Populismens framtåg

Experten: Populistpartier betraktas inte längre som galenpannor

De populistiska partierna spås stora framgångar i valet till EU-parlamentet i maj. Fredrik Erixon, en av grundarna till den Brysselbaserade tankesmedjan ECIPE, berättar varför.

"Vi står inför ett ödesval", har Liberalernas EU-parlamentariker Cecilia Wikström nyligen sagt och Marita Ulvskog anser att vi "befinner oss i ett farligt läge".

Varför dessa alarmistiska uttalanden? Jo, de så kallade populistiska partierna förväntas gå framåt ordentligt i EU:s parlamentsval som går av stapeln i slutet av maj.

De så kallade populistiska partierna, undrar ni? Ja, för även om alla självklart har en egen åsikt i den frågan, menar allt fler statsvetare och politiska analytiker att det skett en klar förskjutning under de senaste fem åren.

Bärs den populistiska vågen av arga gubbar som främst vill hålla Europa rent från invandrare, eller finns det andra värderingar i rörelse som de traditionella politikerna missat?

För att bringa lite klarhet i fenomenet har fPlus talat med Fredik Erixon, ekonom och sedan 2006 Director vid den Brysselbaserade politiska tankesmedjan The European Centre for International Political Economy (ECIPE).

Varför går det så bra för de populistiska partierna?

– Det finns två förklaringar. Den ena är migrationsfrågan som väljare rankar som en prioriterad fråga i varje land där vi ser att de populistiska partierna växer. Tillväxten sker på basis av ett allt större intresse av att få en annan inriktning på flyktingpolitiken.

– Den andra orsaken är att många av de etablerade partierna successivt har fått det svårare att behålla sina väljarbaser. Det hör i sin tur ihop med att de blivit oförmögna att ge svar på frågor och problem som ligger bortom migrationen, som till exempel tillgång på sjukvård.

Hur utvecklingen ter sig beror på vilket land man tittar på, förklarar Erixon.

– I Frankrike attraherar Le Pens parti väljare från både vänstern och högern, och partiet har stöd bland ungdomar som upplever sig som allt mer marginaliserade. De har svårt att hitta ett jobb och en bostad, samtidigt som trösklarna till arbetsmarknaden är höga vilket leder till att företag är tveksamma till att anställa unga personer.

– I andra länder är det mer äldre personer som lockas av de populistiska partierna. Tittar man på de skandinaviska länderna, Storbritannien och USA kan vi se en växande väljarskara som är orolig för att den nationella identiteten håller på att gå förlorad. De upplever också att politikerna inte har ett svar på frågan hur landets kulturella identitet ser ut, eller ska se ut.

Det är alltså skillnad på populister och populister, så att säga?

– Ja, i Italien finns det till exempel två grenar. En vänsterpopulistisk rörelse som framförallt fokuserar på ekonomiska frågor som den ekonomiska marginaliseringen av vissa grupper och regioner, samt hur globaliseringen förstärker den utvecklingen. Högerpopulisterna i Italien, å andra sidan, fokuserar på traditionella områden som migrationen och nationen. Även i Grekland är den populistiska rörelsen mer vänsterorienterad. På så sätt kan man dela upp den populistiska rörelsen.

Det finns de som menar att populismen vinner mark på så sätt att tidigare var gränsen mellan "populism" och "traditionell politik" tydligare. Nu menar allt fler att det som de traditionella partierna stämplar som populism är en växande mer verklighetsbaserad rörelse. Håller du med?

– Det har pågått en gradvis process sedan decennier i vilken väljarna i allt större utsträckning inte är lojala med de traditionella partierna. Det hör ihop med att samhället har moderniserats och minskat de klassiska klasslinjerna.

– Nu börjar även många av de europeiska populistiska partierna ha en rätt lång historia bakom sig. De har skaffat sig mer erfarenhet och lärt sig att kompromissa och att ha tålamod. Det gör att de upplevs som mer trovärdiga och inte längre betraktas som galenpannor, utan som partier med en genomtänkt politik som väljarna upplever som seriös. Därmed har också tröskeln för att rösta på dem sänkts.

Erixon menar att även de etablerade traditionella partiernas politik anpassats och ligger idag närmare de populistiska partiernas.

– Det har inte så mycket varit en medveten strategi, eller en fråga om politisk taktik, utan en gradvis ideologisk förskjutning. Ta Jeremy Corbyn i det brittiska Labour till exempel. Hans kritik mot det kapitalistiska systemet och globaliseringen ligger inte så långt från flera populistiska partiers inställning i dessa frågor.

– Det finns så klart skillnader, men många etablerade partier har genomgått denna ideologiska anpassning och successivt har de traditionella gränserna mot de populistiska partierna allt mer suddats ut. Det traditionella mitten-konsensus som vi levt med under 40 år har eroderats och det är de partier som tidigare företrätt denna konsensus som förändrats.

Vilka konsekvenser kommer en stark frammarsch av de populistiska partierna i EU-valet få enligt dig?

– Det beror lite på hur stark ställning de får. Det kan bli så att det uppstår ett antal populistiska block som tillsammans kanske får en tredjedel av väljarstödet. I så fall kommer de att kunna störa EU-samarbetet och bromsa förändringar. Min stora oro är att andra anpassar sig till populisterna och att det kan bli en majoritet för ett slutet EU, som är emot frihandel och liberala reformer i Europa. Det skulle innebära en radikal förändring av EU.

Vad tror du om Sverige. Kommer SD fortsätta att växa?

– Det kan varken jag eller någon annan svara på eftersom det hänger på hur andra partier agerar och om SD fortsatt kan modernisera och civilisera sig självt, och därmed blir mer accepterat av den allmänna opinionen.

– Men det är talande när SD nu säger att de inte vill lämna EU. Därmed placerar de sig bland andra partier i Europa som tidigare sagt att de vill lämna, men som nu vänt i frågan och nu istället fokuserar på frågor kring europeiska traditioner och värderingar.

– Om det fungerar kan SD mycket väl fortsätta att växa men det finns så klart risker för snedsteg av enskilda medlemmar, eller att partiledningen förändras. Det beror på hur de sköter sina kort.

Är du orolig över utvecklingen?

– Jag är inte orolig över att Sverige är på väg mot en nationalistisk eller isolationistisk politik. Snarare tror jag att Sverige kommer att vara ett av de länder som står stabilt i frågor om öppenhet mot omvärlden. Det beror inte minst på vår stora handelssektor och exportindustri som driver på mot mer öppenhet.

– Vi kommer inte att få se horder av fascister på våra gator, säger Erixon.

Han lyfter däremot en oro för att viktiga samarbeten inom EU kan hindras av populistiska partier från båda sidor.

– Ett EU där populister helt enkelt har större makt att förhindra en utveckling mot större tillväxt och dynamik.

Tror du att det konservativa block som Åkesson talar om, men som Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor ställer sig tvekande till kan bli verklighet. Även om Busch nyligen i alla fall öppnat för samtal med SD?

– Jag vet inte, men om det händer så kommer det att ta tid. Jag tror inte att det kommer att ske under denna mandatperiod, och sannolikt inte heller under nästa.

Moderaterna har ju nu en ledning som är den mest liberala det partiet någonsin haft, menar Ericon.

– Upplägget bygger ju också på att SD blir ett mer accepterat och civiliserat parti, utan en massa representanter som skapar skandaler med sina åsikter. I dagsläget vill inte andra närma sig SD eftersom nedåtrisken är för stor.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer