörelsen?
– Det gör vi på olika sätt. Först och främst pratar vi mycket med våra medlemsföretag – det är ju på deras uppdrag vi gör det här, säger han och berättar om olika möten och seminarier som de genomför inför att avtalsrörelsen drar igång.

– Det första vi vill bedöma är läget för företagen, vad de går in i för situation.

Kan du ge ett exempel på viktiga frågor?
– Naturligtvis handlar det om att vi vill träffa löneavtal som är bra för vår konkurrenskraft, alltså det som är bra för den internationellt konkurrensutsatta industrin. Sedan är det viktigt att lyfta frågor kring flexibilitet, förbättrat arbetstidsuttag och sådana saker också, säger Per Hidesten och fortsätter:

– Om vi tittar på konkurrenskraften så behöver vi tydligt växla ned i löneökningstakt. Vi har för höga arbetskraftskostnader och löner i Sverige. Vi har bland de högsta arbetskraftskostnaderna i världen. Det är inte hållbart.

Företagen föredrar fleråriga avtal framför ettåriga. Långa avtal är bra för konkurrenskraften eftersom det ger förutsägbarhet och gör det enklare för företagen att planera sina kostnader, förklarar Per Hidesten.

Vikande konjunkturen den hetaste frågan

Att göra en bedömning av omvärldsläget är en grundläggande del i arbetet inför avtalsrörelsen. Förutom att träffa medlemsföretag pratar Industriarbetsgivarna även med arbetsgivarorganisationer i bland annat Tyskland och Finland. Den globalt vikande konjunkturen är kanske den hetaste frågan inför den här avtalsrörelsen – och en fråga där parterna målar upp två delvis olika omvärldsbilder. För Per Hidesten är det tydligt att ekonomin går mot mörkare tider, något som kommer att prägla avtalsrörelsen.

– Det vi ser är att konjunkturen sedan mitten av 2018 tydligt har försämrats och nu går försämringen i allt snabbare takt. Vi ser också att arbetslöshetssiffrorna stiger. Rimligtvis gör det att fler förstår att vi behöver en nedväxling av löneökningstakten, säger han.

Orealistiska fackliga krav

Facken inom industrin är den fackliga motpart bestående av fem fackförbund som bland andra Industriarbetsgivarna förhandlar med för industriavtalet. Nyligen presenterade de sina krav inför den kommande avtalsrörelsen och då framför allt kravet om treprocentiga löneökningar på ett år.

– De är helt orealistiska. De har inte tagit hänsyn till hur det ser ut i ekonomin och för hur svensk industris konkurrenskraft ska klara sig framåt.

Facken menar att arbetsgivarna alltid larmar om sämre tider inför en avtalsrörelse, något som också nämndes under den presskonferens som facken inom industrin höll när de presenterade sina krav.

– Det är ju inte bara arbetsgivarna, utan nu är det ju alla som larmar om att det är en avmattning sedan årsskiften 2017–2018 och att vi är i en lågkonjunktursfas. Omvärldsbilden ser ut så och det är klart att vi tar fasta på det, konstaterar Per Hidesten.

Pappers vill ha en löneökning på fyra procent? Vad är din kommentar på det?
– Det är väldigt verklighetsfrämmande, som jag ser det.

Du har sagt att du ”ser som en risk” att facken ska vara revanschlystna eftersom löneökningstakten har legat på ”historiskt låga” 2,5 procent per år. Vad menar du med det?
– Det som jag försöker säga är att facken kanske har förväntningar som inte står i paritet med ekonomin och hur verkligheten ser ut. Så det är klart att det är en risk. Det finns alltid en risk när man förhandlar om vad kraven kommer att ligga på.

Oförutsägbara förhandlingar

För en tid sedan visade det sig att den samordningen inom LO brakade samman, när fackförbunden Kommunal och Pappers inte ställde sig bakom LO:s gemensamma krav.

Hur ser du på att LO inte är samordnat?
– Om inte LO är samordnat, så blir det mindre förutsägbart för oss i förhandlingsprocessen, hur den ska löpa och vad konsekvensen av förhandlingarna blir.

– Utifrån den svenska modellen är det bekymmersamt att LO inte lyckas samordna sig. Och nu är det två gånger av tre som de inte har klarat av det.

Kan det inte vara lite bra ur ett arbetsgivarperspektiv om de fackliga motparterna bråkar med varandra?
– Nej. Det blir mindre osäkert om de håller ihop. Och vi förhandlar ju hela tiden under ett strejkhot och om det blir mer osäkert, så är det ingenting som vi tycker är positivt. Dessutom blir det väldigt bekymmersamt när en så stor grupp som Kommunal ställer sig utanför, givet att de inte har något med den internationella konkurrenskraften att göra.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer