43 inbrott och ingen som åkt fast. Brotten mot Eva Nyvalls butik blir allt grövre. Personalen behöver psykologhjälp men hon vägrar att ge upp mot den eskalerande kriminaliteten. I ett djuplodande reportage berättar företagaren Eva Nyvall hur hon håller hela bygden på sina axlar utan att få hjälp av vare sig polis, kommun eller någon annan.

– Den som tror att den ökande otryggheten bara gäller storstäder och dess förorter tror fel, säger Eva Nyvall, som driver Ica-butiken Nyvalls Livs.

Mitt ute i den värmländska landsbygden ligger det lilla samhället Bäckhammar med knappt 300 invånare. Med drygt två mil från Kristinehamn är det en isolerad by som år för år har tappat mer och mer av den service som fanns här tidigare.

Eva Nyvalls butik är den enda kvarvarande butiken i området. Men hon minns hur det var när hon startade den för 31 år sedan.

– År 1989, då jag övertog butiken, var detta ett levande och tryggt samhälle. Här fanns inte bara denna butik, utan även ett postkontor, en sparbank, en herrfrisör och en damfrisör. Nu är det bara jag kvar, säger hon.

43 inbrott – redan 7 i år

Hon kallar det ”byn som polisen glömde”, och det gäller framförallt händelseutvecklingen de senaste åren. Under sina 31 år har hon haft 43 inbrott och det har eskalerat rejält bara det sista året. Hittills i år har hon haft sju inbrott (per den 19 september). Och de har blivit grövre och grövre.

– Jag hade ett inbrott den 8 juni som skrämde mig och personalen då det var så välplanerat. Här stod ett rejält kassaskåp som jag övertog från den tiden då fler företagare var verksamma här. Brottslingarna lyckades få med sig hela skåpet. De hade arbetat tre timmar inne i butiken nattetid och tagit sig in genom personalrummet och lyckats montera ner larmen.

Jag fick köpa in psykologhjälp till personalen

Händelsen fick både henne och personalen att känna sig mycket otrygga och hon behövde vidta en rad åtgärder.

– Jag har haft tjuvar inne i butiken som har hotat personalen tidigare och jag har haft en lång rad välplanerade inbrott där tjuvarna har tagit postpaket och tobak. Det här blev på något sätt droppen och det tog både mig och personalen väldigt hårt. De hade arbetat så proffsigt. De hade varit här och rekat och visste var allt fanns. Jag fick köpa in psykologhjälp till personalen, säger Eva Nyvall.

Inte en enda person har blivit dömd

Den vanligaste typen av inbrott i Evas butik är annars att ett par tre personer stannar nattetid utanför butiken. En person bryter sig in och tar med sig så mycket postpaket, cigaretter och snus de kan få med sig och åker därifrån.

Hon behöver polisanmäla varje brott för att kunna få ut pengar från försäkringen. Men bortsett från det så tycker hon att det är helt meningslöst att anmäla brottet. Inte en enda person har nämligen blivit dömd för något brott för alla de 43 inbrotten.

– Polisen vet i regel vilka det är. Det har de sagt. Men lik förbannat återkommer de och gör nya inbrott. De tre sista inbrotten tror de handlar om samma gärningsmän. Det är märkligt att det inte tycks få några konsekvenser för dem, säger hon.

Hon beskriver frustrationen i att gång på gång se polisen lägga ner mycket arbete på den tekniska undersökningen, trots att det inte leder någon vart. 

– När jag anmäler brottet så brukar teknikerna komma hit. De jobbar på som bara den, och penslar och grejar. Under tiden måste jag stänga butiken, vilket är frustrerande, för jag vet ju ändå vad det kommer att utmynna i och det kostar pengar att hålla butiken stängd. Efter en vecka kommer ett brev med orden: ”Förundersökningen läggs ned. Skäl: det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen”. Samma sak varje gång, säger Eva Nyvall.

Jag har inte blivit klar med pappersarbetena för ett enda av årets inbrott, för jag orkar fan knappt. Det är så jävla jobbigt

För varje inbrott måste hon betala en självrisk bestående av ett kvarts prisbasbelopp, vilket motsvarar närmare 12 000 kronor.

– Själva självrisken är dyr. Men ännu dyrare är egentligen allt pappersarbete som tar tid och kraft. Jag har inte blivit klar med pappersarbetena för ett enda av årets inbrott, för jag orkar fan knappt. Det är så jävla jobbigt, säger hon.

Nu har hon investerat i extra galler och skaffat sig ett nytt kassaskåp som ska vara ännu mer inbrottssäkert än det tidigare. Allt det kostar också pengar.

Vägrar ge upp – hela bygden på sina axlar

Men trots alla motgångar med ”buset” vägrar hon att ge sig. För att få butiken att överleva på den lilla orten har hon hela tiden varit mån om att utveckla sin verksamhet. Hon har bland catering och lunchrestaurang för byns stora arbetsgivare, Nordic Paper. Hon har skapat en mindre bensinmack i anslutning till butiken för servicens skull och för att dra in kunder i butiken. Och det senaste är att hon har skapat en mindre saluhall i fastigheten, med utskänkningstillstånd.

– Jag har alltid jobbat som en tok och för att få en verksamhet att överleva i en sådan här liten håla så måste man vara uppfinningsrik, säger hon.  

Det var uppgörelser med yxor på gatorna här och de jagade varandra med fyrhjulingar. Det är rena rama vilda västern

Men hon har samtidigt sett hur den lilla orten har drabbats av allt större otrygghet den senaste tiden.

– I somras var det rent bedrövligt. Det var uppgörelser med yxor på gatorna här och de jagade varandra med fyrhjulingar. Det är rena rama vilda västern och jag misstänker att det handlar om knarkuppgörelser. Nyligen gjordes ett beslag på ett kilo amfetamin i utkanten av Bäckhammar, säger Eva Nyvall.

Bra koll på brottslingarna

Med sina 31 år på orten har hon ganska bra koll på vilka brottslingarna är. Många av dem kommer in och handlar och ibland pratar hon med dem.

– De kommer in och verkar ha väldigt mycket kontanter i fickorna. När det har varit något inbrott här och polisen är här och penslar kan någon av dem säga ”du tror väl inte att det var jag, Eva?”. Ibland får jag höra namn på personer. Det har hänt att jag har berättat namnen för polisen. Men inte heller det har hjälpt, säger hon.

Hon berättar att stora delar av fastighetsbeståndet i Bäckhammar blev uppköpt av en ägare på annan ort för en tid sedan, varefter de låter kommunen hyra in sig för att placera människor som inte har möjlighet att bo någon annanstans. En form av social dumpning, menar hon.

– Vi har fått hit väldigt mycket människor med sociala problem. Det har lett till väldig otrygghet för dem som har bott här länge. Jag undrar vad som skulle hända om jag slog igen min butik och om vanliga människor inte längre hade anledning att vistas här i vårt lilla centrum, säger hon.

Får ingen hjälp

Hon har vänt sig till kommunen om hjälp, bland annat med stöd till investeringar i kameror, men inte en enda krona i stöd har hon fått därifrån.

– Det skulle bli väldigt dyrt för kommunen om jag lade ner. De har ju ett ansvar för varuförsörjning till invånarna här. I grannbyn Björneborg lade den gamla Coop-butiken ner för några år sedan. Där är det helt dött. Jag ordnar busstransporter därifrån och hit för att de ska kunna handla, säger hon.  

Marie Oudin (M) är kommunalråd i Kristinehamns kommun. Hon skriver under på att otryggheten har ökat, inte bara i lilla Bäckhammar, utan även inne i Kristinehamn.

– Vi har styrt i två år och gick till val på fler ordningsvakter i centrum på grund av den ökade otryggheten. Vi har haft mycket stök inne i centrum med ungdomsgäng, bilbränder och stenkastning mot polisen, säger hon.

Hon beskriver även hur kommunen har varit bekymrade för lilla Bäckhammars utveckling och har också vidtagit vissa åtgärder.

– Jag vet att det har varit oroligt där. Vi måste nu flytta busstationen närmare centrum, eftersom många tycker att det är otryggt att gå en bit ifrån för att kliva av och på bussen, säger hon.   

Jag förstår hennes frustration och det är frustrerande för oss i kommunen också

Hon känner väl till Eva Nyvall och hennes verksamhet i det lilla samhället Bäckhammar och tycker att hon gör en mycket viktig insats.

– Jag har besökt henne flera gånger. Hon värnar bygden otroligt mycket och är väldigt driven. Jag förstår hennes frustration och det är frustrerande för oss i kommunen också. Men vi är ju ingen polisiär myndighet. Som moderat vill jag få mer resurser till polisen. De jobbar ju på så gott de kan, men vad hjälper det när en handlare står och blöder på det här sättet, det är ju fruktansvärt, säger Marie Oudin.

Men Eva Nyvall upplever att även kommunen har lämnat henne i sticket. Hon har aldrig fått någon ekonomisk hjälp från kommunen och hon beskriver ett område som nästan kan beskrivas som en social dumpningsplats, dit man slussar missbrukare och socialt missanpassade att bo.

– Jag känner inte till just den problematiken så mycket. Jag vet att vi snabbt behövde fylla på när vi fick mycket platsbrist i Kristinehamn när vi tog emot mycket flyktingar för några år sedan. Men att det skulle handla om någon social dumpning där, dit missbrukare slussas är jag inte medveten om. Men vi jobbar hårt med de sociala svårigheterna. Vi ser det i antalet omhändertagna barn i vår kommun som bara blir fler och fler. En tragisk utveckling, säger Marie Oudin.  

De små orterna är oerhört viktiga, men den budget som regeringen presenterade häromdagen fanns det inte mycket till övers åt polis och åklagare

Som moderat politiker är hon överlag bekymrad över de små orternas utveckling och tycker inte att regeringspartierna gör vad som krävs.

– De små orterna är oerhört viktiga, men den budget som regeringen presenterade häromdagen fanns det inte mycket till övers åt polis och åklagare, säger hon.  

Fredrik Lundberg är kommunpolis i Kristinehamn och väl medveten om den brottslighet som har drabbat Eva Nyvall den senaste tiden, men vill samtidigt tona ner situationen.

– Hon har helt klart haft fler inbrott i år än tidigare. Men hon har också haft något år på senaste tiden då hon inte har haft något inbrott. Det man kan säga generellt är att du löper större risk att bli utsatt för ytterligare ett inbrott när du redan har blivit drabbad, säger Fredrik Lundberg.

Men här handlar det om 43 inbrott på 31 år och sju av dem bara de senaste nio månaderna. Det är väl en rasande utveckling?

– Jo, hon har blivit hårt drabbad. Vi har också varit där och hjälpt henne tillsammans med ICA:s säkerhetschef och tittat på brottsprevention. Vi har tittat på hur man kan installera skalskydd och sådant. Det står också stora träd där som skymmer, som man skulle kunna åtgärda.

Vore det inte bättre att plocka in gärningsmännen? Inget av brotten har lett till att någon gärningsman har tagits.

– Ingen har blivit dömd i alla fall, det är det enda jag kan svara på.

Vad beror det på?

– För att bli dömd krävs att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel och då är beviskraven väldigt höga.

Eva Nyall säger att hon har en ganska klar uppfattning om vilka det rör sig om och att hon har berättat detta.

– Vi har ju ett rättssystem att följa. Vi griper många och har många frihetsberövade. Men det är inte vi som beslutar huruvida de ska sitta anhållna eller bli häktade. Det gör åklagaren och tingsrätten. Men det är inte bara polisen som kan göra något åt saken. I dag är det 22 procent av alla elever som går ut nian som inte har behörighet till gymnasiet. Är det många som inte klarar grundskolan blir det fler som hamnar i kriminalitet. Man måste jobba mer med föräldraansvaret också.  

Men det är ju en klen tröst för Eva Nyvall, att man måste börja jobba med skolungdomar. Det slår ju igenom först många år in i framtiden?

– Men vi har ju också varit på plats och diskuterat skyddsutrustning.

Kan Polisen göra mer så att de lämnar henne ifred?

– Vi jobbar med två delar. Dels den ingripande verksamheten, alltså yttre tjänst, där man gör utryckningar. Dels den förebyggande verksamheten där vi jobbar proaktivt. När vi jobbar ingripande så måste vi följa den lagstiftning som finns. Numera har vi möjlighet att göra så kallade PL19-visitationer när vi söker efter farliga föremål samt misstänker narkotikabrott. Men att ta en person på bar gärning vid ett inbrott är mycket svårt. Och att binda någon för ett inbrott är också mycket svårt inom ramen för lagstiftningen.  

– Vi behöver ju bygga ut hela rättssystemet i så fall. Ju fler aktiva tjuvar som får ett fängelsestraff, desto mindre tid är de ute och kan begå nya brott, fortsätter han.

Vad tror du händer om byns enda butik lägger ner?

– Det är inte bra. När man pratar om otrygghetsfrågor så är det viktigt att man jobbar med hur man får ut vanligt folk i det offentliga rummet. Det kan vara en av de mest brottspreventiva åtgärder man kan göra. Det förhindrar även annan brottslighet som rån och våldtäkter. En butik är viktig för ett levande och tryggt centrum. Eva gör ett viktigt arbete.

Jag är både imponerad och förvånad att hon har hållit ut så länge som hon gjort. Som kommun får man nog vara beredd på att tappa sin livsmedelsbutik

Per Geijer är säkerhetschef på arbetsgivarorganisationen Svensk Handel. Han har länge varnat för en utveckling där tryggheten i stadsdelar ökar när handlare lämnar centrumkärnor.

– Eva Nyvall har blivit drabbad av en extrem utsatthet, men detta blir dessvärre allt vanligare. Jag är både imponerad och förvånad att hon har hållit ut så länge som hon gjort. Som kommun får man nog vara beredd på att tappa sin livsmedelsbutik om detta inte blir bättre, säger Per Geijer.

Allvarligt om butiken försvinner

Han menar att konsekvenserna kan bli mycket allvarliga för små samhällen om butikerna försvinner.

– Existensen av en butik är oerhört centralt för att hålla en bygd levande och trygg. Området lever på att det finns en central handel, en mötesplats, ett paketombud. Detta i sin tur gör att centrum befolkas av vanliga laglydiga människor. Finns den inte så blir det mörkt och tyst. Då blir det en perfekt plats för de här ligorna att härja, säger han.  

Han är också kritisk till hur poliskåren år efter år har tunnats ut i förhållande till brottsutvecklingen.

– Det måste finnas en polisiär resurs någonstans som åtminstone har en teoretisk möjlighet, lust och ork och vilja att åka på ett inbrottslarm, säger han.  

Den budget som lades och de löften som regeringen har gett rörande fler poliser ger han inte mycket för.

– Det finns fagra löften om 10 000 nya poliser, med mera. Men de har misslyckats kapitalt och de har missbedömt hur svårt det är att rekrytera dem. Den ökade gängkriminaliteten i storstädernas förorter dränerar just nu landsbygden på poliser. En stor del av Sverige lämnas i sticket, säger Per Geijer.  

Bäckhammar är ett exempel på fler orter med liknande problematik

fPlus talar med ytterligare en polisman som har varit verksam i Kristinehamn med omnejd i snart 40 år. Han heter Stefan Wickberg och ser en Polismyndighet som inte längre förmår att ha hand om människorna på landsbygden.

– Bäckhammar är ett exempel på fler orter med liknande problematik. Som polis är jag besviken på att man under många år inte har ägnat denna fråga en större uppmärksamhet. Polisen har lämnat en alldeles för stor del av sin lokala förankring är min uppfattning och jag vet att de flesta av mina kollegor håller med, säger han.   

– I dag kan det vara ett helvete för företagare på landsbygden rent ut sagt. Det är mycket bekymmersamt att förutsättningarna att bedriva näringsverksamhet ska vara olika beroende på vilken ort det är. Det talas mycket om ökade polisresurser till orter som Rinkeby och Tensta. Men vi glömmer de gamla bruksorterna som i allt större utsträckning börjar få en liknande problematik, säger Stefan Wickberg.