Coronakrisen gav initialt Socialdemokraterna ett ökat stöd i opinionen men regeringspartnern Miljöpartiet har inte fått samma lyft. Att partierna drar åt olika håll började dock inte med corona. Tidigare i år undrade förra språkröret Gustav Fridolin över vilket ”sossemonster” han hade skapat. Nu berättar experter för fPlus om de många olikheterna – och konflikterna – mellan partierna.

I januari skrev det förra MP-språkröret och tidigare utbildningsministern Gustav Fridolin i en debattartikel i Arbetet att han hade skapat ett ”sossemonster” under sin regeringstid. I den skrev han att S vill ”sänka skatter och minska invandringen” och väckte samtidigt frågan om hur nära regeringspartierna egentligen står varandra.

Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten, NSD, är en av dem som tydligast ser konfliktytorna mellan S och MP. Miljöpartiet fick bara 2,8 procent av rösterna i riksdagsvalet i hans bevakningsområde, Norrbotten. Detta står i skarp kontrast till S som fick 41,7 procent av regionens röster.

– Jag uppskattar Miljöpartiet och det är bra för näringslivet att vi har ett parti som driver på den gröna omställningen. Det märks i hållbarhetsprojekt som Hybrit, där Vattenfall, SSAB och LKAB samverkar för att minska stålindustrins koldioxidutsläpp. Men den här gröna omställningen måste gå i takt med vad vanliga människor känner och upplever. Här tror jag att MP har ett problem, säger han.

Olov Abrahamsson säger att MP självt nämnde i sin valanalys att väljare uppfattar att partiet inte ”förstår vanligt folk”. Framförallt märks detta bland väljare i norra Sverige och på glesbygden.

– MP är väldigt pådrivande om att höja bensinskatten, dieselskatten och annat. Det är självklart att vi måste ställa om till en mer klimatvänlig fordonsflotta, men den här omställningen drabbar mest människor som har låga inkomster eller bor på glesbygden där bilen ofta är det enda transportalternativet. Det finns inga tunnelbanor i Jokkmokk eller Pajala, säger han och fortsätter:

– Den kritiken som finns i norr hittas även i Småland, Värmland och andra regioner med många glesbygdskommuner. Där finns det en ideologisk spänning gentemot S som betonar fördelnings- och regionalpolitik mer än vad MP gör.

Konkreta konfliktfrågor

Paulo Silva, seniorkonsult inom public affairs på New Republic, har tidigare arbetat som rådgivare åt Miljöpartiet. Han säger att de miljöpartister han har talat med är kritiska till Fridolins ovan nämnda debattartikel.

Men precis som Olov Abrahamsson är Paulo Silva också medveten om de ibland stora skiljelinjerna mellan MP och S. Ett av de mest kända exemplen är utbyggnaden av en landningsbana på Arlanda – en tvistefråga som fortfarande inte har fått någon lösning. Ett annat handlar om höghastighetsjärnvägen, om hur snabbt den ska byggas och hur snabba tågen ska vara.

– Det har funnits många konkreta konfliktfrågor mellan partierna. I en del har MP avgått med ”segern”. Till exempel bestämdes det i den nya exportstrategin att exportkrediter inte ska få gå till prospektering eller utvinning av fossila bränslen, säger Paulo Silva och tillägger:

– Att Swedegas, nu Nordion Energi, i Göteborgs hamn inte fick koppla sin naturgasterminal till det svenska stamgasnätet var en annan segerfråga utifrån partiets perspektiv.

Regeringsstriderna syns inte i media

Ofta syns inte regeringsstriderna mellan S och MP i media. Efter Januariavtalet hamnade fokus dessutom på målkonflikterna mellan regeringen och samarbetspartierna.

En öppen konflikt var dock när Stefan Löfven i höstas sa att Sverige behöver färre asylsökande, varpå statsråden och MP-språkrören Isabella Lövin och Per Bolund sa att han uttalade sig som S-ledare och inte som regeringschef. Det var en tydlig markering från MP:s sida.

– Många olika händelser under förra mandatperioden urholkade förtroendet för MP. Bland annat gick partiet till val på att man inte skulle göra det svårare för människor att komma hit och sen så blev det så i alla fall. Samtidigt skrevs Parisavtalet under av en miljöpartistisk klimatminister så det fanns saker som MP lyckades med också, säger Paulo Silva.

Migrationsdebatten har förts i norra Sverige också, men inte lika mycket som i riket generellt, säger Olov Abrahamsson. De stora ideologiska skiljelinjerna där har snarare varit partiernas olika syn på naturvård kontra regional utveckling.

– Många norrbottningar upplever att MP är en bromskloss i arbetet för att utveckla naturtillgångarna, som skogen, malmen och vattenkraften.

Olov Abrahamsson.

Olov Abrahamsson säger att det i dagsläget finns två ärenden på regeringens bord som handlar om bearbetningskoncession för gruvnäringen. Det ena handlar om metallföretaget Boliden som har ett kopparfyndighets-projekt i byn Laver i Älvsbyn och det andra om Kallak i Jokkmokk och gruvbolaget Beowulf Mining.

– De två ärendena har legat på regeringens bord i flera år och den senfärdigheten tror många med mig hänger ihop med att de två regeringspartierna inte kan komma överens om ifall gruvprojekten får sätta igång, säger han.

Olov Abrahamsson säger vidare att det finns en lokal opinion som är emot gruvplanerna. Av den anledningen ökade MP i just Jokkmokk i valet. Däremot påpekar han att de flesta ändå röstade på partier som är för gruvprojektet.

– En stor järnmalmsfyndighet skulle vara ett jättelyft för den lokala ekonomin i Jokkmokk. Pajala har vuxit tack vare Kaunisvaaragruvan. Den har gett flera hundra arbetstillfällen enbart för de som jobbar i gruvan. Sedan blir det spridningseffekter för handel och service.

En annan känslig fråga i vintras var när samebyn Girjas i en dom i Högsta domstolen fick ensamrätt på att upplåta jakt och fiske. I dagsläget är det bara MP och Vänsterpartiet som vill att fler samebyar ska få samma rättigheter som Girjas och nyligen begärde en sameby i Kiruna ensamrätt inom sitt fjällområde. Olov Abrahamsson har i en ledare kritiserat Europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP) för att ha jublat efter domslutet.

– Jag vill vara tydlig med att samerna som folk ska ha rätt till sitt språk och sin kultur och jag vill markera mot rasismen som har förekommit i debatten. Men man ska komma ihåg att det finns många olika intressen i fjällvärlden, inte bara samebyarna, säger han och fortsätter:

– Det finns icke-sameby-medlemmar som är jakt- och fiskeintresserade som skulle vilja jaga och fiska till rimliga kostnader och som känner oro efter domen. Därför tror jag att Alice Bah Kunhkes jubel inte var någonting som gagnade MP i de här trakterna.

MP stärks av C och L

Synen på näringslivet skiljer sig åt mellan S och MP. Paulo Silva ser ingen motsättning mellan en politik som kraftigt minskar utsläppen och ett starkt näringsliv. Han säger att de två partierna faktiskt närmar sig i just den frågan.

– Traditionellt sett har S varit rädd för att hårda miljö- och klimatkrav skulle skada näringslivet och konkurrenskraften samt skapa arbetslöshet. Men allt fler företag prioriterar hållbarhetsfrågor och gör dem till en del av affärsmodellen. Det har gjort att S inte längre uppfattar hårda klimatkrav som skadligt för näringslivet. Så den här friktionen som har funnits tidigare mellan S och MP har minskat.

Paulo Silva.

Trots att S och MP i vissa avseenden har kommit närmare varandra har MP gynnats av att fler partier är med och ruckar på S maktposition, menar Paulo Silva och syftar på regeringssamarbetet med Centerpartiet och Liberalerna.

– Här har vi två partier som ligger närmare MP:s position när det gäller exempelvis arbetskraftsinvandring och flyktingpolitik. Det minskar konflikterna mellan S och MP eftersom det blir ganska klart vad S har för förhandlingsutrymme i de här frågorna så att säga, eftersom det nu är tre mot en, säger han och fortsätter:

– Den nya förändrade maktdynamiken har också fallit till MP:s favör när det kommer till den gröna skatteväxlingen. MP, C och L – alla de tre bejakar den på något sätt. Framförallt är det sänkt skatt på arbete och företagande som driver C och L. Sänkt skatt är S mer tveksamt till.

Inte naturliga samarbetspartners

När Gustav Fridolin och Åsa Romson blev språkrör för Miljöpartiet år 2011 befästes MP som ett ”vänsterparti” i svensk politik. Största andelen av de som röstade på MP hade S som andrahandsalternativ, tillsammans med V, valåret 2018. Ett tag var känslorna motsvarande från S-håll. Trots detta ser Paulo Silva inte nödvändigtvis S som MP:s naturliga samarbetspartner.

– Jag tror egentligen att MP skulle kunna komma överens med andra partier också. För egen del gillar jag samarbetet i Stockholm med Alliansen och MP. Jag tror att det skulle gå att hitta många intressanta möjligheter mellan MP och de borgerliga partierna. De gröna i Tyskland, till exempel, samarbetar med CDU på många håll.

Olov Abrahamsson uppskattar också inblandningen av mittenpartierna i regeringssamarbetet. Medan Paulo Silva anser att den har stärkt MP:s maktposition tycker Olov Abrahamsson att JA är en bra kompromiss utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv.

– Jag är en anhängare av Januariavtalet. Det betyder inte att jag älskar varenda punkt. Men det blir mer pengar till rättsväsende, välfärden och Norrbottniabanan som är ett regionalt och nationellt viktigt projekt. Det blir också mer pengar till yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar, säger han och tillägger:

– Men jag skulle gärna vilja se att C och L klev in i regeringen och att man hade en koalitionsregering i stället för det här samarbetet med ett avtal.