Anna Rennéus Guthrie: Från min horisont

Coronaskuldfrågan kommer inte avgöras med silkeshandskarna på

Väst. Är det något ögonbryn som åker upp? Det låter lite apart för en del. Vad betyder ”väst” idag? Har vi inte lämnat geografiska indelningar bakom oss i och med globaliseringens framfart?

I mångt och mycket har vi ju det, vilket är en lyx på så många sätt. Vi har vant oss vid att resa, handla, arbeta och älska över gränserna. Men samtidigt så fyller de fysiska platserna och avstånden emellan dem ännu en distinkt betydelse. I krisen som sköljde över världen efter virusutbrottet med start i Wuhan, Kina, blev detta än mer påtagligt. Såväl från västligt som östligt håll.

Plötsligt var ett virusutbrott i ena delen av världen också den andra delen av världens problem. Och när tiden som kunde använts klokare för att stoppa smittan sprang iväg blev många plötsligt varse om sårbarheten med det ständiga resandet, handlandet, arbetandet och älskandet över gränserna.

Det är sällan bra att i ett akut krisskede kasta skuld och ifrågasättande omkring sig, allra minst länder emellan, men så småningom så tar en ny fas vid där också ansvar måste utredas och krävas.

Kina som nyss burit skampålen över att ha misslyckats med att kuva viruset, blev över en natt en handlingskraftig räddare i nöden för andra länder som saknade beredskap.

Upptakten till detta har vi redan kunnat se glimtar av. Rapporter kom tidigt om att Kina var senfärdiga med att hantera viruset i det tidiga stadiet, och närmast motverkat arbetet som hade räddat många människoliv genom att sätta munkavle på dem som hade kunskap om situationen. Samtidigt kom motreaktioner i form av kritik kring hur Sverige och andra länder ”skötte sig”. Sverige liknades i kinesisk media under våren vid ett ”svart hål” som ”kapitulerat” för viruset. En nyhet som snabbt spred sig till och i Sverige.

Plötsligt kunde sidenvägen ställas om till ett globalt hälsoinitiativ.

Parallellt med detta retoriska grepp tog Sverige liksom många andra drabbade länder tacksamt emot skyddsutrustning, testkit och annat vårdrelaterat material från Kina. En del visade sig dock inte klara kvalitetskraven och fick kasseras.

Kina var särskilt snabba med att bistå det hårt prövade Italien. Här kom det tidigare lanserade och uppmärksammade infrastrukturprojektet Ett bälte, en väg/ Belt and Road Initiative, ”New Silk Road” (med flera namn) väl till pass. Plötsligt kunde sidenvägen ställas om till ett globalt hälsoinitiativ, ”Health Silk Road”, och Kina som nyss burit skampålen över att ha misslyckats med att kuva viruset, blev över en natt en handlingskraftig räddare i nöden för andra länder som saknade beredskap.

Redan 2017 lyfte WHO det kinesiska initiativet att vilja samla och samordna världen kring hälsa. WHO:s generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus kallade ”Health Silk Road” i sitt tal i Beijing för ”visionärt” och möjliggör att kunna säkra hälsan hos miljarder människor. ”Kina har så mycket att lära oss i dessa frågor”.

Med Kinas agerande under coronautbrottet i färskt minne är det svårt att ta WHO-chefens uppmaning på allvar.

De globala värdekedjorna, av lax såväl som medicinsk utrustning, är intrikata och låter sig inte enkelt dechiffreras.

Alldeles nyligen pekades norsk lax ut som smittokälla i nya kinesiska virusutbrott, något som man från officiellt håll så småningom backade ifrån. Men den notisen hamnade långt bak i nyhetsflödet om man jämför med spridningen av originalnyheten där den stora exportprodukten, närmast synonym med den norska nationen själv, kritiserades.

De globala värdekedjorna, av lax såväl som medicinsk utrustning, är intrikata och låter sig inte enkelt dechiffreras. Och ska naturligvis heller inte i onödan äventyras. Sverige är liksom andra länder beroende av handel och utbyte med världens alla delar, men frågan är om det inte behöver ske med en större omsorg om det egna samhällets främsta.

Medan världen, inte minst Sverige som idag har fler än 5 000 döda i spåret av coronaviruset, fortsätter att bekämpa smittans framfart, behöver beslutsfattare och politiker förbereda sig på att det kan komma en fas där kampen om sanningen om coronasmittan kommer att bli smutsigare än den genomsnittliga valrörelsen. Då får man bara hoppas att gränser, i dess positiva bemärkelse, utgör någonting värt att försvara.

Anna Rennéus Guthrie. Politikredaktör på fPlus, bevakar och skriver om inrikes- och utrikespolitik.

Toppnyheter

Välj organisation

Få nyheter från den organisation du väljer