I flödet

TT
I flödet

Röster om 1989

30 år har gått sedan Berlinmuren föll 1989. Reflektioner och kommentarer om den historiska händelsen duggar tätt. fPlus har samlat ett urval av nya och gamla röster om det politiska skeendet.

Några analyser har också fiskat upp de tidiga reaktionerna i svensk media när det begav sig. Hur lät det egentligen i Aktuellt-studion det där skälvande dygnet 9-10:e november 1989?

Johan Lundberg skriver i Expressen Kultur om den känsla som då tycktes dominera svensk media och offentlighet: ”Att kalla krigets maktbalans plötsligt tycktes rubbad, orsakade kortslutning för alla dem som hegemoniskt slutit upp kring den svenska neutralitetspolitiken. Var det verkligen lämpligt att uttrycka sitt odelade stöd för dem som såg Västtyskland som ett ideal?”

Jens Christian Brandt skrev redan 2004 i Dagens Nyheter om tv-dygnet:

”Halvt häpen, halvt chockerad utbrister reportern: "Men det är väl ganska farligt, det? Det är ju många som funnit ett slags trygghet och ro i kalla kriget. Man visste ändå var parterna stod. Nu är det slut på det och många känner sig villrådiga."

Trots att många idag nog kan ställa upp på att år 1989 var ett av de mest omvälvande och upplyftande politiska åren så är det år som nostalgiskt skildras i media oftast 1968, vilket står för allt som 1989 inte var. Det menar Anders Johnson i en essä på Smedjan.

Friheten efter frihetsåret -89 peakade år 2007, det menar i alla fall Philip Stevens på Financial Times ledarsida som refererar till tankesmedjan Freedom House som lyfter fram växande auktoritära stater som Ryssland och Kina, liksom utvecklingen i Turkiet, Ungern och Polen.

The Times skriver om några av utbrytarförsöken som skedde under murens tid och berättar historien om Ulrich Pfeifer som 1962 lyckades fly från Östtyskland tunnelvägen.

I en essä ”Tyska lärdomar” publicerad hos tankesmedjan Brookings Institution beskriver Constanze Stelzenmüller svårigheterna med att förvalta gåvan som 1989 innebar.

I essän skildras i detalj processen med murens fall, hur den fysiskt plockades och slogs ned i bitar parallellt med att omvärldens erkännande av sönderfallet tog fart. Samtidigt delar skribenten med sig av den personliga omorienteringen som äger rum denna tid, med allt vad det innebär i form av äldre trauman som rivs upp och identitetens koppling till nationen nagelfars.

7 nov