Nu talar ekonomer, analytiker och finansexperter om ”slutspelet” där allt ska avgöras. Beroendet av gratispengar biter sig allt djupare in i ekonomin samtidigt som coronakrisen kräver allt större stimulanser. Steg för steg närmar sig den stora kraschen, säger flera experter till fPlus. ”En dag går inte det längre och då kommer smällen”.

Många menar att världen kanske befinner sig i den allvarligaste krisen sedan andra världskriget. Coronaviruset har sedan utbrottet i Kina i början av året spridit sig över hela jordklotet och orsakar mänskligt såväl som ekonomiskt kaos.

För att förhindra att världens ekonomier faller ned i en djup recession tar stater och riksbanker nu till all tillgänglig ammunition för att dämpa fallet. USA tryckte till exempel till med ett stimulanspaket på 2 000 miljarder dollar och i Sverige presenteras krispaket efter krispaket.

Riksbankschefen Stefan Ingves kunde nyligen redogöra för obligationsköp och likviditetslån till bankerna om ett värde på 1 400 miljarder kronor. Det är åtgärder som en samlad ekonom- och analytikerkår bedömer som helt nödvändiga.

– I det här akuta krisläget är det självklart absolut nödvändigt att centralbanker och världens stater tar till de här extraordinära åtgärderna för att undvika en total ekonomisk krasch, konstaterar Mats Kinnwall, chefekonom på Teknikföretagen.

Finns inget normalläge efter corona

Men det kommer en dag när coronaviruset är besegrat och efterfrågan tar fart igen och då är det meningen att ekonomin ska fungera som vanligt.

Men flera bedömare och experter som fPlus talat med menar att det inte finns ett normalt läge att återgå till. Tvärtom, befann sig ekonomin i ett extremt läge redan innan coronakrisen menar man.

Det handlar om att de kraftiga räntesänkningarna och de massiva obligationsköpen som världens, och den svenska Riksbanken, påbörjade efter finanskrisen 2008 aldrig avslutats. Istället har den strategin fortsatt under hela 2010-talet och Riksbankens beslut att sänka styrräntan under nollstrecket 2015 var en dramatisk milstolpe.

Men det har inte saknats kritiker av den här utvecklingen. Det är lätt att sänka priset pengar men betydligt svårare att återgå till normala förhållanden. Därför har kritiker och ekonomer talat om detta som ”Riksbankens riskabla experiment”. Ett abnormt läge som företag och konsumenter nu anpassat sig efter.

Därför varnar man för att Coronakrisen kommer att fördjupa det här beroendet av stimulans, och att de åtgärder som görs för att dämpa dess effekter, kan vara de som för oss ett steg närmare den stora kraschen.

– Vi hade en skuldkris 2008 som räddades av att världens Centralbanker påbörjade kraftiga räntesänkningar samtidigt som man tillförde likviditet genom att köpa upp stora mängder statsobligationer. Problemet som jag ser det är att vi har fortsatt med det även efter att vi fått fart på ekonomin. Här har Centralbankerna blivit en slags försäkring för att vi hela tiden ska kunna elda på mer trots att vi egentligen borde ha sparat för sämre tider, säger Eric Strand, ägare och vd på AuAg Fonder.

En problemformulering som Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet, håller med om.

– Man kan ju se finanskrisen 2008 som en varningssignal för att det finansiella systemet var för stort och att kreditgivningen hade gått över styr. Krisen löste vi genom att öka kreditgivningen ännu mer. Vi fick ingen korrigering av ekonomin utan snarare en decennielång morfininjektion.

”Allt har byggt på att öka belåningen”

Istället har det skapats vad Mats Kinnwall kallar för en ”zombiekonomi”, där produktiviteten och konkurrensen försämrats i takt med att tillgången på billiga pengar ökat.

– Det har bara inneburit mer raketbränsle till en växande lånekarusell på börsen och till fastigheter. Den långa perioden med extremt låga räntor, som nu ser ut att bli ännu längre, slår mot företagens produktivitet och vi får det jag kallar för en zombieekonomi där företag som under normala förhållanden skulle slås ut kan överleva, säger Mats Kinnwall.

– Allt har ju byggt på att öka belåningen. Tittar vi till exempel på aktiemarknaden har bolagen belånat sig för att kunna expandera verksamheten så mycket som möjligt samtidigt som man återköpt egna aktier vilket har medfört stigande aktiepriser som givetvis har varit bra för ledningarna i bolagen som ofta har optioner på aktier i bolaget, menar Eric Strand.

Och även om alla är överens om att det just nu inte finns något annat val än att elda på med stimulanser så riskerar Coronakrisen att fördjupa ekonomiernas beroende av gratispengar. En struktur som det kommer att bli ännu svårare att bryta när krisen är över menar man.

– Det experiment med extremlåga räntor och stora stödköp av centralbankerna har pågått under en så lång tid och jag ser inte hur det skulle kunna avslutas. Vi kommer att fortsätta att trycka pengar så länge det går att fortsätta trycka pengar och det är i den situationen vi alla befinner oss och som vi anpassat oss till, säger Sean George, förvaltare på Strukturinvest fondkommission.

Mats Kinnwall påpekar att ekonomierna till slut blir beroende av Riksbankens monopol på att trycka nya pengar.

– Centralbankerna har monopol på att trycka pengar. Det betyder att de kan trycka in hur mycket pengar som hels i systemet. Det enda som händer är att deras balansräkning växer, alltså att man ökar den monetära basen i landet. Meningen är att de pengarna sedan ska spridas i samhället via bankerna för att hålla hjulen rullande och det är ju det som skett de senaste 10-15 åren. Och förutsatt att människor och företag känner att de vill fortsätta belåna sig så kommer det att rulla på. Det blir ett självspelande piano, säger Mats Kinnwall.

”Kommer att bli en mycket kraftig korrigering”

Därför kan Coronakrisen och de gigantiska stimulanserna som följer i dess spår föra oss ett steg närmare den riktigt stora kraschen. Då kommer frågan om pengars värde och hur systemet runt pengar fungerar att bli ifrågasatt och satt på sin spets.

– I och med att Centralbanker och stater nu fortsätter med ”mer av det samma” så ökar skulderna. En dag går inte det längre och då kommer smällen. Investerare som lånat ut pengar kommer en dag börja tappa förtroendet för ett system som bygger på en aldrig sinande ström av billiga pengar. De kommer börja värdera risken att inte få tillbaka det man lånat ut, eller att pengarna inte är värda så mycket vid återbetalningen. Börjar några större långivare dra sig ur så kan fler och fler bli rädda för att hamna sist i kön, vilket är receptet på någon som kan liknas vid en ”bank run”. Den går då troligen inte att stoppa, eftersom en sådan loop föder sig själv, säger Eric Strand.

– Det kommer att resultera i en mycket kraftigare korrigering än vad vi sett nu. Det kommer medföra stort lidande över jorden men också möjligheter för de som kommer in rätt i den nya friskare marknad som reser sig ur askan, fortsätter han.

Fredrik Carlsson, vd på fondbolaget Carlsson Norén, sätter även han ett stort frågetecken kring den eviga sedelpressen.

– Tittar man på de åtgärder som gjordes 2008 är de som görs nu för att dämpa följderna av Corona så otroligt mycket större. Jag tror också att vi kommer att köra på som vanligt efterkrisen, men till slut kommer folk att börja fundera på om systemet går att rädda nästa gång det smäller. Alltså, går det att rädda allt med sedelpressen för alltid, eller vad?

Fredrik N G Andersson uppger att han nu för tiden hör fler och fler som talar om att ”slutspelet” snart börjar. Ett slutspel som handlar om förtroende.

– Allt fler på finansmarknaden talar redan idag om att ”slutspelet” för de senaste tio årens excesser närmar sig. Centralbanker kan inte pumpa ut 1000-miljarder kronor i krediter som inte har någon motsvarighet i den reala ekonomin. Det blir i längden värdelösa pengar. Förtroendet för centralbanker och det finansiella systemet naggas i kanten. Vid en större förtroendeförlust blir det en större kris. Det är den situationen som allt fler jag har talat med går och väntar på, fortsätter han.

Vad ser du skulle kunna utlösa en krasch?

– Det finns flera möjligheter. Men ju längre du har ett system där likviditetstillförseln inte står i relation till den reala ekonomin desto större blir risken. Ett scenario är att coronakrisen utlöser en recession i ekonomin som det tar lång tid att återhämta sig ifrån. I sin tur har många länder lånat mycket pengar och haft det svårt att klara av sina skulder, och nu vräker de på med ännu mer lån för att parera krisen. Då har du plötsligt en penningpolitik som gett ut stora krediter tillsammans med länder som är mer eller mindre bankrutta. Det blir parallella krutdurkar som kan bli dödsstöten för förtroendet för det finansiella system som skapades efter finanskrisen 2008, fortsätter Fredrik NG Andersson.