TT
Kulturskillnader i Sverige
I flödet

Gränsen nådd för handskakningarna?

”Min utgångspunkt är att om man jobbar för SL ska man ta kvinnor i hand, punkt”.
Orden är landstingsrådet Kristoffer Tamsons (M) som i Expressen menar att det är ”oerhört allvarligt” om polisens vittnesmål om att ett antal av SL:s trygghetsvärdar inte vill ta kvinnor i hand stämmer.
– Det är min förbannade plikt att markera. Nu börjar vi närma oss en gräns för ett samhälle som jag inte vill leva i, säger Tamson senare när han intervjuas i Dagens Nyheter och den aktuella värden har omplacerats.
– Handskakningen är ett symptom på ett problem, ett problem som handlar om könsdiskriminering. Den är ett uttryck för att man vill markera att en människa är mindre värd och det är just det som är problemet. Det fångar ett mycket större och djupare problem som jag inte tycker att vi ska acceptera, fortsätter han.
Trygghetsvärdens arbetsgivare Rapid security svarar att det är svårt för arbetsgivare att hantera frågor som dessa.
Vd:n Mats Adman säger till DN att han anser att frågan är politisk och att det är upp till politiker att driva den vidare.
– Han har ju hälsat på henne, men inte tagit henne i hand. Vi kan ju inte påtvinga, vi kan inte ens ställa frågan på en anställningsintervju ”tar du kvinnor i hand när du hälsar”, då begår vi ju lagbrott, det är diskriminering.

Igår 14:37
TT
I flödet

Ministerns mamma vet bäst

Gymnasieminister Anna Ekströms mamma Birgitta (80+) är en hängiven och underhållande twittrare. Hon reflekterar om allt mellan himmel och jord. En dag twittrade hon om Hamnarbetarförbundet:
”Oj! Hamnarbetarförbundet har 1300 medlemmar, ung. lika många som SPF Seniorerna Draken, en av 4 pensionärsföreningar på Kungsholmen. Vad stor jag plötsligt känner mig.”
Och hon har rätt. Hamnarbetarförbundet har inte mer än ungefär 1 300 medlemmar. Det är lite drygt två procent av vad deras konkurrerande fackförbund, Transport, har med sina cirka 60 000. Men till skillnad från Hamnarbetarförbundet har Transport valt att sälja sin fredsplikt genom att teckna kollektivavtal. Ett avtal som är väldigt bra för arbetarna, till och med med svenska mått mätt. Och avtalet omfattar även Hamnarbetarförbundets medlemmar, som får alla förmåner, men utan att sälja sin fredsplikt.
Och det har de utnyttjat. Sedan förbundet bildades 1972 har det konfliktats om både det ena och det andra. I Halmstad hamn bråkades det om ketchup och lingonsylt vid ett tillfälle. I Göteborgs hamn har Hamnarbetarförbundets avdelning 4, Hamn4an, genom åren varit särskilt engagerade. Det var ju där Hamnarbetarförbundet en gång bildades, glatt påhejade av KPML(r).
Hamn4an har bland annat krävt middag med chefen och haft specifika krav på vad presenter ska kosta för att de ska duga. Det här är så klart sånt som de inte riktigt vill erkänna att de har gjort, men faktum kvarstår. Jag har sett bevisen. Tyvärr kan jag inte säga mer på grund av källskyddet.
Den senaste konflikten, den mellan Hamn4an och arbetsgivaren i containerterminalen i Göteborgs hamn, APM Terminals, har pågått i några år. Även om det just nu är lugnt ligger spänningarna och gror under ytan. När som helst kan Hamn4an ställa till det igen, men de väntar nog in presentationen av regeringens konfliktutredning innan de gör något riktigt ordentligt. Under tiden går såväl arbetsgivare som kunder på tå. Många kunder transporterar fortfarande sitt gods via andra vägar än Göteborgs hamn, för att de är för osäkert att förlita sig på att den ska fungera.
När Damvad Analytics nyligen presenterade sin rapport om hamnkonfliktens bokslut för 2017 blev det tydligt hur stora problemen är. Bara under 2017 har konflikten mellan Hamn4ans hundratalet medlemmar i Göteborgs hamn och APM Terminals kostat de svenska företagen 4,5 miljarder kronor.
4,5 miljarder. Nu är jag ingen ekonom, men jag kan ändå konstatera att det är en sjuhelvetes massa pengar. Det är förluster som drabbar AB Sverige, det vill säga dig och mig. Lägg till det att de förlängda transporterna har inneburit 70 000 ton koldioxid rätt ut i luften. Det är luft som kommande generationer inte får igen.
Så är det rimligt? Nej, det är klart att det inte är det. Birgitta Jonsson har en poäng när hon i sin geniala tweet försöker ställa saker i proportion. Ett fackförbund med 1 300 medlemmar (i huvudsak män, så klart) – och en avdelning med kanske 100 – ska inte få ställa till de här problemen. Frågan är bara: vågar regeringen göra något åt det. Om en månad släpps utredningen om konflikträtten…
Ps. Birgitta Jonsson kan med fördel följas på @FruJonsson.

22 maj