Sverige tillhör de minst korrumperade länderna i världen när det gäller den offentliga sektorn. Det visar internationella mätningar. Men det beror på vad som mäts. När det gäller vänskapskorruption och inofficiella tjänster blir bilden i Sverige en helt annan. Och det är ett problem som ökar i just den offentliga sektorn.

Sverige är ett av de minst korrupta länderna i världen, tredje plats förra året med 85 av 100 poäng enligt Transparency International korruptionsindex som mäter upplevd korruption i offentlig sektor, där ju högre poäng, desto mindre korruption. Å andra sidan, ur ett nordiskt perspektiv är vi inte lika lyckade, både Danmark och Finland ligger bättre till och Norge flåsar i nacken. Med en hårdragning går det alltså att påstå att Sverige är det tredje mest korrumperade landet i Norden. Visserligen är det ett betryggande avstånd till Europas värsting Ungern på 70 poäng – men är det betryggande? Bara för att Sverige kontinuerligt räknas som ett land tämligen förskonat från korruption i den offentliga sektorn, är det inte detsamma som att den inte existerar.

– Forskning visar att andra former av korruption är vanliga i demokratiska rika länder, som Sverige, säger statsvetaren och korruptionsforskaren Staffan Andersson vid Linköpings universitet.

Därmed tillhör han en inte överdrivet stor skara forskare som ägnar sig åt att försöka förstå och kartlägga hur korruptionen ser ut och hur den ändrats över tid. Före 1990 fanns i princip varken forskning eller diskussion om korruption i Sverige. Av naturliga skäl är det fakta som inte gärna låter sig fångas eftersom den helt enkelt inte ska upptäckas. Regelrätta rättsfall och domar är därför sällsynta och även när det kommer så långt som till en domstolsförhandling är det inte säkert att det ger en fällande dom. Nyligen friades alla i den så kallade Telia-affären, där höga chefer anklagats för att ha mutat fram affärer i Uzbekistan. Å andra sidan dömdes också nyligen en förvaltningsområdeschef vid Statens Fastighetsverk till fyra års fängelse och böter på 7,5 miljoner för omfattande mutbrott. Det är ett av de största mutbrott som över huvud taget utretts i Sverige.

Inte engångsföreteelser

Det finns mycket som talar för att liknande fall inte är engångshändelser och att korruptionen är ett ökande problem i Sverige. Inte i första hand i formen av pengar under bordet, istället är det intressekonflikter som uppstår när olika roller blandas ihop och viljan att hålla isär dem saknas. Den officiella definitionen av korruption är att någon utnyttjar sin maktställning för egen vinning eller till vinning för vänner av olika slag. Den senare delen av meningen är den typen av korruption som växer i Sverige och det är ett problem som i första hand utspelar sig i offentliga miljöer.

– Sverige är impregnerat av intressekonflikter eftersom vi traditionellt ansett oss vara världsmästare på att sitta på två stolar. Intressekonflikter är allvarliga därför att de är en grogrund för maktmissbruk – och dess granne maktfullkomlighet – såsom korruption, fusk, vänskapskorruption, jäv, bisysslor, närståendetransaktioner, övergångar mellan offentligt och privat, sammanblandning av roller, nätverk, spioneri med mera.

Det drämmer Claes Sandgren till med i en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen. Och han borde veta, professor emeritus i civilrätt och tidigare ordförande i Institutet mot Mutor.

När det uppstår korruption i en kommun, då är ett kommunalt bolag nästan alltid inblandat

Konsten att sitta på två stolar är väl förankrad inom den offentliga sektorn och främst på kommunal nivå. Det beror bland annat på den ökade förekomsten av kommunala bolag, i princip startas ett nytt kommunalt bolag varannan vecka i Sverige. Inte sällan tar de förtroendevalda, politikerna, plats i bolagen och sitter då raskt på två stolar där de som politiker ska sätta medborgarnas väl och ve i främsta rummet och samtidigt se till att det kommunala bolaget blir lyckosamt. Det är i sig en given grogrund för hopblandade roller. Inte sällan finns också en tro på att det kommunala bolaget, som lyder under annan lagstiftning, skulle stå utanför de sedvanliga kontrollreglerna i den kommunala verksamheten. Allt med hänsyn till affärssekretess.

– Det är ett faktum att när det uppstår korruption i en kommun, då är ett kommunalt bolag nästan alltid inblandat, säger Andreas Bergh, nationalekonom och forskare vid Lunds universitet.

Ska granska sig själva

De kommunpolitiker och nämndemän som nu alltså har dubbla uppdrag ska dessutom granska sig själva och sina kamrater hur uppdraget att styra det kommunala bolaget sköts.

– Det säger sig självt att det finns en risk att den inte blir särskilt noggrann eller att man helt enkelt låter bli, säger Ulrik Åshuvud, ordförande för Transparency International Sverige.

Jag hör om minst en korruptionsskandal i veckan

Men över huvud taget ger en upphöjd position möjlighet att påverka beslut, till egen eller närståendes förmån. Det finns en lång rad exempel på hur kompisar och familjemedlemmar fått jobb utan en sedvanlig rekrytering, hur offentliga uppdrag hamnat hos företag med koppling till närstående, hur omfattande beslut föregåtts av ”nödvändiga” utlandsresor, hur beslut fattas trots uppenbara jävssituationer.

– Och det här har utan tvekan ökat de senaste fem åren. Jag hör om minst en korruptionsskandal i veckan, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet.

Även om vi inte kallar vartenda fall för korruption, så är det precis vad det är, och det skaver. När något skaver tillräckligt länge så går det sönder

De omedelbara skadorna vid sådana tillfällen är lätta att se: Vänner gick före i rekryteringen - kompetenta personer missade chansen på ett jobb. Inköp gjordes utan upphandling - ett bättre företag missade chansen att få uppdraget. Beslutet fattades i korridoren och inte i sammanträdesrummet – viktiga fakta kan ha utelämnats o s v. Betydligt allvarligare är att varje liten uppmärksammad skandal skadar förtroendet för den offentliga förvaltningen, fortsätter Olle Lundin.

– Hela rättsordningen bygger på förtroendet för den offentliga förvaltningen, det är det enda vi har. Utan det så kollapsar systemet. Även om vi inte kallar vartenda fall för korruption, så är det precis vad det är, och det skaver. När något skaver tillräckligt länge så går det sönder. Det är därför det är så skadligt och akut, säger han.

Förtroendet fått rejäla törnar

Det är ett sönderfall och en minskad tilltro till myndigheter och politiker som är etablerad sedan många år. Redan 2013 menade 25 procent av medborgarna i Sverige att åtminstone ganska många politiker är inblandade i korruption, och nästan hälften instämmer i påståendet att det är vanligt att politiker och tjänstemän missbrukar sin makt- och förtroendeställning för att tillskansa sig själv eller sina närmaste fördelar. Allt enligt en ESO-rapport om korruption på svenska.

Det är en urholkad tilltro till samhällets funktioner som fått ytterligare näring de senaste veckorna. Gång på gång har politiker, mellanchefer och andra beslutsfattare avslöjats med att tränga sig före i vaccinkön.

– Det är tydligt exempel på korruption. Man utnyttjar sin ställning för egen eller annans vinning. Det är viktigt att de olika utredningar som nu görs redovisas transparent så att de möjliggör ett lärande som skapar förutsättning till förbättrad riskhantering för att förebygga att det händer igen, säger Ulrik Åshuvud.

”Naiv tro på att vi inte har korruption”

Ett problem i det sammanhanget är att de som trängt sig före i kön faktiskt inte gör något olagligt. I alla fall så länge de inte försöker betala för det. Och gränsen mellan vad som är lagligt och olagligt när det kommer till gåvor eller tjänster har börjat suddas ut.

– Jag ser en förändring hos både tjänstemän och förtroendevalda som visar en alltmer lättsinnig syn på de rättsregler som gäller för offentlig verksamhet. Det kan röra sig om att man obstruerar när journalister vill ha ut dokument men också att den där exklusiva julkorgen som byggföretaget lämnar varje år, det är inget konstigt, mer en självklarhet. Kommuner är också generellt dåliga på att sätta ner foten mot offentliganställda som driver företag vid sidan om, inte sällan i byggbranschen.

– Det finns fortfarande en naiv tro på att vi inte har korruption i Sverige. Då har vi heller inte verktyg att hantera det eftersom vi inte vill se att det finns, säger Olle Lundin.

Riktar kritik mot de kommunala bolagen

Det är ett resonemang som Ulrik Åshuvud instämmer i och menar att det finns tydliga skäl att öka kontrollen av de kommunala bolagen liksom att stärka den kommunala revisionen. Kollegan Inga-Britt Ahlenius, ledamot av styrelsen för Transparency International och tidigare chef för Riksrevisionsverket (som efter att hon lämnat den posten skakades av en korruptionsskandal) har en än mer bister medicin för hur den kommunala oviljan att revidera sin egen verksamhet ska bli bättre: Lägg ner alla kommunala bolag och utarbeta en ny kommunallag, skriver hon i ett debattinlägg i Göteborgs Posten:

– Sverige måste äntligen få en ny kommunallag som på liknande sätt som för staten stödjer, reglerar och avgränsar de kommunala verksamheterna; som definierar ansvaret mellan politiker och tjänstemän; som inför en myndighetsform samt processer för ansvarsutkrävande och – inte minst – upprättar en oberoende revision av kommunerna.