Musiksverige står stilla. Det drabbar inte bara musikerna, utan hela det ekosystem av företagare som håller spelningarna igång. Ingen vet när jobben kommer tillbaka. ”Oron äter på människor”, säger Gyllene Tiders trummis Micke Syd Andersson till Arbetsmarknadsnytt.

Han kallar sig handelsresande i glädje och den affärsidén har trummisen Micke Syd Andersson varit trogen ända sedan Gyllene Tider slog igenom i slutet av 70-talet. Det innebar i sin tur att han, som andra handelsresande före honom, är sin egen företagare.

– När det började röra på sig med Gyllene Tider skickade de iväg oss fem finniga killar och fullkomliga lantisar till en person i Örebro, en sån som kunde artister och ekonomi och skulle hjälpa oss. Han frågade: ”Ska ni göra av med pengarna snabbt eller långsamt?”

– Långsamt, sa vi.

Med hela historien i backspegeln och framför allt omgiven av dagens verklighet när coronapandemin har slagit ut det mesta av musiklivet i Sverige, var det med all säkerhet en första väsentlig insikt i företagandets villkor: att hålla ordning på ekonomin, att hushålla i en osäker bransch.

– Ja, till del kan jag leva på vad som finns i kassan. Men inte hur länge som helst. Å andra sidan har jag ju större delen av livet levt med perioder utan jobb, följt av perioder med hur mycket som helst att göra. Precis som alla företagare gör, säger Micke Syd.

– Det som är otäckt just nu är att ingen vet när det kommer igång igen. Den oron äter på människor, det märks.

Han hade 40 jobb inbokade de gångna månaderna och i sommar. Nu är ingenting kvar.

– Plötsligt så försvann bara allt. Som musiker ingår jag ju också i ett ekosystem där allt från scenbyggare och ljudtekniker till artistbokare och PR-folk ingår. Ingen har något att göra och alla är vi egna företagare, de flesta med enskild firma som i dagsläget inte omfattas av de olika stöd som finns. Det duger inte att ett välfärdsland som vårt inte tar bättre hand om den som faktiskt är med och betalar in skatten till det allmänna, säger Micke Sy