Jan-Erik Andelin

Exporten Finland inte vill ha – lärarna

Finland litar på sin skola och på sina pedagogikproffs. Inget januariavtal skulle här diktera hur man använder mobilen i en finländsk skola.

Framför tv-n hemma i Stockholm ser vi att en skola i Botkyrka tas över av Skolinspektionen. Staten skickar in stödpersonal som under åtta månader ska hjälpa till med att styra upp en ”stökig skola”. Senare får skolans rektor sluta.

I Aktuellt intervjuas en snyggt grånad sexti-plus avdelningschef från Skolinspektionen i polo och kavaj om saken. Vi hör på hans språk att han har rötter i Finland, men hans syn på skolan låter inte finländsk. Han talar om att det är samhällets skyldighet att leverera en god skola; som till konsumenter som ska känna sig trygga och ha studiero.

Min fru som har jobbat som lärare i 32 år och jag tittar på varandra. Det är någonting som saknas i hans resonemang. Det är eleverna, barnen.

Den finländska skolan är i sig ganska auktoritär och mycket mera text- och skrivorienterad på lektionerna. Skolan har status i Finland. Den finländska motsvarigheten i Almedalsveckan, Finlandsarenan i Björneborg på västkusten, har i flera år haft utbildning som huvudtema.

Där glänser de mest legendariska högstadie- och gymnasierektorerna i Finland, inte sällan figurer som i sin barskhet och Bruce Willis-karisma till och med kan gå om någon kompanichef i det svenska försvaret. Men det fråntar inte eleverna i den finländska skolan deras roll och skyldighet vara med och skapa en trivsam skola och en god lärmiljö.

I Finland råder politisk konsensus om vad skolan är och ska vara. I Finland skulle inte ett januariavtal eller ett regeringsprogram ha riktlinjer om när eleverna ska få betyg eller hur de ska få ha mobiltelefoner med sig i skolan. Det låter vi finländare, även politikerna, pedagogikproffsen bestämma.

Varje version av den nationella läroplanen får i Finland en lokal tillpassning, till varje kommuns natur, kultur, industrier, näringar eller språkförhållanden. Också där kunde politiker ha goda möjligheter, och skäl, att kila sig in och politisera. Men också då håller lokala politiker distans och en respektfull hygien i fråga om skolans innehåll.

Skolfolk från hela världen kommer till Finland för att se på den finländska skolan. Särskilt tyskarna hyllar Die Pisa-Schule. Fast det är i mångt ett skimmer från fornstora dar. Pisaturismen tuffar på, men det är faktiskt 18 år sedan Finland hade världsrekord i skola och toppade Pisastudiens samtliga kategorier.

Det är länge sedan. I senaste Pisamätning halkar Finland ner till 13:e plats, medan ett annat grannland nu tar poängplatser – Estland. Ännu mer oroväckande är att Finland bland de 73 senast Pisa-undersökta länder hade det största gapet mellan flickor och pojkar ifråga om inlärning.

Ett fenomen för nordiska grannar är finlandssvensk skola. Som finlandssvenskar i Stockholm upplyser vi gång på gång svenskar vi möter.

Ja, vi har egna skolor på svenska i Finland.

Nej, vi har inte lärt oss svenska i skolan, det lärde vi oss på babyfilten därhemma.

Finland har 236 grundskolor med svenska som undervisningsspråk; det är var tionde grundskola i landet. Finländsk lag tillåter inte ens att finska och svenska blandas som undervisningsspråk i en skola – i ens som trick för att rädda någon byskola i en avlägsen, tvåspråkig by.

De finlandssvenska skolorna är små, över hälften har färre än 100 elever. De ses därför ofta som trivsammare och familjärare än stora finska grundskolekaserner.

Det finns många tvåspråkiga hem i Finland. Talas det svenska i ett hushåll så har i ett fall av tre bara den ena föräldern språket som sitt modersmål. Ändå är det en tyst norm att hemmet då väljer svensk skola för barnen. Logiken är att de då får svenskan ”gratis”, som en gåva i livet i ett land som i övrigt talar finska.

Minoritetsskolan presterar däremot inte lika bra i Pisapoäng. Det kan på sikt kan leda till att tvåspråkiga familjer som ser skolkunskaperna som viktigare än språkbonusen väljer finsk skola. Då kollapsar en del av underlaget för svensk skola i Finland.

Finlands två senaste regeringar har skurit kraftigt i finländsk skola. Grundskolan har under åtta år mist 1,2 miljarder kronor i anslag. De yrkesorienterade gymnasierna, de finska yrkesskolorna, tappade 3,2 miljarder kronor och det högskoleinriktade klassiska gymnasiet 700 miljoner. Skolor har stängts eller fusionerats, lärare har mist jobben, kurserna har blivit färre, klasserna större.

Det är riksdagsval i Finland om två månader. En svekdebatt i den finländska valrörelsen gäller skolan. Den utgående center-moderat-nationalistiska regeringens partiledare lät sig 2014 fotograferas med plakat ”Vi skär inte i utbildningen”. Föreställ dig Annie Lööf, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson stå med skyltarna. Och ändå skar man.

Men finländarna ser fortsatt en god och robust skola som så självklar att man ibland glömmer att vara stolt över den. Läraryrket har god status i Finland, och det jobbas med pedagogisk innovation och team i skolan.

Och man oroar sig för en eskalerande lärarexport till Sverige.

- - -

Jan-Erik Andelin är Nordenkorrespondent för Helsingforstidningen Hufvudstadsbladet.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer
undefined