TT
Den svenska konjunkturen

Forskare: Klimatpolitiken sänker industrin – ”ett strypkoppel”

Coronakrisen har varit en stjärnsmäll för svensk industri, men det är bara början, varnar ekonomer. Det allvarliga läget har blottat en ny djup kris under ytan som stoppar Sverige från att starta om. ”Ingen vill finansiera projekt i Sverige”, säger forskaren Stefan Fölster till fPlus.

Coronakrisen har slagit med full kraft mot stora delar av ekonomin. I den första fasen drabbades besöksnäringen, butiker och transportbranschen extra hårt. Industrin har också drabbats av en stjärnsmäll även om den stora smockan fortfarande har hängt i luften. Men nu är den stora smällen här, berättar Mats Kinnwall, chefekonom på Teknikföretagen och hänvisar till en färsk prognos som visar på rekordstora fall i orderingången, både från exportmarknaden och hemmamarknaden.

– Andra kvartalet är långt ifrån tillfredsställande. Korttidspermitteringarna har varit ett nödvändigt instrument för att madrassera industrin och andra delar av näringslivet, men det är långt ifrån säkert att systemen är tillräckliga för att förhindra en betydande våg av varsel inom industrin, säger han till fPlus.

Blottat en annan kris

Men enligt Stefan Fölster, docent i nationalekonomi och chef för Reforminstitutet, hade svensk industri stora problem långt innan corona. Den akuta krisen har bara blottat hur allvarligt läget egentligen är. Fram till ungefär 2010 hade svensk industriproduktion en ganska bra återhämtning efter 90-talskrisen. Men sedan kom det av sig helt, menar han.

– Efter 2010 har Sverige som industrination varit ett av de sämre länderna i Europa. Och än mer allvarligt är att vi är betydligt sämre än länder som vi har skäl att jämföra oss med, till exempel Tyskland och Österrike, säger han.

– Det finns många framgångsrika industriföretag i Sverige, och det tror jag att många bländas av. Men när vi säger att industrin går dåligt handlar det om vad som produceras i Sverige, och flera av företagen är framgångsrika just för att de producerar i andra länder, säger han.

Satt strypkoppel på industrin

I Österrike har till exempel industriproduktionen ökat med 50 procent de senaste 15 åren, samtidigt som Sverige har haft en utdragen inbromsning, berättar Stefan Fölster.

– Först trodde en del ekonomer att det gick sämre för Sverige för att andra länder efter finanskrisen sänkte sina löner mer än vad Sverige gjorde. Men de senaste åren har ju kronan fallit och mer än väl kompenserat för det. Och det ser lika illa ut ändå. Förklaringen är ju att man inte har tagit grundproblemet på allvar, säger han.

Och anledningen hittar Stefan Fölster i den svenska klimatpolitiken, som han menar sätter ett strypkoppel på industrin. Absurt långa handläggningstider för miljötillstånd är bara en del som effektivt stoppar svenska industriinvesteringar. Han beskriver en snårskog av regleringar och orealistiska klimatmål. Hela den svenska klimatpolitiken utgår från att svensk industri inte ska växa, varnar han.

– Den svenska regeringen har till exempel bundit sig väldigt hårt vid koldioxidmålet som man mäter i form av utsläpp från svenskt territorium. Det betyder att om industriproduktionen i Sverige ökar så ses det alltid som ett problem av regeringen eftersom det kan bli svårare att nå målet. Att strypkopplet på industrin ökar världens utsläpp av växthusgaser blundar man för, säger han.

– Det gör att många reformer som skulle öka industrins konkurrensförmåga och minska utsläppen bara ses som problematiska från regeringens synvinkel, förtydligar han.

Tabu att prata om

Och det här kommer inte bara från regeringshåll, menar Stefan Fölster. Det finns ett tabu att prata om de här kopplingarna även bland företag och organisationer.

– Det är ett dilemma eftersom man inte vill framstå som någon som stretar emot nya krav hela tiden. Och därför anstränger man sig inte tillräckligt i debatten. Men att det skulle vara bättre för världens miljö om mer producerades i Sverige råder det ju ingen tvekan om, säger han.

Bromsklossen, eller strypkopplet, för industrin i Sverige är ständigt närvarande, enligt Stefan Fölster. Det sker genom en mängd regleringar och lokala tillståndsprocesser, och varje tillstånd blir en anekdot.

– Så det syns sällan någon tydlig statistik som visar hur de här tillståndsfrågorna tillsammans stryper industrin, säger han.

Men det finns ett aktuellt fall som tydligt belyser problematiken, nämligen Preems stora investering i ett nytt raffinaderi i Lysekil, enligt Stefan Fölster. Där ställs det på sin spets.

– Det är helt klart bättre för världen att Preem expanderar i Sverige, eftersom svensk industriproduktion är mycket mer klimateffektiv än i andra länder som använder kol- och oljekraftverk. Sverige skulle också kunna få fördelar i form av miljöinnovationer och jobbtillfällen, säger han.

Men för regeringen är investeringen ett jätteproblem eftersom utsläppen i Sverige kan öka något på kort sikt. Så man har tagit saken i egna händer och gripit in i miljöprövningen för att stoppa Preems planer, vilket har kritiserats från en rad rättsexperter och agerandet har KU-anmälts.

– Man har på ett nästan unikt sätt lyft frågan från domstol till ett regeringsbeslut för att stoppa investeringen, vilket nästan aldrig tidigare har inträffat, säger han.

Stoppar återstart

Utvecklingen riskerar att förvärras av coronakrisen, befarar han. Nu när länder sakta börjar öppna upp och prata om en omstart så hamnar Sverige snabbt på efterkälken.

– Om industrin i Sverige hade möjlighet och lov att göra nyinvesteringar i större utsträckning skulle återstarten bli mycket lättare, och få ett momentum. Men så länge det ser ut så här är det bara en väldig osäkerhet, vilket gör att ingen vill finansiera projekt i Sverige, säger han.

Problemet kan inte längre underskattas, det borde vara tydligt för de allra flesta, menar han. Men industrins kris blir bara djupare.

– Ja, så är det tyvärr, säger han.

En serie kriser

Produktiviteten har bromsat länge och signifikant, både globalt och i Sverige, menar Mats Kinnwall.

– Det är uppenbart att näringslivet inte förmått att höja produktiviteten i takt med den teknologiska utvecklingen. Vi måste nog också söka svaren bland ”mjuka” faktorer som ledarskap, institutioner, arbetssätt och så vidare, säger han.

Han spår dock att coronaeffekten kommer att klinga av och att det kommer att ske en betydande återhämtning in mot 2021. Men det är en lång väg dit, menar Åsa Pettersson, hållbarhetschef på Scania, som har upplevt krisen i flera steg. Först kom utbudskrisen.

– Vi var tvungna att stoppa all produktion över en natt. Det var den 16 mars när Frankrike införde kraftiga restriktioner i hela landet. Våra underleverantörer kunde inte gå till jobbet längre och länken i våra värdekedjor bröts, sa hon nyligen under ett webbseminarium hos SNS.

Scania tvingats till tråkiga besked

Den första juni var Scania uppe i full produktion igen, men nu brottas de med kraftiga efterfrågefall och tvingades nyligen komma med tråkiga besked om övertalighet på 5 000 personer i verksamheten, varav 1 000 vid huvudkontoret i Södertälje.

– För oss är det viktigt att det börjar öppnas upp igen. Men vi kan se att fordonsaktiviteten har gått ned drastiskt, och våra kunder har ekonomiska problem. Efterfrågan kommer nog inte tillbaka vare sig i år eller nästa år, sa hon.

Nu varnar flera experter för att en utdragen och tillfällig coronakris kommer att övergå i en strukturell kris om förloppet blir utdraget, eller om det kommer en ny våg av viruset. Industriarbetsgivarnas chefekonom Kerstin Hallsten utesluter inte BNP-fall på drygt 8 procent i år och varnar för att återhämtningen kraftigt kan försvåras och försenas. Även professor Rikard Forslid, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, varnar för vad som upptäcks under ytan när Sverige kan släppa på bromsen.

– Vi riskerar även att hamna sist i kön om det börjar produceras vaccin eftersom vår strategi verkar vara att köpa in istället för att producera, sa han.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer