Robert Gidehag: Från min horisont

Det mest rättvisa är en slopad värnskatt

Ideologins återkomst i politiken är positiv. Olika utgångspunkter för vad som är rätt och fel är uppfriskande och viktigt, skriver Robert Gidehag i sin krönika.

Jag har just läst ut Steven Pinkers ”Upplysning Nu”. En mycket tankeväckande bok som visar allt fantastiskt som mänskligheten har uppnått och hur upplysningsideal, marknadsekonomi och vetenskap har tagit oss dit. Den resa mänskligheten har gjort de senaste 200 åren är fullständigt ”mind blowing”.

Men ett avsnitt skaver en aning. Han ställer ideologins återtåg i politiken mot upplysning och fortsatta framsteg. Och han menar i princip att detta skapar polariseringen i USA med Trump som yttersta konsekvens. Och han är långt ifrån ensam om en negativ syn på ideologi. Det finns många som oroar sig över ideologins återkomst i politiken.

Jag tillhör dem som istället bejakar ideologins återkomst

Det är väl detta som brukar beskrivas som ”tjafs” istället för ”handling”. Ibland uppfattar jag att delar av mitt eget skrå, nationalekonomer, menar att politik kan baseras på forskning och att ideologi är någonting ytligt för dem som inte kan läsa forskningsartiklar. Under en lång tid var det ju med forskning som alla reformer i Sverige motiverades, politik reducerades till att vara en fråga om att ha bäst koll på forskningsläget. Jag tillhör dem som istället bejakar ideologins återkomst.

I det stora perspektivet tror jag att Pinker har rätt. Tittar vi ut i världen och använder sunt förnuft och empiri kan vi dra slutsatsen att marknadsekonomier som bejakar demokratiska och mänskliga rättigheter, västländer kort och gott, har skapat större välstånd och mänskligt välbefinnande än något annat system någonsin har gjort. Det är ingen ideologisk fråga utan en empirisk och man måste vara ideologiskt förblindad för att tro något annat.

Men när vi har ringat in detta räcker det inte med empiri och forskning för att avgöra rätt och fel väg i politiken.

I en demokrati uppstår intressekonflikter som måste vägas av ideologiskt

Dels därför att det inte är möjligt. Det kommer onekligen i en demokrati att uppstå intressekonflikter mellan olika grupper som måste vägas av ideologiskt. Frågan om Sveriges höga marginalskatter till exempel, där mer än hälften av en löneökning tas i skatt, är inte bara en fråga om hur mycket arbetsutbudet påverkas eller om vad som händer med tillväxten. Detta är naturligtvis viktiga komponenter när frågan ska vägas av men inte de enda. Detta är också en fråga som har sin grund i statens och kollektivets makt kontra individen (en evig fråga som bekant). Trots att jag är nationalekonom tycker jag att arbetsutbudsperspektivet är väsentligt mindre viktigt än detta perspektiv. Mitt starkaste skäl för att vilja ta bort värnskatten är för att det är rättvist. Andra tycker som bekant väsentlig annorlunda. Det är en ideologisk fråga som inte har sitt svar i forskning. På många sätt var det mycket synd att jobbskatteavdragen aldrig marknadsfördes som den frihetsreform de var, utan reducerades till en fråga om arbetsutbud.

Dels därför att det till sist blir ett demokratiskt problem om man försöker lura väljare att tro att allt handlar om att läsa och tolka forskning. Bilden av politikens vägval blir obegriplig – varför inte bara anställa de mest meriterade professorerna så slipper politiker tjafsa om rätt och fel forskning? Politik bygger på en grundläggande uppfattning om vad man anser om individens rätt, synen på fördelningsfrågor, och privat ägande med mera. Sedan handlar det om att utifrån denna grundsyn använda sig av forskning och beprövad erfarenhet för att utforma kloka politiska förslag. Min tro är att polariseringen i politiken snarare ökar om man inte ödmjukt accepterar att det finns väsentligt olika grundsyn vad gäller ideologi. Att tro att allt handlar om ett faktisk rätt och fel leder sannolikt lättare till tanken att motståndaren är dum i huvudet.

Och det tredje problemet har att göra med att forskningen inom samhällsvetenskap inte riktigt är så säker som vi gärna vill tro. Enkelt uttryckt handlar samhällsvetenskaplig, nationalekonomisk, forskning om att statistiskt studera vad som har hänt i genomsnitt på andra platser i andra länder. Det säger mycket men inte allt. Det mesta tyder på att avskaffandet av värnskatten kommer att vara självfinansierande därför att andra liknande skattesänkningar i andra länder i genomsnitt varit det. Men vi vet inte säkert.

Forskningen ska ha en central roll i politiken

Av dessa skäl tycker jag att man ska bejaka och glädjas åt ideologins återkomst i politiken. Detta innebär naturligtvis inte att forskningen inte ska ha en central roll i politiken. Den ska ha en central roll – allt annat vore förödande. Men att vi nu återigen i politiken tydligt torgför att vi har olika ideologiska utgångspunkter för vad som är rätt och fel är både uppfriskande och viktigt. Det är med ideologi i politiken som med salt i maten – för mycket och för lite skämmer allt. Och jag tror att vi kan salta lite till hemma i Sverige.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer